Skrotlivet

Bara musiken och jag

2009-10-04T15:32:00.002+02:00

I just detta nu är jag i stillhet.
Tid i ensamhet, att få landa mjukt
i mina innersta rum.

Bortsett från att jag inte får bort understrykningen så går det framåt med dockskåpet i alla fall...

2009-09-17T21:40:00.004+02:00

Har fått möjlighet att jobba på dockskåpet som tur är.
Saga har ju fått nys om vad jag håller på med och tjatar så klart om att faktiskt få komma till jobbet och åtminstonde titta på det.

Hon har tålamod den lilla fina.

Jag själv hittar skavanker hela tiden, saker som jag inte är nöjd med men som jag ju inser som den lekman jag är att, ja, jag kommer liksom inte att få det mycket snyggare.
Är lite av en perfektionist men inser ju mina begränsningar också.
Jag hade kunnat låta någon annan göra vissa saker som skulle gjort det snyggare men det blir ju inte rätt.
Då kan jag ju inte hävda att jag har byggt, att jag målat, sågat och borrat.
Så det får bli lite skavankigt, då syns det ju i alla fall att jag gjort mitt bästa!

Blottar strupen lite

2009-09-10T21:02:00.006+02:00

När jag ändå är inne på ångest så kan jag ju uttrycka lite mer där.

Som ångestens motsats, för det finns även sådan och jag har saknat den under några år då min följeslagare ångesten varit frånvarande.
I alla fall i dess vanliga form, egoångesten, som jag kallar det.
Bytte ut den mot mammaångest under en tid.

Det är som om jag har två motpoler sprungna ur min själ, lite som någon med manodepressivitet(som jag inte har, det är bara en liknelse).

Dels har vi ångesten, som slår mig hårt medan jag ligger.
När något får mig minsta lilla ur balans, kan jag lätt utveckla det till något som pga av ångesten blir gigantiskt.
Och har det väl blivit stort, så finns det ingen förlåtande sida hos mig, inför mig. Oresonlig.
Jag är då skräp helt enkelt.

Men å andra sidan, så kan jag må jävligt bra, bättre än jag mår, då jag stundtals inte har någon egoångest, så som det varit de senaste åren.
Jag blir liksom öppen, vidöppen för intryck, känslor och andra människor.
Jag är empatisk och inkännande.
Jag är sexuell.
Jag reagerar på känslor, både andras och mina.
Och det är positivt då, jag lever och känner fullt ut.

Jag gillar det. Att vara människa med allt vad det innebär.
Allt jag känner gör mig kreativ och kreativitet ger mig utlopp.
Och det är som, för att jag ska kunna vara så, som jag vill vara, de positiva sidorna så måste tydligen det där som inte är fullt lika kul också få vara närvarande.

Har dock börjat jobba lite på det, nu då jag börjat förstå, att ångesten har en rot, något jag måste bearbeta och bli vän med.
Jobbar för att få en balans som är acceptabel, där jag kan få finnas fullt ut känslomässigt utan att slås ner onödigt ofta.
Lite ångest kan jag hantera, så länge doserna är små.

Att stundtals känna för mycket

2009-09-04T21:40:00.003+02:00

Med trasigt inre där ångest bor
kippar jag efter andan.
Vilse då jag söker mitt andrum.

Vill med närvaro och sanning
åter se klart.
Önskar mig hel
och ett pansar av stål kring min själ.

Sent omsider

2009-08-29T07:43:00.005+02:00

Han är här nu, ja, han har varit här sedan den 10 augusti, jag har bara haft lite mycket och inte uppdaterat.
Men ett litet videoklipp ska jag bjuda på.

Så vår finaste lillkille och hans stolta storasyster kommer här.
Första mötet!

Epitet

2009-08-07T21:59:00.002+02:00

Lillskrot kom hem i morse.
Det första hon sa var; har lillebror kommit än?
Så vi passade på att förklara söndagens händelser för henne, hon lyssnade inte riktigt utan verkade mest glad att få spendera söndagen med farbror och faster och småkusinerna.

Appropå det här med lillebror, jag känner verkligen inte att man måste vara jättetydlig med att det inte är en "riktig" lillebror.
Har jag fel?

Riktig eller oriktig ligger väl i känslan.
Jag har 2 bröder och den ena känner jag är riktig och den andra för mig rätt så låtsas även om han är riktig.
Allt handlar ju om vad för relation man har.

Saga säger alltid lillebror men ibland då hon varit borta så är det plötsligt låtsaslillebror.
Grejen är ju att det bara är ord, känslan kan inte vara på låtsas.
Och för mig får hon förvisso kalla honom vad hon vill så länge det är snällt...*s*

Hon lär ju förstå skillnaden sen i vilket fall som helst och då är det ju upp till Saga och Viggo, som han ska heta, att avgöra om det är någon skillnad alls.

Huvudvärk from hell

2009-08-07T08:55:00.001+02:00

Vaknade nu upp, hoppades inneligt att jag inte skulle känna någon smärta någonstans, att jag kunde glömma att jag överhuvud taget har ett huvud.
Men nej. Tredje dagen gillt med migrän som vägrar komma i attacker som sig brukar och gå över på några timmar.
Nix, vi provar den nya varianten, som iof inte innehåller några kräkningar och synbortfall men istället är jävligt konstant.

Köpte migräntabletter på apoteket igår, 2 st kostade 80 kronor!!!! Apotekaren påtalade då hon såg mitt chocktillstånd över priset att, människor med migrän brukar ju faktiskt gå till läkaren och få receptbelagt.
Som om jag inte har tänkt på det i sisådär tio år. Bara det att tanken på det bara har kommit upp då jag är mitt inne i en attack.
Men...nu är det jag som lovar mig själv att gå till läkaren någon dag.

Igångsättning

2009-08-06T22:13:00.002+02:00

+dag 12 idag. Shit vad tiden går.
Inga känningar.
Zipp. Noll. Nada.

Vi har fått dag för igångsättning, söndag it is...
Vi har helt kopplat bort tanken på att han kan komma vilken dag som helst. Det kan han nog inte.
Han har bestämt sig för att bli kvar helt enkelt, säkert väldigt varmt och skönt därinne.
Behagligt liv, tyngdlöst i en liten bubbla som vyssar en till sömns.
Förutom att huvudet sitter fastkilat någonstans långt ner i morsans bäcken utan möjlighet till den gamla goda tidens grymma simturer.

Men som sagt söndag...
Han är välkommen, mer än så.

Nä, nu går jag och fiskar

2009-08-05T17:55:00.002+02:00

Årstaviken alldeles om knuten och varje gång jag är där ser jag så mycket aborrar, det riktigt bubblar om vattnet stundtals.
Det spelar ingen roll hur många jag får eller om jag bara matar dom med masken.
Det är bara så skönt, att just bara sitta still, se flötet guppa.
Ensam med mina tankar.

Lite paradbilder

2009-08-01T20:10:00.003+02:00

Det här var första gången på 11 år som jag inte gått i paraden men det gick ju bra att bara titta också.

Ord väger tungt

2009-07-31T19:41:00.002+02:00

Jag har ingen dogtag i år, pga av den där lilla killen som förväntades komma i lördags.
Så inget pridefirande för mig i år.
Vi var i alla fall på invigningen av Stockholm Pride i måndags som hölls i Kungsträdgården.

När vi går därifrån så hör ja en pappa, lite skrockandes, leende och översittaraktigt deklarera för en av sina söner att, nej, här i krokarna så ser man inte alls vad som är vad, syftandes på att det inte skulle gå att skilja på vad som var tjej och vad som var kille, pga av alla bögar, flator och transpersoner som var i området.

Det störde mig enormt, att det var den bilden han gav till sina barn.
Det är ju så det förs vidare, att det skulle vara något allvarligt fel.
Att det är så himla mycket bättre att vara som han.
Istället för att ge dem bilden av att det faktiskt är ok, att saker och ting ser olika ut för olika människor och att det inte gör något.
Att det är mångfald som berikar.

Tycker inte synd om honom, tycker synd om hans barn och hoppas för deras skull att ingen av dem faktiskt växer upp och någon gång behöver komma ut inför den pappan.

Tid

2009-07-29T22:10:00.002+02:00

Tid är som bekant relativ.
Och att vänta på att en bebis ska komma är så otroligt segt.
Miriam har nu gått över tiden med 4 dagar och jag inser att det kanske är lite förmätet av mig att gnälla men JAG, egot, tycker att det är jobbigt nu.
Jag tycker att det är jobbigare att vara vid sidan om denna gången än vad jag tyckte då för 3.5 år sen.

Hela livet sätts på paus och även om vi försöker att roa oss, göra saker, hitta på grejer till förbannelse så handlar allt egentligen bara om att vi väntar och tiden går inte fortare än så här.

Jag "leker" barnmorska varje kväll, försöker förtvivlat på måfå lyckas göra en hinnsvepning. Har jag tur så kanske jag lyckas irritera igång någonting, någon hinna kommer jag i vilket fall som helst inte i närheten av.
Jag önskar hon hade min barnmorska, som gjorde en hinnsvepning bara på skoj och det funkade ju verkligen.
Hennes bm forstod inte alls varför en hinnsvepning skulle vara roligt.
Det är heller inte hon som nu går och väntar.

Om man får önska

2009-06-08T22:04:00.003+02:00

Lugnet la sig nu.
Klockan är 22 och det var verkligen på tiden.
Cityakuten är slut, tvättstugan avklarad och högar med ren tvätt fyller vardagsrumsbordet.
Tänker inte lägga var sak på sin plats just nu.

Dags för semester nu.
Är på jobbet rent fysiskt men det är inte så mycket mer än så.
Egentligen är jag inte där, jag har redan gått på semester och sitter och tittar på flötet från bryggkanten.
En kaffe i handen, kärleken bredvid i tyst samförstånd.
På landet med Saga och hennes kusiner, planterandes blommor, kaffe i handen, skogsliv, familj och stundtals stillhet, då alla ibland tar sin vila.
Där är jag.

Min sjungande dotter

2009-05-25T19:57:00.003+02:00

Det fanns en tid, då jag kallades för Helene "lugna favoriter".
En skiva brändes hånfullt av vänner som hette " Sjung med Helene, Lugna favoriter"...*s*

Och vad hör jag idag från Saga, sjungandes i badkaret?
"Lugna favoriter (104.7)" Fast just det sista sjöng hon inte.
Jag har indoktrinerat henne bra...*ler*

Hon gick även idag och sjöng...Baby goodbye, baby farewell...

Mycket sjungande är det överlag, får fortfarande höra hela luciatågets sånger i rätt ordning...och har hon börjat med Sankta Lucia så vet man att man måste höra dem alla.
Men det är sött...

Kärnfamiljen som blev ett minne blott eller hur valmöjligheter skapar nytt

2009-05-21T06:57:00.005+02:00

Det är skönt tycker jag, att det är så många människor som kan rymmas i en familj.
Att man kan välja själv vilka som ska ingå.
Blodsband i all ära men det är inte det som är viktigast. Långt ifrån.

