Sent omsider

Han är här nu, ja, han har varit här sedan den 10 augusti, jag har bara haft lite mycket och inte uppdaterat.
Men ett litet videoklipp ska jag bjuda på.

Så vår finaste lillkille och hans stolta storasyster kommer här.
Första mötet!

Epitet

Lillskrot kom hem i morse.
Det första hon sa var; har lillebror kommit än?
Så vi passade på att förklara söndagens händelser för henne, hon lyssnade inte riktigt utan verkade mest glad att få spendera söndagen med farbror och faster och småkusinerna.

Appropå det här med lillebror, jag känner verkligen inte att man måste vara jättetydlig med att det inte är en "riktig" lillebror.
Har jag fel?

Riktig eller oriktig ligger väl i känslan.
Jag har 2 bröder och den ena känner jag är riktig och den andra för mig rätt så låtsas även om han är riktig.
Allt handlar ju om vad för relation man har.

Saga säger alltid lillebror men ibland då hon varit borta så är det plötsligt låtsaslillebror.
Grejen är ju att det bara är ord, känslan kan inte vara på låtsas.
Och för mig får hon förvisso kalla honom vad hon vill så länge det är snällt...*s*

Hon lär ju förstå skillnaden sen i vilket fall som helst och då är det ju upp till Saga och Viggo, som han ska heta, att avgöra om det är någon skillnad alls.

Huvudvärk from hell

Vaknade nu upp, hoppades inneligt att jag inte skulle känna någon smärta någonstans, att jag kunde glömma att jag överhuvud taget har ett huvud.
Men nej. Tredje dagen gillt med migrän som vägrar komma i attacker som sig brukar och gå över på några timmar.
Nix, vi provar den nya varianten, som iof inte innehåller några kräkningar och synbortfall men istället är jävligt konstant.

Köpte migräntabletter på apoteket igår, 2 st kostade 80 kronor!!!! Apotekaren påtalade då hon såg mitt chocktillstånd över priset att, människor med migrän brukar ju faktiskt gå till läkaren och få receptbelagt.
Som om jag inte har tänkt på det i sisådär tio år. Bara det att tanken på det bara har kommit upp då jag är mitt inne i en attack.
Men...nu är det jag som lovar mig själv att gå till läkaren någon dag.

Igångsättning

+dag 12 idag. Shit vad tiden går.
Inga känningar.
Zipp. Noll. Nada.

Vi har fått dag för igångsättning, söndag it is...
Vi har helt kopplat bort tanken på att han kan komma vilken dag som helst. Det kan han nog inte.
Han har bestämt sig för att bli kvar helt enkelt, säkert väldigt varmt och skönt därinne.
Behagligt liv, tyngdlöst i en liten bubbla som vyssar en till sömns.
Förutom att huvudet sitter fastkilat någonstans långt ner i morsans bäcken utan möjlighet till den gamla goda tidens grymma simturer.

Men som sagt söndag...
Han är välkommen, mer än så.

Nä, nu går jag och fiskar

Årstaviken alldeles om knuten och varje gång jag är där ser jag så mycket aborrar, det riktigt bubblar om vattnet stundtals.
Det spelar ingen roll hur många jag får eller om jag bara matar dom med masken.
Det är bara så skönt, att just bara sitta still, se flötet guppa.
Ensam med mina tankar.

Lite paradbilder

Det här var första gången på 11 år som jag inte gått i paraden men det gick ju bra att bara titta också.