Hjälp någon???

Jag har google analytics och jag tycker det är kul att kolla besökare, från vilka länder, städer och antal. Men helt plötsligt, fast jag vet att folk är inne på bloggen så visar den dag efter dag på 0 besökare helt plötsligt.
Hittar inget hjälpavsnitt för det och undrar om någon vet vad jag kan göra????

Sidan har även blivit konstig och allt som ska vara på sidan har lagt sig längst ner och det går inte att från instrumentpanelen att ändra, där ser det förresten ut som det ska...

Lägenhetsvisning i Årstadal

Stockholmshem hade färdigställt en visningslägenhet, en 2:a som är snarlik den 3:a vi ska ha.
Som vi längtat efter att få se något annat än ritningen för att få en mer verklig bild över vårt nya hem.

Badrum, vi kommer ha en ljust brun fondvägg bakom badkaret
Sovrum
Vardagsrum

Vår lägenhet är den bredvid visninglägenheten.

Husmodern i mig har vaknat

Ja, det kanske den hade gjort tidigare men inte just vad det gäller matbröd.
Har idag bakat mitt första. Plättlätt kan jag lova ifall någon vill prova.
Vågade mig på att exprimentera lite och la i rivna morötter, vilket blev jättebra.

Åts sedan tillsammans med spenatsoppa, innehållande korvbitar och ägghalvor.
Saga älskar verkligen soppor, med undantag för ärtsoppa.
Det är bra, går ju att variera till tusen, bara o blanda ihop vad man har hemma ibland och göra en soppa.

http://www.alltommat.se/recept?recipeid=6686

Så blev hon då 3

Den lilla, lilla tjej som bara var ett litet skrot fyller 3 idag.
Häpnar dagligen över hur stor hon är, vad hon kan och hur mycket kärlek hon rymmer.

Slut men med en bra början

Har börjat träna. Lite så där försiktigt som sig bör för en som jag som är totalt otränat.
Styrketräning på jobbet.
Lite simning och lite vattengymnastik på jobbet som ger mig bra vardagsmotion.

Ikväll var första yogapasset på den 10-veckiga(?) kurs som jag och Annelie tecknat upp oss på och det var alldeles perfekt.
Känner mig mör men smått lycklig, det känns verkligen som om det här var något för mig och i förlängningen något för mitt inre.

Lär somna ovanligt fort ikväll och det alldeles straxt.

Äkta kärlek!

Missade det här häromdagen men det är ju hur kul som helst.
Vilket jag ju förmodligen inte tyckt om det var Saga men jag skulle ju tro att dom stackars föräldrarna kommer att skratta åt det då värsta chocken och rädslan lagt sig.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article4128442.ab

Sent igår kväll

Igår kväll, så åkte jag och Miriam till finaste vännen A och gjorde ett väldigt tidigt ultraljud.
Vecka 13 och fröet, som inte alls är ett frö längre, kommer troligtvis bli boxare och möjligtvis tumsugare.
Kan ju dock hoppas h*n lägger av med det sistnämda innan det förstnämnda.

Så coolt att dra ultraljudsmanicken över Mirams mage, få in olika lägen, peta till i magen och se den protesterande lilla minimänniskan kicka tillbaka.
Så liten ju och ändå så full av liv, så färdig utanpå att man såg alla små fingrar.
Innan tummen åkte in i munnen alltså...*s*

Kände kärlek vid första ögonkastet och helt plötsligt blev allt lite mera verkligt.
En bebis till sommaren.
Det var ingen sköldpadda som Saga hävdade häromdagen.

En underbar morgon!

Jag somnade sent, vid 12 eller 00.30 eller nåt.
Ångest över allt det nya som jag inte kan greppa och inte heller bestämma mig över om det är bra eller dåligt, vad som är bäst.
Magkänslan är som jag känner det fel. Sen kanske mitt förnuft säger att allt kan bli bra, men magkänslan är den jag brukar följa för att få ro. Och den är både högt och lågt.
Stundtals så är allt som det ska, jag t. om längtar till våren då nya lägenheten ska beträdas.
Och då är det liksom ljust.
Nu, som allt som oftast, så är jag osäker.
Det är ju så mycket som står på spel och som mamma med gemensam vårdnad så är man livegen.
Det är boende, det är dagis och det är jobb.
Och jag hittar orosmoln i dem alla.
Vill kunna hitta något som får mig att bibehålla det jag tror kan bli bra.
Släppa rädslorna och göra som andra kanske gör, kasta mig ut, fast allt inte klart, överskådligt och inte ybertryggt.

Kärleken är som tur är stabil.

Klockan är nu 05.20.
Saga vaknade 3.15 och har sedan dess tyckt att det är dags att vara vaken.
Och att jag aldrig lär mig.
Jag har inte mycket för att bli arg på en 3-åring på nätterna, bara för att hon hellre vill leka än sova.
Och jag blir så oresonligt arg då på natten, den goda mamman är som bortblåst, utbytt till någon ingen av oss riktigt känner igen.
Hon somnar inte för det, inte jag heller.
Skapar bara negativa energier som blir svåra att skaka av sig.

Och jag borde ju rimligtvis nu känna att det är skönt att hon ska till sin pappa idag så att jag får sova en hel natt i natt men så logisk är jag inte.
Saknar henne innan hon åkt och vill bara hålla om henne.

Äntligen!

December är med den äran nu passerad.

2009...alldeles nytt och outvecklad, som en roman som inte än är skriven.
Som en ny chans till förbättring av det som inte riktigt har blivit som man ville.

Vet inte varför man alltid sätter sin tilltro till nya år, egentligen spelar det ju kanske ingen roll om man gör sin nystart i oktober eller januari.
Men det känns bättre, mer rätt. Lika rätt som att alfabetet börjar på A eller att entalen börjar på 1.
Så Januari får det bli. Och jag är full av förhoppning inför det här året.

Det blir året då jag snart fyller 38, helt sjukt faktiskt och jag som just blivit någorlunda vuxen känns det som.
Det här är året då PÅ och framförallt dess föregångare ångest och stress inte är närvarande så tydligt.
Det är året vi flyttar, får ett nytt hem, eget och tillsammans med plats för familjeliv.
Det är året då Miriam får bebis och Saga blir världens bästa storasyster.

Så det är mycket trevligt det här året, omtumlande men roligt.

Och jag tänker ta alla chanser jag kan, att leva det här året på det sätt som jag vill, med början nu.