Min familj, den ursprungliga är en brokig samling där många inte finns kvar och de som finns kvar, ja dom älskar jag men jag är som sagt glad att jag kan uttöka dem med vilka jag vill.

Jag växte upp i en kärnfamilj, att den var lycklig betvivlar jag.
Jag hade en bra barndom, då jag faktiskt var för liten för att förstå sånt som inte var bra. Kanske hade jag förstått men bara om jag upptäckt det skeva förståss, förhoppningsvis är det så att barn, är alldeles för upptagna med att vara barn, att vuxenrelationerna inte alltid funderas över så mycket.

Jag har 2 bröder, båda halvbröder. Den ena spenderade jag min barndom med och älskar även om jag ibland undrar hur vi kan ha legat i samma livmoder.
Mer olika än oss kan man nog inte bli. Ingen gemensam nämnare alls.
Han är rolig, dansant, kunde blivit en duktig pianist, bra på att sjunga och bra på att teckna.
En kille med svart tokkrulligt hår.
Jag, ja jag kan tycka att jag själv är rolig ibland men står inte riktigt och håller låda, svårt för att dansa, spelar inget instrument, sjunger ja visst, men inte med någon större självklarhet och att teckna ska vi inte prata om.
Och mitt hår vet vi ju alla hur det är, blont och spikrakt...*s*
Tur kanske för mig att jag troligtvis har högre EQ-poäng.
Min andra bror, T har jag inte levt med och kommer troligtvis aldrig få någon närmare kontakt med, där har jag efter många års försökande faktiskt givit upp.

Min mamma, var en hårt arbetande kvinna, numera pensionerad men att sitta still har aldrig varit hennes grej, således inte nu heller.
Tror att jag är rätt så lik henne på vissa punkter, dock kommer jag aldrig följa i hennes spår.
Jag mår för dåligt av mina baksmällor för det.
Tycker om att vara henne nära.

Mammas man B, en bra man och en bra ställföreträdande morfar.
Han är jag nog också rätt lik, även om inga av mina gener kommer från honom. Fast det kunde lika gärna varit så.
Ett faderskapsprov i 23 årsåldern, efter lika lång undran från honom gav oss svaret.

Min pappa, inte mycket att säga, han dog när jag var 9 och minna minnen är få.
En spelmissbrukande man som försökte komma på fötter men aldrig hann lyckas med det.
Tror dock att han var en älskande man.

Saga ja, min största kärlek, hon innehåller allt gott, allt som är rent och oförstört och jag ska göra mitt allra bästa att hon får fortsätta att vara den hon är.
Att hon så långt som möjligt kan få fortsätta lysa på det sätt som bara barn gör.

Hon och Miriam skapar min nya och närmsta familj.
Den som är byggd av kärlek.
Grundstenarna är just kärlek och sanning.
Vi kommer aldrig att nöja oss med något annat.
Och till sommaren kommer lillebror, längtad efter och en självklar uttökning.

Sen har vi ju Sagas pappa J och lillebrors pappa M med pojkvän F.
Dom ingår också och gör att vi blir fullkomliga.
Genom pappor och pojkvän kommer ju självklart deras föräldrar och syskon som också blir en del av den utökade familjen.
Jularna kan bli riktigt fantastiska!=)

Man väljer ju självklart in andra, som inte blir ingifta, som det är just bara jag, som tycker är familj.
Vissa vänner, vissa kolleger som bara smälter in och bildar den där enheten som vi oftast bara tror är genrelaterad.

Ett högst ointressant inlägg tror jag, privat och halvtaskigt skrivet och kanske blev det inte alls som det var tänkt.
Men det är intressant för mig, att se mina egna ord och hur jag tolkar min familj,
även om jag så klart inte kanske skrev allt jag skulle vilja, då jag ju faktiskt har respekt för dem alla.

2009-05-21T06:57:00.001+02:00

Mitt långtidsprojekt

2009-04-21T19:51:00.003+02:00

Så där ja, det börjar ta form.

Igår fick jag äntligen tillfälle igen att bygga lite på dockskåpet, det är flera månader sen sist.
Jag hade sågat ut alla delarna sen tidigare så nu var det bara att få dom på rätt ställe och helst i raka vinklar.

Det är fortfarande lite kvar.
En baksida ska på och snedtak ska byggas innan jag kan börja, lägga golv, tapetsera och sätta dit lister och fönsterbräden.

Innan sommaren ska det vara klart i alla fall, då går träslöjdläraren i pension och min handledning kommer därefter vara obefintlig.

För lite helg

2009-04-19T19:21:00.003+02:00

Shit, vad den här helgen sprang iväg.
Undrar om man blev bortskämd med förra veckans långhelg?

Den har i alla fall varit bra, helgen.
Social till bristningsgränsen med våra mått mätt.

Blivande pappa M med pojkvännen F var här med sin bästa kompis och fikade igår, sedan blev det grillning hos finaste kusinen Peter.
Jag lät Saga hoppa studsmatta ute med sysslingen och så klart ramlade hon ner. Riktigt oansvarigt kan tyckas men av någon anledning kände jag att jag skulle släppa henne den gången.
Så gick det som det gick. Som tur är gjorde hon inte illa sig, då hade jag grämt mig rejält.
Jag tycker ju egentligen att det borde vara skyddsnät runt om ungen ska hoppa på en stor studsmatta!
Bortsett från det så var det en trevlig kväll med god mat, snack och ungarnas lek.

Ellen o pernilla kom hit idag, kollade lägenheten och vi kollade in varandra...det var ju löjligt länge sen vi sågs.
Konstigt att det blir sådär ibland. Att i flera år ses ca en gång i veckan eller mer till att, när man bildar fanilj så får man så mycket på varsina håll, att det är svårt att hinna med.
Glad att träffa dom idag!

Jobb imorgon, tyvärr. Vill så hemskt gärna ha en dag till!

Tanken var god...

2009-04-17T21:52:00.001+02:00

...och jag kände att jag skulle uppdatera lite.
Men det gick över.
Ny dag imorgon och kanske, kanske är jag lite piggare?

Äntligen

2009-04-10T06:32:00.002+02:00

Färdigpackad, utflyttad, inflyttad och sedemera nästan uppackad.
Bytt norra sidan mot den södra och trivs redan jättebra.
Finfin lägenhet, nära till tvärbana och promenadavstånd till söder, mycket vatten och fina lekparker.
Kan liksom inte bli så mycket bättre.

Och Saga, hon reagerade inte det minsta, utan bara konstaterade att ja, nu bor vi här.
Trodde det skulle bli något krångel med något som var nytt och kanske otryggt.
Verkar som jag ibland överpsykologiserar barnet och tror att hon är jag.
Men icke.
Trygg som få och bara accepterar livet som det kommer.

Idag, ny tur till Ikea, där mycket tid har spenderats de senaste veckorna, förhoppningsvis blir denna dock den sista på ett tag.
Ett litet tips för alla som någon gång åker dit, åk tidigare och ät frukosten. Värsta hotellfrukosten, bacon och grejer.
Det är annat än tråkiga mackor, enligt mig.

Ickestagnation

2009-03-07T10:45:00.002+01:00

Vid sidan av mitt vanliga jobb, så extraknäcker jag med mig själv.
Hyfsat krävande faktiskt, då förändring kräver mycket jobb.
Och det går sakta.
Jag tror på det Eva Dahlgren säger i en av sina låtar, att man kan byta ut och göra sig ny.
Och det är det jag försöker göra.
Inte för att hon säger det, utan för att jag behöver det.

Jag vill byta smak
i min mun
ishavsblå
som när
jag drömmer att jag springer
att jag lyfter
orädd svävar jag så

Jag vill byta doft
till något lätt
ändå fast
som när
hösten dyker från klar himmel
bland äppelträd
och det blir kallt

jag vet en man
som hellre än sluta andas
sålde allt
och bara försvann
men jag tror man kan
byta vissa delar
som inte fungerar
och bygga sig sann

tänka det
känna det
att jag är
fri
att vara den jag vill vara
underbara människa

jag vill byta språk
runda sköna ord
inget stort
utom när
ilskan rinner över
och jag verkligen behöver
tömma huvudet på eld

jag vill byta blick
rak klar blick
som inte skyggar för något
så du
vet att det jag ser
och det jag sänder
är allt

jag vet en man
som hellre slutar andas
än står naken inför en annan
jag vet
stackars han
för nakenhet förenar
alla de delar
vi döljer för varann

hur känns det
att du vet
att du är
fri
att vara den du vill vara
underbara människa

Gott och blandat

2009-03-06T18:48:00.003+01:00

Har inte varit bra på det här på sista tiden.
Har helt enkelt inte orkat skriva något.
Jobbet tar totalt musten ur mig så när kvällen kommer, ja då är inte blogginlägg prio 1.
Den platsen har soffan fått, soffan utan någon tankeverksamhet what so ever.

Jobbet ja, där rullar det på, fortare och fortare känns det som, eller så är det bara jag som blivit klenare. Känns i alla fall som om jag jobbar övertid dag ut och dag in. Fast det inte är så, jobbar bara heltid.
Tycker dock fortfarande att det är roligt, skulle bara vara bra med lite färre timmar.

Färre timmar på jobbet, fler med Saga, fler med Miriam och fler med mig, hinna ikapp lite emellanåt. Landa i sig själv mellan livets måsten och livets glädjen och det man vill.
Nån titmme där emmellan att bara vara.
Det är vad jag vill.

I Miriams mage, som nu är rätt stor, bor det en liten kille.
Sagas lillebror som hon längtar efter att få ta hand om.
Hon har bestämt att han ska heta Sam och har lite svårt att förstå att det är fler som ska vara med och bestämma det...*s*
Hon hade även bestämt att det skulle bli en lillasyster och när jag berättade att det var en lillebror så sa hon bestämt..."Men jag sa inte det, jag sa att det var en lillasyster! Det kanske blir det sen".

Skryt luktar illa sägs det

2009-02-06T18:45:00.003+01:00

Mina favvojeans från 2004, som jag har haft sjukt mycket kul i fick fortsätta vara andvändbara och behövde inte lämna mig.

Jag har sytt.
Till och med snyggt blev det.
Självklart med hjälp av syslöjdsfröken på jobbet, erkännas ska att jag är inte så bra på att förstå sybeskrivningar alla gånger.
Men det känns som lite revanch på mina högstadiala miserabla alster jag lyckades prestera.

2009-02-02T18:05:00.000+01:00

Hjälp någon???

2009-01-27T17:46:00.002+01:00

Jag har google analytics och jag tycker det är kul att kolla besökare, från vilka länder, städer och antal. Men helt plötsligt, fast jag vet att folk är inne på bloggen så visar den dag efter dag på 0 besökare helt plötsligt.
Hittar inget hjälpavsnitt för det och undrar om någon vet vad jag kan göra????

Sidan har även blivit konstig och allt som ska vara på sidan har lagt sig längst ner och det går inte att från instrumentpanelen att ändra, där ser det förresten ut som det ska...

