Tid

Tid är som bekant relativ.
Och att vänta på att en bebis ska komma är så otroligt segt.
Miriam har nu gått över tiden med 4 dagar och jag inser att det kanske är lite förmätet av mig att gnälla men JAG, egot, tycker att det är jobbigt nu.
Jag tycker att det är jobbigare att vara vid sidan om denna gången än vad jag tyckte då för 3.5 år sen.

Hela livet sätts på paus och även om vi försöker att roa oss, göra saker, hitta på grejer till förbannelse så handlar allt egentligen bara om att vi väntar och tiden går inte fortare än så här.

Jag "leker" barnmorska varje kväll, försöker förtvivlat på måfå lyckas göra en hinnsvepning. Har jag tur så kanske jag lyckas irritera igång någonting, någon hinna kommer jag i vilket fall som helst inte i närheten av.
Jag önskar hon hade min barnmorska, som gjorde en hinnsvepning bara på skoj och det funkade ju verkligen.
Hennes bm forstod inte alls varför en hinnsvepning skulle vara roligt.
Det är heller inte hon som nu går och väntar.