Lägenhetsvisning i Årstadal

2009-01-25T19:52:00.005+01:00

Stockholmshem hade färdigställt en visningslägenhet, en 2:a som är snarlik den 3:a vi ska ha.
Som vi längtat efter att få se något annat än ritningen för att få en mer verklig bild över vårt nya hem.

Badrum, vi kommer ha en ljust brun fondvägg bakom badkaret
Sovrum
Vardagsrum

Vår lägenhet är den bredvid visninglägenheten.

Husmodern i mig har vaknat

2009-01-25T19:40:00.003+01:00

Ja, det kanske den hade gjort tidigare men inte just vad det gäller matbröd.
Har idag bakat mitt första. Plättlätt kan jag lova ifall någon vill prova.
Vågade mig på att exprimentera lite och la i rivna morötter, vilket blev jättebra.

Åts sedan tillsammans med spenatsoppa, innehållande korvbitar och ägghalvor.
Saga älskar verkligen soppor, med undantag för ärtsoppa.
Det är bra, går ju att variera till tusen, bara o blanda ihop vad man har hemma ibland och göra en soppa.

" />http://www.alltommat.se/recept?recipeid=6686

Så blev hon då 3

2009-01-17T19:36:00.004+01:00

Den lilla, lilla tjej som bara var ett litet skrot fyller 3 idag.
Häpnar dagligen över hur stor hon är, vad hon kan och hur mycket kärlek hon rymmer.

Slut men med en bra början

2009-01-15T21:47:00.003+01:00

Har börjat träna. Lite så där försiktigt som sig bör för en som jag som är totalt otränat.
Styrketräning på jobbet.
Lite simning och lite vattengymnastik på jobbet som ger mig bra vardagsmotion.

Ikväll var första yogapasset på den 10-veckiga(?) kurs som jag och Annelie tecknat upp oss på och det var alldeles perfekt.
Känner mig mör men smått lycklig, det känns verkligen som om det här var något för mig och i förlängningen något för mitt inre.

Lär somna ovanligt fort ikväll och det alldeles straxt.

Äkta kärlek!

2009-01-10T12:07:00.002+01:00

Missade det här häromdagen men det är ju hur kul som helst.
Vilket jag ju förmodligen inte tyckt om det var Saga men jag skulle ju tro att dom stackars föräldrarna kommer att skratta åt det då värsta chocken och rädslan lagt sig.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article4128442.ab

Sent igår kväll

2009-01-10T11:32:00.002+01:00

Igår kväll, så åkte jag och Miriam till finaste vännen A och gjorde ett väldigt tidigt ultraljud.
Vecka 13 och fröet, som inte alls är ett frö längre, kommer troligtvis bli boxare och möjligtvis tumsugare.
Kan ju dock hoppas h*n lägger av med det sistnämda innan det förstnämnda.

Så coolt att dra ultraljudsmanicken över Mirams mage, få in olika lägen, peta till i magen och se den protesterande lilla minimänniskan kicka tillbaka.
Så liten ju och ändå så full av liv, så färdig utanpå att man såg alla små fingrar.
Innan tummen åkte in i munnen alltså...*s*

Kände kärlek vid första ögonkastet och helt plötsligt blev allt lite mera verkligt.
En bebis till sommaren.
Det var ingen sköldpadda som Saga hävdade häromdagen.

En underbar morgon!

2009-01-07T05:13:00.003+01:00

Jag somnade sent, vid 12 eller 00.30 eller nåt.
Ångest över allt det nya som jag inte kan greppa och inte heller bestämma mig över om det är bra eller dåligt, vad som är bäst.
Magkänslan är som jag känner det fel. Sen kanske mitt förnuft säger att allt kan bli bra, men magkänslan är den jag brukar följa för att få ro. Och den är både högt och lågt.
Stundtals så är allt som det ska, jag t. om längtar till våren då nya lägenheten ska beträdas.
Och då är det liksom ljust.
Nu, som allt som oftast, så är jag osäker.
Det är ju så mycket som står på spel och som mamma med gemensam vårdnad så är man livegen.
Det är boende, det är dagis och det är jobb.
Och jag hittar orosmoln i dem alla.
Vill kunna hitta något som får mig att bibehålla det jag tror kan bli bra.
Släppa rädslorna och göra som andra kanske gör, kasta mig ut, fast allt inte klart, överskådligt och inte ybertryggt.

Kärleken är som tur är stabil.

Klockan är nu 05.20.
Saga vaknade 3.15 och har sedan dess tyckt att det är dags att vara vaken.
Och att jag aldrig lär mig.
Jag har inte mycket för att bli arg på en 3-åring på nätterna, bara för att hon hellre vill leka än sova.
Och jag blir så oresonligt arg då på natten, den goda mamman är som bortblåst, utbytt till någon ingen av oss riktigt känner igen.
Hon somnar inte för det, inte jag heller.
Skapar bara negativa energier som blir svåra att skaka av sig.

Och jag borde ju rimligtvis nu känna att det är skönt att hon ska till sin pappa idag så att jag får sova en hel natt i natt men så logisk är jag inte.
Saknar henne innan hon åkt och vill bara hålla om henne.

Äntligen!

2009-01-02T20:27:00.002+01:00

December är med den äran nu passerad.

2009...alldeles nytt och outvecklad, som en roman som inte än är skriven.
Som en ny chans till förbättring av det som inte riktigt har blivit som man ville.

Vet inte varför man alltid sätter sin tilltro till nya år, egentligen spelar det ju kanske ingen roll om man gör sin nystart i oktober eller januari.
Men det känns bättre, mer rätt. Lika rätt som att alfabetet börjar på A eller att entalen börjar på 1.
Så Januari får det bli. Och jag är full av förhoppning inför det här året.

Det blir året då jag snart fyller 38, helt sjukt faktiskt och jag som just blivit någorlunda vuxen känns det som.
Det här är året då PÅ och framförallt dess föregångare ångest och stress inte är närvarande så tydligt.
Det är året vi flyttar, får ett nytt hem, eget och tillsammans med plats för familjeliv.
Det är året då Miriam får bebis och Saga blir världens bästa storasyster.

Så det är mycket trevligt det här året, omtumlande men roligt.

Och jag tänker ta alla chanser jag kan, att leva det här året på det sätt som jag vill, med början nu.

Julafton

2008-12-27T22:23:00.002+01:00

Min faster och Saga "rockar" losss

Min kusin Peter, tillika Sagas stora

kärlek

Liten bildkavalkad-blandat juligt

2008-12-27T22:05:00.005+01:00

Till någon som behövde det mer än vi

2008-12-23T12:52:00.002+01:00

Idag har Saga och jag åkt med 4 kassar urväxta barnkläder och 1 kasse böcker och leksaker till det skyddade boende som kvinnojouren i Sollentuna har.

Saga protesterade hej vilt, hon ville behålla allt.
Mitt, mitt, mitt!
Hon provade lite kläder och insåg ju att det var för smått men att ge bort det, det skulle vi inte göra.
Men efter en lång förklaring om varför vi skulle ge bort, så tror jag att hon förstod.
Hon har i alla fall pratat om det efter vi har varit där och sagt att det finns barn som inte har kläder och leksaker så att det var bra att vi lämnade.

Kände att det var viktigt att hon var med, att lära sig att det kan vara fint att ge utan att få tillbaka.
Och det är viktigt, även om hon inte förstår allt än, att veta att det finns människor som ibland behöver stöd och hjälp på olika sätt och vis.

God Jul önskar vi kvinnorna och framförallt barnen, som just i år har en skitjul.
Dom har ändå tagit ett steg i rätt riktning för att nästa ska bli bättre.

Sänder en tanke

2008-12-22T08:50:00.001+01:00

28 år har idag passerat sedan jag vaknade en morgon och allt var förändrat.
Kommer inte ihåg så mycket från min barndom men just den här morgonen kommer jag ihåg.
Just för att något var förändrat, något var tyst och konstigt i huset och min farbror satt vid köksbordet fast det var så attans tidigt.

Pappa hade dött den natten.
En hjärtinfarkt senare och allt var inte längre tryggt och som det skulle.

Många år har passerat sedan den morgonen, många känslor, många tvivel, många frågor och flera år av sorg, som till slut mynnade ut i spelad likgiltighet.
Men en tomhet som var äkta.
Framförallt så var det många år av tystnad, en tystnad som än idag hörs men som inte längre gör så förbaskat ont.
Den bara stör mig ibland. Just för att den finns bland nära människor omkring mig och att jag aldrig satte ner foten och sa, men skrik då för fan!
Det hade ju liksom varit bättre.

Kanske gör det inte ont för att tiden fick sitt, för att jag växte upp och inte behövde samma saker längre.
Hittade i mig själv, annat som var viktigt.

Idag, 28 år senare, kan jag bara känna att det är synd, att jag aldrig fick möjligheten att lära känna honom som vuxen. Och att han missade möjligheten att se vem jag blev och vad jag för vidare, i form av Saga.

Nu är allt som det ska

2008-12-21T19:46:00.002+01:00

Äntligen så är hon då hemma igen, mitt Skrot...jag har börjat sakna henne mer och mer på sista tiden då hon åker och sen känns det direkt att ordningen är återställd då hon kommer hem.
Ibland då hon varit borta, som denna gången kommer hon tillbaka och har blivit större, ordförråd och hur hon pratar, frågar, har hunnit ändrats på bara några dagar.

Idag började hon med 10 000-kronorsfrågan.

Vad är det?
Det är spolarvätska som man tvättar bilrutan med.
Varför gör man det?
Ja, för att den är smutsig.
Varför blir den det?
Jo, det är ju smutsigt på gatan och det stänker upp på rutan.
Varför gör det det?
Ja, jag vet inte riktigt.
Vad är det som luktar.
Det är spolarvätskan.
Varför gör den det?

Ja, sen fortsatte det så hela vägen hem.

Sen började hon även idag med...vet du.

Vet du mamma, jag tycker inte om korv längre.
Vet du, Miriam, imorgon ska mamma och jag baka pepparkakor.

Tycker det är jätteroligt med allt detta prat. Hon har ju alltid varit duktig på det och det är ju tydligt att det inte kommer att få stopp på henne sen.

Nu ligger hon till sängs, täcket uppdraget över huvudet, precis som jag brukade ha det och jag sitter här, lyssnar på hennes andetag då hon försöker somna.
Och jag älskar henne över allt annat.

Ett frö, blev ett skräp, blev ett skrot.

Lilla Julafton DEL 1

2008-12-14T09:47:00.001+01:00

Tomten brukar alltid komma till oss på julafton.
Och tomten hade i år hört att julen skulle komma lite tidigare än vanligt till huset i Öregrund.

Lilla Julafton DEL 2

2008-12-14T09:39:00.002+01:00

Julen är en jävla Norenpjäs i min familj.
Vid julen så kanske det är mina förväntningar på att det just SKA bli/vara trevligt och att alla ska kunna vara bara älskvärda, hyfsat nyktra och inte så jävla tjafsiga som gör att jag blir ångestladdad och ledsen.
Men kanske har vi det likadant jämt.

Igår trodde jag, bara för att det inte var jul på riktigt utan bara lilla julafton vi firade att det skulle vara annorlunda och det började iof bra.
Idag undrar jag varför jag trodde det.

En del av mig vill vända ryggen åt allt, skita i dem, vara rak och säga, att nej, jag vill inte vara delaktig i det här längre.
Den andra delen av mig, den som faktiskt älskar min familj, vill rädda den från undergång innan tiden rinner ut.

Bloggjunkie

2008-12-10T13:14:00.003+01:00

Jag har blivit en bloggjunkie av stora mått, älskar att läsa människors bloggar, okända och dom jag känner och gärna då dom är privata och inte så maskerade och tillrättalagda.

Någon som ni alla borde kolla in är Mia Skäringers blogg, riktigt jäkla skitbra.
Kände inte till henne förut men numera är det nästan som om hon är min vän, jag är dock inte hennes...*s*

Låter lite som om jag inte har något liv och efter dessa vabbdagar så känns det ju nästan så, mycket datortid blir det...

Julklappar med mening

2008-12-10T12:41:00.002+01:00

Har idag köpt en get och lite skolböcker som julklappar till några av mina nära.

Gå gärna in på http://www.actionaid.se/ för att göra livet bättre för någon annan.

Homokompetens

2008-12-10T12:22:00.002+01:00

Bara det ordet, ger mig rysningar.

Jag vet att jag måhända får halva homobefolkningen emot mig nu, fast dom är väl förvisso inte här och läser.
Men jag tycker verkligen att vi inte behöver hamna i små fack.
Jag tycker inte att vi behöver ålderdomshem som bara är för homosexuella.
Eller vårdcentraler, som bara är för oss.Undantaget transpersoner då kanske.
Och jag gillar inte iden med Mama Mia, barnmorskor med homokompetens med garanterad plats på Danderyd, där personalen har homokompetens.

Ursäkta mig, men jag tror att vi funkar som andra människor gör rent fysiskt, eller finns det ett viss homosexuellt sätt att vara gravid på och sedan föda barn, eller att bli gammal på?
Jag vet, vänner har sagt...men det är ju så skönt att slippa förklara och vad ska dom tycka och tänk om dom inte är ok med det.
Jättejobbigt att behöva förklara, verkligen..kan man inte stå för att man är homo framför heterofolk när man ska skaffa barn, då kanske man ska ta sig en funderare.

Och so what, att dom tar för givet att man är hetero, det är klart att dom gör, majoriteten av befolkningen är ju hetero.
Men det hindrar ju inte att man ger dom en chans.
Hur ska det annars kunna bli mer naturligt och "som vanligt" om man inte ger dom den chansen???

Och om vi vill ha samma rättigheter fullt ut, med t.ex giftemål och adoptioner, då förstår inte jag varför vi vill särskilja oss själva???

Ibland tror jag att "vi" har mer fördomar om "dom" än vad "dom" har om "oss", om jag får generalisera lite.

Tomorrow, tomorrow...

2008-12-09T20:05:00.002+01:00

...I love ya tomorrow, it´s only a day away...

Ja, inte för att jag inte tyckt om att vara hemma och vabba. Det har jag.
Det har varit mysigt på alla sätt och vis med lilla sjuka fröken Skrot.
Men 3 dagar med sjuklingen gör ju att man blir lite isolerad.

Så nu är det med blandade känslor jag skjutsar henne till pappa J imorgon.
Är ju lite löjlig så där och tycker att jag ska ta hand om henne när hon är sjuk, inte för att pappa inte kan, för det är jag alldeles övertygad om att han kan.
Det är bara en sån där fjompig mammagrej.
Och oavsett mina mammagrejer/känslor, så är det ju hans dagar nu. Så punkt liksom.

Men det guldkantade med det hela är ju att jag kommer få lite egen tid, i god väns lag i några timmar.Trevligt!

Rapport från sjukstugan

2008-12-09T13:19:00.003+01:00

3-dagarsfebern är det inte.
Den har hon haft för länge sedan.
Men det hindrar inte att hon är inne på sin tredje febriga dag, med som lägst 38 och hittills högst 39.8.

Vi har det dock rätt mysigt här hemma, tittar mycket på film och sover lite där emellan.

Förövrigt så har jag idag tjänat min lättaste tusenlapp, på mindre än en timme.
Lånade min kropp till forskning i WHO´s namn så bonuspengen förenades med lite nytta.
Ska defenitivt göra mera sånt så fort jag får chansen, vilket troligtvis blir efter nyår.

Idag är det lördag

2008-12-06T21:58:00.003+01:00

Och det har varit en alldeles bra dag.

Adventspyntandet var lite försenat här i år, så idag städade vi, satte upp nya gardiner och fram med adventsljusstakarna.
Saga städade sitt rum, gick in för det med liv och lust.
Önskade att jag själv kände sådan glädje inför det.
Men,just idag var det roligt, just för att vi alla höll på och småpysslade ibland lite var för sig, ibland tillsammans.

Efter det bar det iväg för ett slutrep med bandet.
Vi har spelning både onsdag och torsdag, så det behövdes verkligen.
Vi har inte direkt varit vare sig diciplinerade eller hunnit så mycket på den timme vi fått oss på arbetstid.
Jag har varit tokförkyld och min röst är inte riktigt vad den ska vara och efter dagens maratonrep så är det värre.
Brukar i vanliga fall behöva sänka de flesta låtar någon eller några tonarter.
Men nu är den inte bara mörk utan även hes. Inte helt bra nu när det bara är några dagar kvar.
Huskur någon, mot hosta och heshet?

Natten till idag...

2008-12-06T21:52:00.003+01:00

Saga ville sova i sitt tält, så visst bäddade vi där.

8 plusgrader

2008-11-29T09:04:00.002+01:00

Var precis ute och rökte och det är varmt på min balkong.
8 plusgrader och tittar jag ut så syns inte längre någon snö, förutom de rester av högar efter plogbilen, som fortfarande kämpar mot plusgraderna.
Jag ger dem några timmar, sedan är nog även de borta.

Jag gillade snön när den kom nu. Och att den stannade kvar hos oss några dagar.
Jag gillar inte det blöta, fuktiga som nu kom istället.
Det är inte så att jag egentligen har så mycket övers för november och december.
Men om vi nu ska ha just de månaderna med i kalendern så tycker jag de ska vara vita, inte gråslaskiga och blöta.

Mina piller hjälper. Nästan alla biverkningar är borta och jag ser ljuset.
Nästan som om jag vore nyfrälst och jag har börjat känna igen mig själv igen.
Känna igen sedan lång tid tillbaka.
Undrar just när det började, att jag fick en släng av deppression och seratoninmängden sakta sjönk.
Lite tacksam nu över att jag faktiskt fick mina panikångestattacker. Att jag fick en hint om att det faktiskt inte går att bara köra på.
Och att det faktiskt finns ett annat sätt att må, ett inte glömt men alldeles för långt borta sätt att må som jag faktiskt kan nå igen.
Måste bara jobba lite på det, inte vänta på att något yttre mirakel ska ske och ta mig tillbaka.
Min seratonin, mitt ansvar och med lite hjälp av små, små piller så kommer det att gå.

I övrigt så har jag glömt bort att vårda utsidan då allt varit så snurrigt på insidan så igår blev det hårklippning och ja, det blev faktiskt bra.
Sedan en sväng till solariet.

Nästa vecka blir det banne mig yoga!

Tack!

2008-11-24T20:51:00.003+01:00

Det finns vänner i min närhet.
Underbara vänner som jag alltid vet var jag har.
Det är ni som med kärlek alltid bryr er om, ger mig skratt, tillit och svar på tal och på olika sätt visar att ni finns.

Inte vackra...

2008-11-22T19:36:00.003+01:00

...men väldigt goda!!!

En underbart vintrig dag

2008-11-22T16:19:00.003+01:00

Något "konstigt" hände idag

2008-11-17T19:48:00.002+01:00

Det har varit roligt på jobbet och jag har varit pigg och glad när jag kom hem!!!
Suger åt mig och lagrar känslan.

Jag mår bra.

Söndag morgon

2008-11-16T08:42:00.002+01:00

Ensam uppe, vilket är skönt.
Det är bara jag , lapen och en kaffekopp. Och ett virrvarr av tankar.
Det är så mycket nu som är svart eller vitt, alla gråzoner är som bortblåsta och jag önskar dem tillbaka.
Men nog om det, jag orkar egentligen inte må dåligt, tänker försöka fokusera på annat.

Det är ju så mycket just nu att vara glad för.

Känns faktiskt helt otroligt det som komma skall. En lillebror eller lillasyster. Saga önskar sig det senare vet jag.
Och jag är glad, glad för Miriams skull och för vår som en familj. Känns som om det är den sista pusselbiten för att familjen ska bli fullkomlig. Shit, vem vet, hon kanske skaffar tre till...*s*

Känns i allafall helt fantastiskt att få ynnesten att vara med om detta en gång till.
Nu som Helene, inte som en gravid blivande mamma, vilket såklart också var fantastiskt men det känns väldigt speciellt att även få vara på andra sidan.
Den som får följa graviditeten och Miriams växande mage från utsidan.
Och sen, att få vara en viktig person för den lilla nya människan som komma skall.
Och Saga, hon kommer bli storasyster, det passar henne bra..*s*

På tal om allt och ingenting så har ju husbandet dragit igång igen och än en gång så blir jag så imponerad över hur duktiga musiker vi har på jobbet, vardagligen utklädda tilll elevassistenter. Dom bara kör!
Det ät jag som är det svarta fåret där, jag som bara gillar att sjunga, men som varken har självsäkerheten eller talangen att bara köra.
Måste nöta lite och helst skulle jag vilja repa hela tiden.
Vi har fått reptid på skoltid, vilket är så kul. Tänk att få hålla på med det här på arbetstid.
Tack för det!

Ett litet, litet frö är sått

2008-11-14T18:45:00.003+01:00

Lite mer PÅ

2008-11-02T12:31:00.003+01:00

Tabletterna gör mig trött, har nu ätit dem i snart 3 veckor och den största biverkningen jag har känt av är just komaliknande trötthet.
Hoppas verkligen att det går över, vet inte om det är värt att äta dem annars.
Man ska väl orka leva också förhoppningsvis.

Rädslan för att panikångesten ska förvärras gör dock att jag tänker äta dem ett tag till, det tar ju ungefär 4 veckor innan man ser de små pillrenas effekt.

Har även fått en samtalskontakt nu, konstigt att jag fick be om det själv.
För mig känns det självklart att inte bara äta piller, de tar ju bara bort symptomen och dealar ju inte med orsakerna.
Sen får farbror doktor säga vad han vill om att tabletterna även är behandlande.
Tänker dock inte bara sitta still, äta piller och hoppas att saker går över av sig själv.
Det gör dom nästan aldrig i några lägen.

Att skapa liv!

2008-11-01T19:15:00.003+01:00

Lugnet har lagt sig över hemmet på Malmvägen.
Fullt upp idag med städning, mys med Saga innan pappa J kom och hämtade henne och lite handling i form av mat och raggsockor.

På eftermiddagn kom en mycket trevlig blivande pappa M, åt varma mackor, fikade och gick sedan in och gjorde det han skulle inne på toaletten, innan ham kom ut och överlämnade dagens gåva.

Det är sådana sjukt roliga situationer man hamnar i ibland.
Totalt främmande för de allra flesta att skaffa barn på det här viset.
Tittade roat på medan de båda blivande föräldrarna idag turades om att göra deras olika uppgifter.
Mindes mina egna inseminationer och hur vi efteråt låg i sängen och åt glass ihop och snackade skit.

Och det roliga är att det inte är några konstigheter, bara avslappnat och fint på något vis.

Blir roligt sen när man ska försöka förklara hur barn blir till...*ler*

Fryser

2008-10-19T10:01:00.003+02:00

Droppe efter droppe.
Försökte i ett infall räkna dem på fönsterrutan, vilket var omöjligt.
Satt även som i trans och tittade på hundratals björklöv som hetsigt dansade i vinden.
Kallt och fuktigt som tränger in.
Shit, vad jag vill avbryta nu, inte låta tiden och årstiderna ha sin gång.
Längtar mig förbi hösten och vintern.

Vill ha våren, värmen och vår nya lägenhet.
Vill se att allt har gått bra och vad som är vad.

2008-10-17T17:40:00.003+02:00

Följ min blogg med bloggkoll

Helg igen.
Tack för det.

Har varit mycket att vända ut och in på den här veckan så nu när jag nu blev ledig blev jag toktrött och satte mig i soffan med lapen.
Och än på ett tag så vägrar jag röra mig.

Hänger ut mig själv för en stund

2008-10-14T20:47:00.002+02:00

Vill så gärna skriva här nu men det enda jag vill skriva om är det jag just nu, är rädd att prata om.
Shit, jag vill ju inte ens tänka på det.
Ändå är det det som mest upptar min tänkande tid nu.

Prata om, skriva om…same, same but different.
Men bättre än tänkandet i vissa lägen.

Mina psykbryt har nu fått sin diagnos, anade det, sökte för det men gillade inte att få det bekräftat.
Panikångest.
Har lite svårt att acceptera det.
Jag! Panikångest.
Tycker det är löjeväckande faktiskt och anser mig bättre, starkare än så.
(Ursäkta, ni andra som kanske har det, menar inte att ni är svaga).
Det är liksom inte likt mig att inte ha kontroll över mina egna känsloutspel.
Att inte orka.
Fast å andra sidan kanske det är just därför.
Någonstans kanske det måste ta stopp.

Ångest? Har du haft det tidigare frågade läkaren.
Nääääää, sa jag och kom inte på förrän senare att jag ljög mig blå.
Är det något jag haft stundtals genom åren så är det väl just det.
Har bara inte sett det riktigt så.
Lite som att det vore ett normaltillstånd, att det är som det ska, att titt som tätt sjunka rakt ner innan det är dags att kravla sig upp igen.

Så jag, som inte ens känner mig deprimerad, är nu satt på antidepp.
Och är det något jag har fördomar om, så är det antideppresiva mediciner.

Funderar över biverkningar men är ändå nyfiken nu.
Hur känns det sen???

Med helt andra ord

2008-10-03T19:35:00.005+02:00

Med tunga skuldror, ett huvud som inte längre orkar
lägger jag mig ner.
Din själ inuti min, min tanke i din.
och mitt motstånd ger upp
Just där, där närheten bränns möter du mig.
Fängslar mig och älskar mig.

Älskar med mig
tills rytmen av mitt hjärta åter sakta slår

Saknad av orden sprungna ur känslan

2008-10-01T19:32:00.001+02:00

Meningslösa ord utan känsla, säger mig absolut ingenting.
Skrivna av mig, är dom än mer utan mening.
Och ja, det här är en rätt meningslös blogg, säger inte mycket av det som är sant.
Vardagsdravel i all ära men jag vet ju, att det finns en annan verklighet också.
Den jag har inom mig, som rymmer så mycket mer än bara yttre skeenden.
Och jag lyckas nästan aldrig längre skriva om något som berör mig.
Kanske iof är för att det är så lite som kommer in som påverkar numera och just berör, där längst inne där det känns som allra mest.
Fastän det är vad jag helst av allt vill.
Och händer det, så lyckas jag aldrig skriva det rätt.

Kommer på mig själv med att alltid skriva korrekt och korrekt i det här fallet är ju helt fel.
Väljer mina ord med omsorg och utan att blotta för mycket.
Kontrollerar känslorna, orden och livet.
Något som förr, för mig var detsamma som stagnation och att sakta dö.

Projekt dockhus

2008-09-29T19:39:00.004+02:00

Har börjat att göra ett dockhus.

Gjort en amatörritning och har nu börjat såga ut mina bitar.

Kan ju säga att det är tur att jag har en träslöjdssal på jobbet innehållande en erfaren träslöjdslärare.

Båda kommer väl till pass nu.

Vi fick den!!!

2008-09-23T19:40:00.002+02:00

Samma kvinna ringde mig igår och talade helt sonika om att dom hade ändrat ståndpunkt.

På torsdag ska vi skriva på kontrakt för att sedan 1 april flytta in i en splitterny lägenhet i Årstaberg.
Trodde verkligen inte att jag kunde ha sådan tur då det gäller en lägenhet men det kanske var min tur nu.
Och vår tur, att skaffa något beständigt för vår lilla familj, som ju till och med faktiskt snart planeras att bli större.

Så alla som är sugna att vara flytthjälp kan ställa in sig på ovanstående datum...*s*

Kanske, kanske har vi tur?

2008-09-20T10:04:00.002+02:00

I torsdags så ringde det en mycket stressad kvinna från Storstockholms bostadsförmedling.
Jag fick en kvart på mig att tacka ja till en lägenhet.
Kollade av med pappa J, snabbt som attan att det var ok för hans del och tackade sedan ja.

Sån tur kan jag ju inte ha, det gällde ju en lägenhet.
Bästa läget i Årstadal, nyproduktion, ett stenkast från Liljeholmsbron.
Men jo, vi stod först i kön att få den!!!

Det enda som skulle kollas upp nu var att vi inte har några betalningsanmärkningar och det har vi ju inte så ja, hoppet grodde ju.
Fanns ju ingen anledning till att vi inte skulle få den.

Sen igår, ett nytt samtal, nu från Stockholmsbostäder.
En kvinna, som väldigt tydligt talade om för mig, att hon och hennes chef hade diskuterat och tyvärr, min inkomst var för låg.
Ja, det vet jag ju men Miriam då, hon står ju med som medsökande och vår sammanlagda hushållsinkomst kommer ju långt över vad dom krävde.
Nix! Det måste vara min inkomst som gäller säger hon.
Om man inte kan på visa att man är sambos.
Ja, men det är vi ju, sa jag...sedan i januari.

Men, det måste jag ju förstå, att det är alldelses för kort tid, ni måste ju kunna påvisa att ni levt sammanboende i minst 2-3 år.
Det är ju så många människor som skriver in en medsökande för att kunna få en lägenhet.
Kanske det sa jag, men det är inte jag. Jag inser ju själv att jag inte har tillräckligt hög lön för att själv klara av en hög hyra.
Nä, men så är det i alla fall, ni kan inte få den!

Kommer på mig själv med att börja försvara mitt föhållande.
Drar upp saker som att vi straxt ska börja skaffa ettt till barn, planerar att gifta oss.
Skulle det månne hjälpa om vi gifter oss imorgon.
Det skulle det såklart inte.

Grejen är, att det står på hyrestgästföreningens sida att det är 6 månader som gäller, så räknas man som sambo.
Sambolagen säger, att det är 6 månader, sen räknas man som sambo.

På bostadsförmedlingen sida står det:

"En medsökande är den person du vill bo med. Anledningen till att du lägger till en mesökande till ditt ärende är att få en högre hushållsinkomst samt att båda kan stå på kontraktet."

Kan dom ha olika regler???

Detta är inte färdigdiskuterat, hon skulle höra av sig igen då hon talat med sin chef.

Tycker det osar illa och jag undrar om dom hade resonerat lika om Miriam hade hetat något mer manligt?

Vår närmaste lekplats ligger i Lönneberga

2008-09-14T18:25:00.003+02:00

Idag när Saga och jag var på lekparken, så var där även en mormor till ett annat barn.
Gissar på, att hon var från något öststatsland och hade ett typiskt sånt där huckle ni vet.

Och Saga tittar på henne allvarligt, vänder sig sedan till mig och ler.
Mamma, Krösamaja är här!!!
Kunde inte annat än att skratta gott.

Tur hon inte hörde...*ler*

?

2008-09-13T07:49:00.003+02:00

Grejen är att jag mår bra, så jag förstår inte riktigt nu vad det är som händer.

Jag bröt ihop igen. Den här gången på jobbet. Helt okontrollerat så kom det över mig.
Och när jag säger bröt ihop, så menar jag det. Inte bara att jag börjar gråta lite grann utan det är som att bara öppna en fördämmning och jag beter mig som om jag precis fått ett besked om ett dödsfall.
Det liksom bara bryter ut.
Jag gillar att vara på jobbet, jag gillar att göra det jag gör.
Miriam säger iof att det inte är helt normalt att hålla på med de fighter jag gör varje dag. Men det är faktiskt inget som jag själv känner att jag far illa av.
Och jag tror att det kommer att lugna ner sig på den fronten.
Jag skolkade sista timmen igår och försökte coola ner mig från gråten som hela tiden höll sig i brösthöjd på mig, redo att bryta ut vilken sekund som helst igen.
Fast jag mår bra. Fast jag faktiskt tycker om det mesta i mitt liv så blir det så här.

Rannsakar mig själv och funderar över Varför?
Men jag vet inte, lutar åt att det är något hormonellt.
För vad kan det annars vara?
Ställer mig undrande och hoppas att det inte händer igen.

Det här med att försöka vara hel

2008-09-02T19:48:00.003+02:00

Jag har haft en riktigt dålig dag idag.
Stressande som fan på jobbet, hinner inte ta rast och behöver ha alla sinnen på helspänn Hela tiden.
Har varit gråtfärdig flertalet gånger idag, för att jag har stressfaktor noll och har nu i en och en halv vecka knappt hunnit sitta ner i ens fem minuter per dag.

Så hur blev det här då??

Jo, jag bröt ihop idag på dagis.
Jättebra! Verkligen!
Jag som älskar att fälla minsta lilla tår så någon annan ser...

Och löjligt är det dessutom. Men droppen rann liksom bara över. Kunde inte hejda det även om jag ville.
Saga ville inte gå hem och satte sig rejält på tvären då skorna skulle på.
-Mamma får inte hjälpa mig!!!
Nä visst, sa jag, men sätt på dig skorna själv då.
-Jag vill inte!!!
Nä, men då hjälper jag dig.
-Inte du!!!! medan hon slängde skorna genom rummet
Tar då såklart det älskvärda barnet i knät för att faktiskt hjälpa henne på med skorna så att vi kan få gå hem.
Det var omöjligt, hon skruvade sig och blev hal som en ål, hysteriskt skrikande...SLÄPP NER MIG!!!!!!!

Kände mig som en skitdålig mamma, var precis på väg att ta av henne strumporna, ställa ut henne på gården och låta henne traska barfota hem, vilket ju är en jättemogen reaktion från mig, som faktiskt ska vara den vuxna här.
Men då, helt plötsligt så kommer såklart dagisfröken som inte kan undgå att höra "sirenen" ute i hallen, ser väl att här är en mamma som kommer cracka vilken sekund som helst och erbjuder sin hjälp.
Hon tar in Saga i ett annat rum, får till slut på henne skorna, ut kommer Saga till hallen, sätter sig på golvet och tar såklart av sig skorna.
Det är då det brister för mig och jag går in på barntoaletten, där stolen är minimalisk och sätter mig på golvet o bara gråter.

För jag orkade faktiskt inte mer idag.
Och det tycker jag är jävligt trist, för är det något jag Ska orka med, så är det Saga.
Det är ju bara så.
Hon är det finaste jag har och vad jag än dealar med på jobbet just nu så Ska jag orka deala med henne!

Vill så gärna ibland tro att jag är en supermorsa.
Och det dåliga samvetet kommer krypande så fort illusionen spricker...

Det är svårt!

2008-08-28T21:08:00.002+02:00

Men ändå, mycket lättare än vad jag trodde.
Jag har precis rökt, jag som "slutade" i måndags.
Tanken var i alla fall att jag skulle sluta helt, kapa alla mina 20 till 0.
Och faktiskt, det har gått bra, bortsett från att nollan inte är hållen.
Men ändå, jag har varit duktig, om jag får säga det själv, det har varit allt mellan 1-3 cigaretter per dag.
Och det är ju faktiskt en stor skillnad.
Sen att jag har snusat är ju en annan sak...men det gjorde jag ju innan också.

Nu är det torsdag och den första skolveckan är snart avklarad.
Jag har inte gått och lagt mig senare än 21.30 någon dag, däckat toktrött efter intensiva dagar.
Vad jag kan konstatera är att det är roligt precis som jag trodde men vad jag också kan konstatera är att jag måste styrketräna för att mäkta med kamperna som utspelas utan att själv hamna i kläm.
Men, defenitivt roligt och utmanande.
Och det är faktiskt med glädje jag går till jobbet.

Med eller utan cigaretterna.

Nu drar det igång!

2008-08-24T19:35:00.002+02:00

Det var kick off i fredags.
Mycket fest framåt småtimmarna, det var jag och 159 st till.
Och roligt hade vi.
Det är alltid ett bra sätt att festa loss innan allvaret drar igång och det ibland blir tungt.
Något som var riktigt kul under den här festen var att jag fick så goda saker sagda till mig, om mig och mitt sätt att arbeta, från flera skilda håll.
Sög åt mig som en svamp och tog det till mig.

Imorgon är det måndag och jag är glad.
Första dagen i skolan för alla elever och det ska bli kul att träffa dem igen.

Det är förändringar i klasrummet. 9 ungdomar istället för 4.
2 lärare och 3 assistenter, istället för bara jag och Majken.
Och det kommer behövas med det här gänget.
Det kommer bli så sjukt mycket att göra om dagarna, det kommer att bli mycket tjatande, lirkande och starka känslor.
Det kommer bli glädje då det ju kommer att vara skeenden som påverkar utveckling.
Det kommer bli "brottningsmatcher" på fler sätt än ett, för envishet och styrka finns det gott om.
Men framförallt kommer det bli mycket skratt tror jag.

Börjar jobba heltid nu, det har jag inte gjort sedan Saga föddes men nu är det dags igen och det känns också bra.

Ser fram emot utmaningarna den här större klassen och dess elever och personal kommer att föra med sig.

Hoppas innerligt att jag i slutet av veckan är minst lika positiv.

Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är

2008-08-15T23:20:00.002+02:00

Är som de flesta av oss vet, religöst/andligt öppen och intresserad av det mesta där, blandar lite som jag vill.
Har ikväll för första gången varit och bevittnat en buddhistisk högtid.

Munken som höll i den pratade om sånt jag redan tänker och försöker, mer eller mindre lyckosamt leva efter.
Att våra tankar och handlingar påverkar allt det som sker bland annat.
Att goda handlingar föder goda saker.

Men just som han pratade om det, så slår det mig, att jag försöker ju alltid att göra just det, leva väl, behandla andra väl, både människor och djur.
Jag hjälper tanter med tunga påsar, erbjuder mig frivilligt att få upp cykeln uppför barnvagnsrampen i trappan, hoppar ner på tunnelbanespår och hämtar upp en pojke.
Jag räddar humlan som fastnat mellan fönsterglasen etc.
Inte för att jag då jag gör det har någon tanke på karma, det är sånt som bara sker instinktivt.
Och jag skriver det inte här för att ni, vänner eller främlingar som läser här ska tycka att jag är en sån fantastisk person.
Nä, jag skriver det här, för att jag nog är lite otacksam.
Lite otacksam och lite bitter.

För jag har goda saker i mitt liv.
Jag har en underbar dotter, fullt frisk, charmig och som växer upp till en underbar liten tjej som jag älskar högt.
Jag har en flickvän som jag älskar, som älskar mig, jämbördigt och som jag vill gifta mig med så fort jag bara får.
Jag har vänner, ett jobb och jag har tak över huvudet.

Ändå bittrar jag. För någonstans inom mig vill jag ha mer.
Jag vill ha några tusenlappar mer i månaden och jag vill ha en lägenhet som är vår.
Jag vill kunna få ta ett lån. Men utan egen insats så är det idag svårt.
Jag bittrar för att någon som redan tjänar mycket, alltid lyckas få mer, dom får tjänstebil och mobiltelefoner och avggångsvederlag.
Och dom kan spara mer i månaden till pensionen än vad jag tjänar.
Som om dom inte skulle klara sig ändå.
Jag missunnar dock ingen.

Jag vet, jag låter lite avundsjuk. Ja, kanske…men egentligen begär jag inte allt ovanstående.
Jag skulle bara vilja ha lite mer för att känna mig trygg.
Ett par tusenlappar i månaden och ett hem att kalla vårt.
Det utöver ovanstående rikedom i kärlek, skulle vara min fallskärm.

Så med all god karma jag borde ha samlat på mig så tycker jag nog, att allehanda gudar borde kolla över sina register och låta mig frias från mina snedsteg.

Bartholinit...

2008-08-10T18:58:00.002+02:00

Tänker inte gå in på några närmare detaljer här, ni som inte vet får googla själva...
Tänkte bara gnälla lite över att det gör ont och med tanke på att detta bara är den andra dagen så vet jag att det kommer bli värre.
Och det kommer bli knytnävsstort=man kan jämföra det med elefantmannen på ett visst ställe.

Usch! Tycker väldigt mycket illa om.

Ett startskede av alzheimer kanske?

2008-08-06T08:57:00.002+02:00

Jag är 37 år, alltså alldeles för tidigt för senildemens men något fel verkar jag ju ha.
Sedan jag fick Saga så har en gradvis försämring av minne och koncentration inträffat. Och, det fortsätter att bli värre.

En del av mig tror att det beror på att jag har fått sådant kontrollbehov och i vissa perioder varit väldigt stressad.
Alltid "on top", alltid steget före vad det gäller saker som rör Saga.
Har ständigt egna skapade krav på mig själv som mamma och jag gör allt som står i min makt för att allt ska vara "rätt".
Men det där är bara det som rör Saga, där har jag stenkoll.
Allt annat är noll koll.

Koncentrationsförmågan gör att jag verkar puckad.
Kan inte ta in information längre, det går in genom det ena örat och ut genom det andra. Lika fort som det kom in.
Be mig göra något på jobbet och är det väck 2 sekunder senare.

När jag pratar med någon så lyssnar jag oftast bara med ett halvt öra, inte för att det är så jäkla ointressant utan för att jag fastnar i allt som händer runt omkring.
Ingen sorteringsförmåga överhuvudtaget kvar.

Jag jobbar ju på en särskola och det enda positiva detta har fört med sig är att jag faktiskt har fått en större förståelse för mina elever som även dom många, lider av ovanstående som tillägg.

Hjälp någon?

2008-08-06T08:24:00.000+02:00

Hur gör jag för att sätta in text under bilderna?

Högmarsö

2008-08-05T16:46:00.003+02:00

Mera semester.

2008-08-05T16:30:00.003+02:00

Mestadels av semestern har inte varit uppbokad, utan vi har drivit runt utan vare sig mål eller mening, vilket har varit tokskönt.
Så, lite hemma, lite landet. Helt osorterat, precis som vår semester...

Semester!

2008-08-05T16:09:00.007+02:00

Med början på Öland...

Morbror Janne

Saga och kusin Melwin

Kusinerna! Melwin, Philip och Saga

Ett helt hav emellan

2008-08-01T10:07:00.002+02:00

Saga är i USA.
Jag saknar henne mer än jag brukar göra just för att hon är så långt borta.
Så hon är där och jag är här. Det är ju såklart emot naturlagarna.

Tur att det är pride så att sysselsättningsnivån är hög, för det har den varit, trevligt, grusigt och varmt.
Alkhoholhalten har också varit lite högre än den brukar en helt vanlig vecka så ikväll, blir det vitt!

Såååå jag...

2008-07-24T20:06:00.002+02:00

Det finns vissa saker i mitt liv, som aldrig riktigt går som jag vill.
Dels är det ekonomin och sen har vi det här med bostad.

Igår var vi och tittade på en lägenhet i Kallhäll, en hyresrätt, som var som ett litet radhus med en egen täppa.
Vi föll båda pladask för både lägenheten och området, även om just Kallhäll inte är vår direkta drömplats att bo på.
Men, grejen är att vi måste flytta.

Vi stod som nummer 13 och det var inte många som var på visningen så chansen fanns ju i alla fall.
Idag skulle jag få svar.

Blev påmind igår kväll om att det ju faktiskt kanske inte riktigt funkar att låta Saga gå kvar på dagis här i Sollentuna.
Så panik för mig i morse då jag satt och ringde runt till både Sollentuna kommun och till Järfälla..
För Sollentuna gick det bra, men Järfälla sa NEJ!!!

Så, det var bara för mig att ringa bostadskön och avsäga mitt "Ja".
Passade såklart på och fråga hur det skulle gått och ja, vi stod först och vi skulle ha fått den.

Ödets ironi.
Jag vill inte riktigt vara en bitterfitta men det är vad jag varit hela dagen, har ömsom jobbat, ömsom brutit ihop, ömsom skrattat och ömsom gråtit.

Jag försöker nu tänka att det inte var meningen, något dyker säkert upp som vi faktiskt hellre vill ha, som ligger bättre till, både för oss, Saga och för pappa J.
En plats att älska och att bo för samtliga inblandade.

2008-07-17T11:40:00.002+02:00

Inte för att jag vill vara en tråkig, snart medelålders kvinna...
Men, vissa saker irriterar skiten ur mig.
Var och så Mamma Mia igår kväll. Riktigt bra var den, men jag tror att min upplevelse av den kunde varit bättre om det inte på min högra sida suttit en kvinna som promt skulle sjunga och som promt skulle upprepa dialogerna.
Hon kunde hela texterna och sjöng med i varenda låt.
Efter en halvtimme vände jag mig mot henne och bad henne trevligt om hon kunde sluta sjunga?
Visst, kunde hon det. I en kvart eller så, märkte jag att hon ansträngde sig.
Sen var hon igång igen.

När sen filmen var slut så vänder hon sig till mig.
"Ja, du får ursäkta, men jag ÄLSKAR verkligen dom här låtarna, det är därför jag sjunger med"
Ja, jag märkte det, under Hela filmen, svarade jag, med en smått cyniskt tonfall...

Men alltså, har hon bara några hjärnceller hemma...hon hade lika gärna kunnat prassla med massa godispapper, pratat i mobil eller setat och diskuterat världspolitiken högt och ljudligt. Jag skiter väl i vilket. Och jag skiter i om hon älskar låtarna, vem gör inte det?
Det är ju Abba liksom...

Nix, nog om detta, popcornen var ju goda i alla fall...

Hon är min...

2008-06-28T21:02:00.005+02:00

Var på skansen med henne och lillskrotet idag; och jag kände mig stolt över att jag hade henne vid min sida.
Och att jag nu bär hennes ring...

Livet på landet

2008-06-28T19:43:00.005+02:00

Slutet av maj, början på juni, har äntligen fått in bilderna på datorn.
Min kamera badade sist vi var på landet; Miriam ramlade och slog sig på en brygga; min kamera i fickan; nederdelen av kroppen i vattet.
Nu har jag idag fått en ny, likadan kamera. Tack Miriam!
Och bilderna går nu att se.

5 dagar kvar...

2008-06-16T20:23:00.000+02:00

Sen lever jag ett lite mindre syndfullt liv...*ler*

Glömde för en stund att jag varken var vare sig 18 eller ickerökare!

2008-06-02T19:26:00.004+02:00

Vårfest på jobbet.
Har idag varit ute mest hela dagen.
Trodde jag var för gammal för grupptryck men så var inte fallet.
Har idag spelat både brännboll och fotboll.
Den årliga prestigematchen.
Elever vs personal.

30x30 minuter + 5 minuters övertid innan det blev straffar.
Och...dom vann!
Det var en tokjämn match som dom vann med all ära.

Men alltså, det var ju grymt varmt och skitjobbigt att röra sig i den värmen, för att inte tala om vad min kondition tyckte.

Men...jag har lovat friskprofilsmänniskan på jobbet att sluta röka i höst. Och det är faktiskt dags nu.

Ibland förändras människor.

2008-05-31T10:49:00.005+02:00

Jag var på jobbfest igår, en mycket trevlig sådan.
Men det är dom alltid.
Är både glad och tacksam över att jag har ett jobb där det finns så mycket bra folk!

Men, men...timmarna gick igår och folk droppade av tills vi bara var ett litet gäng kvar som kanske inte var helt spiknyktra längre.
Och det är då det händer, någon som jag faktiskt brukar tycka är trevlig, börjar bete sig rätt puckat i mina ögon.
Inget ovanligt i det som händer och det är heller inte första gången.
Men jag måste säga att jag är lite trött på medelålders heterosexuella kvinnor som helt plötsligt, då dom är onyktra ska börja flirta med mig och insinuera på ett taffligt vis till sex, bara för att jag råkar vara den enda flata som finns i närheten.
Och nej, jag tänder inte på alla kvinnor, jag har urskiljning och jag är heller inte dum i huvudet.
Vilket det känns som om dom tror.
Och jag är heller ingens försökskanin.
Varför skulle jag överhuvudtaget vilja ens hångla, ännu mindre ha sex med någon som dels är så full att dom blir taffliga och dels faktiskt inte har någon erfarenhet alls.
Skulle inte tro det.
Smått undervärderad är jag då faktiskt.

Sen var det en diskussion mot slutet av kvällen där bl.a ovanstående kvinna deltog i.
Den gick ut på att man inte kan tala om för sin partner vad men vill ha i sängen.
Jag råkade ju då säga att då får man väl skylla sig själv.
Haha, det skulle jag aldrig ha sagt!!!
Vilket liv det blev.
Men faktum är att jag tycker det.
Det Måste vara högt i tak i ett förhållande, man måste kunna säga, drömma, tänka och fantisera och man måste få leva ut det man vill.
Mina två opponenter tittade på mig som att jag var dum i huvudet och så hade dom mage att säga att det nog berodde på att jag var flata som det var mycket lättare för mig.
Men det har väl inget med sexualitet att göra.
Mer om egenvärde och eget ansvar!

Kontakt

2008-05-19T05:23:00.003+02:00

Jag var på seans i lördags.
En privat sittning i Åkersberga där vi bara var 11 personer.

Är ju troende på en massa sätt, sen är jag ju otroende på en massa andra sätt.
En skeptiker är jag ju oxå om jag inte får saker bevisat för mig, hur mycket jag än Vill tro.
Jag har varit på seanse flertalet ggr tidigare men då har det alltid varit storseans och då är det ju omöjligt för alla 30-40 personer att få något.
Men då i lördags, fick min skepticism ge vika för saker som i alla fall jag inte kan förklara med vare sig förnuft eller logik.
Vi alla fick vara med om och höra så mycket som för var och en av oss, personligen nog betydde en hel del.

Ska självklart gå igen, det måste jag.
Sanningssökaren inom mig propsar på det.

Hedonism

2008-05-16T20:03:00.003+02:00

Ett av mina favoritord och den ism som jag försöker leva efter.
Ibland mer. Ibland mindre.

Fick frågan vad motsatsen var och visst ´vet jag ju innebörden av att inte leva hedonistiskt men jag kan inte komma på vilket enskilt ord som kan innefatta betydelsen.
Någon annan kanske kan agera ordbok och ge mig svaret?

Rubriken är en länk mot wikipedia och Hedonismens betydelse...

Och det där lilla skrotet, hon som alltid var glad...

2008-05-14T19:19:00.008+02:00

Jag är trött nu.
Mitt älskade barn. Hon den söta.
Hon är så konstant trotsig nu och verkar göra sitt allra bästa för att reta sin mamma.
Och jag faller för det och låter henne trigga mig.
Jag vet ju att hon är två och jag vet ju varför hon gör det och jag vet ju att det är naturligt.
Och jag tycker synd om henne.
Det måste ju vara jobbigt att känna det där behovet av att göra allt tvärtom och att leta efter saker som hon inte får göra.
Det måste vara jobbigt att vara liten och vara så arg, för att i nästa sekund bli jätteglad och för att sedan igen vända och vara arg, sur eller ledsen.
Det måste vara jobbigt att vara liten och ur hennes synvinkel, orättvist behandlad.
Ändå så låter jag det komma åt mig.

Har varit hemma nu sedan i fredags med denna lilla trotsfröken som såklart blivit 7 ggr värre för att hon är sjuk och för att hon är uttråkad av att bara vara hemma med mig och inte på dagis.
Jag gissar att även hon vill ha lugn och ro, även hon vill vara glad, även hon vill säkert äta sin mat utan att slänga bestick och mat i golvet för att hon inte får stå på golvet och äta middagen med fingrarna därifrån.

Jag andas nu.
Djupt.
Jag känner mig gråtfärdig då jag sitter här nu och önskar att vi bara kunde få vara glada ikväll, ha kvalitetstid innan det är dags för avfärd till pappa imorgon.

Och ändå, hur jobbiga de senaste dagarna än varit, hur skönt det än ska bli med lite egentid, så saknar jag henne nu redan innan hon åkt.
Det är kärlek.

Appropå svinkoppor...

2008-05-13T21:03:00.002+02:00

...så har jag ikväll upptäckt en blåsa på vristen.

Inte sugen.

Och så här en timme senare så har jag även en liten en på armen.

Men såklart, jag hoppas ju förståss att det är något helt annat...en allergisk reaktion, värmeblåsor sedan helgen, någon försenad champagneintolerans.
Ja, jag kan hoppas på många saker jag hellre vill ha än den kanske allra mest trovärdiga.

Ska i alla fall bli intressant att se hur det har utvecklat sig tills imorgon, om kroppen har förvandlats till oigenkänlighet.
Eller så har jag bara en släng av hypokondri???

Måste ju få mer några fler bilder från inuti bilen.

2008-05-12T19:29:00.002+02:00

Vid ett rödljus kom det förresten fram en kille och sa..." Jag har sett penisförlängare förut men det det här var nog den största penisförlängare jag sett"

Och ja, till och med jag, som inte är det minsta intresserad av bilar, blir inte imponerad av de finare sorterna och föredrar ofta en gammal Ford eller liknande, måste ju erkänna att nog kändes det både glamouröst och lyxigt.

En lördag att minnas

2008-05-12T06:58:00.004+02:00

Var på 30-årsfest i lördags, en späckad dag som började klockan 12 och slutade 01.00.
Annelie hade ordnat överraskning på överraskning och ja, så mycket roliga saker som vi hann med på ett halvt dygn är mer än jag gör på ett år!!!

Dagen började med champagne i solen.
Därefter gokart och sumobrottning.
11 svettiga tjejer tog sig sedan vidare in till stan, chokladfondue på fondueboden.
Nästa stopp var hemma hos Puck för uppfrächning och mer champagne.
Nya taxibilar hämtade upp oss för vidare färd mot laserdomearenan där vi fick möta ett gäng 11-12 åringar som så klart vann.
Kaxiga små killar som det hade varit riktigt roligt attt få vinna över...*ler*

Därefter middag på Koh Pangan.

När man trodde att man inte orkade mer så blev det bowling på Ballbreaker.

Då sen, när vi ska därifrån så står det en gigantisk bil och väntar på oss.
En Hummerlimousine som var så sjukt rolig att åka i.
Inne i den bilen med champagne i glasen så kunde man inte bli annat än lycklig.
Tror att vi alla förvandlades till glamourösa kvinnor med 14-årskänsla...*ler*

Så, lite bilder från detta äventyr!

Svinkopporna och medicinen from hell

2008-05-09T19:46:00.004+02:00

Saga har fått svinkoppor...igen, ett år sedan sen sist och denna gång för att citera bvc-sköterskan, en svinkoppsinvasion.
Äckliga, växande sår.
Men vad som faktiskt är äckligare än dessa sår, är penicillinet som hon fått.
Jag får kväljningar då jag smakar.
Jag har blandaat ut det med glass, på med både sylt och socker.
Jag har haft det i äppeljuice, saft, cocacola, allt toppat med massvis med socker.
Men icke. Smaken går igenom och den är hemsk.
Jag har inte ens lyckats få i henne hälften av vad hon ska ha.
Det är ju lite svårt att resonera med en 2-åring om varför hon bör ta den...

Och detta ska hon ha 3 ggr om dagen vilket är helt jävla ohållbart.
Tänderna kommer ju ramla ur munnen på henne av allt socker.
Plus att bara bedriften att få i henne lite av det hon ska ha tar ca en timme, kommer ju få hålla på hela dagarna med det här.
Nix, I think not!

Jag har hittat en skogsmulle djupt inom mig

2008-05-09T19:28:00.002+02:00

Jag har aldrig varit en friluftsmänniska.
Är snudd på aldrig i skogen och är jag där så är jag inte själv.
Minsta lilla prassel i en buske och paniken växer inom mig och min flyktinstinkt tillsammans med adrenalinpåslaget får mig att svettas.
Det kan ju vara älgen!
Och älgen är i min värld ett riktigt farligt djur, likställt med lejon och flodhästar.
Bortsett från detta så är jag ofta uttråkad av skogliv om det inte är så att det är kantareller i närheten.
Har aldrig förstått vitsen av att bara vara där.

Men vad har jag nu börjat intressera mig för?
Blommor, skott och örter.
Allt som man kan hitta ute och äta eller dricka.

Så, jag har plockat nässlor och gjort nässelsoppa, vilket var gudagott.
Plockat både björklöv och gullviva och gjort te på dem bägge.
Ovanlig smak men inte alls dumt.
Tydligen även väldigt nyttigt.
Har även provsmakat granskott...

Längre än så har jag inte kommit.
Min nästa espedition ska målet vara något som heter älgört som jag inte än är säker på vad det är men som tydligen ska vara riktigt gott.

Äntligen så fick hon då cykeln

2008-04-16T13:12:00.006+02:00

Och den var blå. Precis som hon önskade.

En saga till Saga...igen.

2008-04-16T13:07:00.001+02:00

Det var en gång ett skrot, som bodde uppå berget där hallonen gror.
Ute på hennes tomt växte det ett stort körsbärsträd och i det körsbärsträdet hade Skrot byggt en koja.
Granne med kojan så låg det ett fågelbo, där det bodde en hel fågelfamilj.
Det var mamma fågel, pappa fågel och fyra små fågelungar som precis lärt sig att flyga.

Och flyga, det var något som Skrot hemskt gärna skulle vilja kunna.
Fågelmamman tänkte, att det skulle ju hon kunna hjälpa till med, jag har ju ändå lärt upp några små genom årens lopp.

Vad dom inte visste, det var ju att små Skrot inte kan flyga, det är det ju bara fåglar, bin, flugor och flygplan som kan.
Så dom började att öva.

Dom började lågt, Skrot klättrade upp på den nedersta grenen och ställde sig där.
Fågelmamma räknade 1-2-3!!!
Och så hoppade Skrot, flaxade fort, fort med sina små armar men ändå så föll hon rakt ner i backen.
Fast det gjorde inte så ont, för det var ju inte så högt.
Sen tänkte dom, att kanske man måste börja lite högre, så man får längre tid i luften.
Så Skrot, hon klättrade först upp på den första grenen, sen klättrade hon vidare upp på den som var över den och ställde sig där.
Fågelmamman räknade 1-2-3!!
Och så hoppade Skrot, flaxade fort, fort, fort, med allt vad hon hade men ändå…PANG!!!!!!!
Rakt ner i backen.

Den här gången gjorde det faktiskt lite ont och hon fick gå in till mamma och hämta plåster för det blödde lite från ena knät.

Men dom fortsatte att öva, varje dag övade dom.
Ända tills Skrot hade ont i hela kroppen, hon hade blåmärken, skrapsår och rivsår överallt.
Och mamma, hon hade slut på plåster.

Då en dag, när Skrot kom hem, stod där en stor korg på tomten och i den satt det fast en ännu större ballong.
I den kunde man flyga, sa mamma.

Så Skrot, hoppade i och ballongen lyfte upp över hustaket och upp över trädtopparna.
Närmare molnen och närmare solen.
Där flög hon äntligen tillsammans med hela fågelfamiljen bredvid sig.
Dom flög över berget där hallonen gror, där mamma stod och vinkade.

Så gick det till när Skrot skulle flyga.

Pub på småbarnsmammans vis

2008-04-11T19:40:00.003+02:00

Idag har det varit fredagspub på jobbet.
Den infaller var 4:e vecka och det har hittintills varit 4 pubar och de har alla sammanfallit med när jag har Saga.
Idag har jag i alla fall varit där, vi bestämde oss i husbandet i onsdags att vi skulle spela.
Ingen tid för rep utan det var bara att köra.

Tanken var att Miriam skulle hämta Saga på dagis och jag skulle vara på puben men oturligt nog så blev Miriam sjuk.
Hämtade Saga och åkte tillbaka till jobbet.
Saga var på sitt allra mest strålande humör, ja, till ungefär 10 minuter innan vår försenade spelning kunde börja.

Saga ömsom var nere kring benen på mig, ryckandes i micksladden eller mina ben,
ömsom på väg att börja protestera högljutt så att jag blev tvungen att lyfta upp henne.
Slet av sig både byxor och blöja.
En tung, halvnaken Saga på ena armen och en mick i den andra.
Men det gick mot alla odds bra.

Hann i alla fall hem lagom till att se de sista av barnprogrammet och nu har jag en trött liten som precis somnat och en trött mamma som bloggar från sängkanten på väg till soffan.

Pubkväll med öl och sena timmar får det bli en annan gång.

Nu vankas kanske nya tider...

2008-04-02T19:27:00.004+02:00

Jag är så sjukt less på mitt jobb.
Har inte gillat att jobba sedan innan jag blev mammaledig, då fullkomligt älsakde jag mitt jobb!!!
Men nu...oj, oj, vad jag tycker att jag gör för lite nytta och det är faktiskt inte det minsta meningsfullt för mig.
Jag vet att jag är bra på att jobba med de ungdomar jag gör men bara inte på skolan.
Det är totalt kvävande för mig.
Så nu, lite mer än ett år senare, efter inträdet i skolans värld så börjar jag inse att jag faktiskt måste ta tag i mitt liv lite.
Det blir inte bättre av att jag gnäller, är uttråkad och bara flyter med.
Nä, fram för lite mod att förändra!

Har börjat planera inför hösten och tänker försöka få ihop pengar till något jag tänkt i många år men ja, oftast så slutar jag aldrig tänka.

Massör.
Det är nog vad jag ska bli.
Så här ska sökas fonder, för inte är dom utbildningarna billiga inte och med min jättelön som elevassistent så blir det inte mycket sparat.

Gissar att fortsättning på detta följer...

2008-03-28T07:33:00.003+01:00

Att kärlek och närhet kan brännas så.
Fantastiskt hur en annan människas kropp kan påverka min, utan att ens röra, kunna få mig att gå igång.
Att med tankens kraft få mig att skälva och beröra punkter i mitt inre, jag inte trott att jag skull dela med någon annan.

Jag vet att jag har hittat mina omöjliga 100%.
Jag vet, för hon får mig att vilja vara allt, att ge allt, dela min känsla och tanke.
Hon möter mig, just där jag är, håller kvar blicken och älskar mig. Älskar med mig...

Och jag vet, för jag tar inget för givet och för första gången i mitt liv, så är jag rädd att förlora det jag har.

Äpplet faller inte långt från trädet...

2008-03-09T19:22:00.006+01:00

Tittade i mitt gamla fotoalbum och kan konstatera att vissa gener kommer från mamma.
Nu hoppas vi sedan att de matematiska och logiska generna kommer från pappa J...*s*

Kladdigt!

2008-03-05T20:03:00.003+01:00

Idag tänkte jag att jag skulle vara lite roligare än jag varit på sista tiden, kokade egen fingerfärg och hade fixat jättepapper.
Tänkte att nu ska vi ha en mysig, rolig stund tillsammans.
Jag och Saga.
Slutade med att det var jag som kladdade.
Saga ville inte. Hon provade men det var ju såklart kladdigt.

-Mamma torka, papper!!!
Vill inte ha den färgen...

Men jag tyckte att det var rätt skönt, jag gillar att kladda ner mig på det här viset.
Hoppas att det kommer för hennes del också så att vi i framtiden kan hålla på med mycket sånt här.

Ny anledning att skriva om religon

2008-03-05T18:57:00.003+01:00

Precis när jag står och lagar mat idag och samtidigt gör fingerfärg till Saga så ringer telefonen.
En kvinna presenterar sig med orden:
-Hej, mitt namn är Berit och du känner inte mig, även fast jag ringer till dig.
Jaha, hej sa jag o skrattade lite.
-Jag ringer för att prata med dig om Gud, då det är viktigt i dessa dagar då världen ser ut som den gör.
Jaha, sa jag...hur fick du mitt nummer?
-Jo, vi använder oss av gula sidorna.
Jaha, sa jag igen.
Vilket samfund ringer du ifrån då undrade jag, då jag av någon outgrundlig anledning bestämde mig snabbt för att inte bara snoppa av henne.
-Jo, jag är medlem i Jehovas vittnen och i bibeln står det att man ska söka upp människor och visa dom den rätta vägen.
Jaha, sa jag ännu en gång.

Berit och jag pratade i en halvtimme och jag hade jätteroligt.
Inte för att jag höll med henne, utan för att jag diskuterade med en människa som tänker helt annorlunda än mig.
Jag ställde, enligt mig själv roliga och ännu en gång enligt mig själv, smarta motfrågor till det hon sa.
Jag önskade så att Miriam hade varit hemma och lyssnat på mitt samtal.

Det var ett trevligt samtal, jag poängterade hela tiden med respekt min syn på saken, hur jag ser på Gud och alla männsikors rätt att hitta sin egen tro och sin egen väg att gå.
Vad jag var fascinerad av att hur jag än ställde mina frågor och var tydlig med att jag ville veta hur hon, personligen såg på saker, så svarade hon varje gång med ett bibelcitat.
Inte en gång fick jag något annat.
Det tycker jag är lite läskigt.

Nåväl, efter 4:e gången hon frågade mig om hon inte skulle skicka lite material till mig så sa jag Nej tack ännu en gång.
-Jag tror ju inte på samma vis som du och för det andra är jag inte välkommen i ditt samfund.
-Jasså, är du inte? Varför då?
-Nä, jag lever ju med en annan kvinna.
-Jasså, det gör du. Ja, men vi tycker inte illa om dig för det, det är bara handlingarna som inte är accepterade.
-Ja, men då så, sa jag, då är det ju kört för dom kommer jag ju fortsätta med.