Julafton

Min faster och Saga "rockar" losss

Min kusin Peter, tillika Sagas stora

kärlek

Liten bildkavalkad-blandat juligt

Till någon som behövde det mer än vi

Idag har Saga och jag åkt med 4 kassar urväxta barnkläder och 1 kasse böcker och leksaker till det skyddade boende som kvinnojouren i Sollentuna har.

Saga protesterade hej vilt, hon ville behålla allt.
Mitt, mitt, mitt!
Hon provade lite kläder och insåg ju att det var för smått men att ge bort det, det skulle vi inte göra.
Men efter en lång förklaring om varför vi skulle ge bort, så tror jag att hon förstod.
Hon har i alla fall pratat om det efter vi har varit där och sagt att det finns barn som inte har kläder och leksaker så att det var bra att vi lämnade.

Kände att det var viktigt att hon var med, att lära sig att det kan vara fint att ge utan att få tillbaka.
Och det är viktigt, även om hon inte förstår allt än, att veta att det finns människor som ibland behöver stöd och hjälp på olika sätt och vis.

God Jul önskar vi kvinnorna och framförallt barnen, som just i år har en skitjul.
Dom har ändå tagit ett steg i rätt riktning för att nästa ska bli bättre.

Sänder en tanke

28 år har idag passerat sedan jag vaknade en morgon och allt var förändrat.
Kommer inte ihåg så mycket från min barndom men just den här morgonen kommer jag ihåg.
Just för att något var förändrat, något var tyst och konstigt i huset och min farbror satt vid köksbordet fast det var så attans tidigt.

Pappa hade dött den natten.
En hjärtinfarkt senare och allt var inte längre tryggt och som det skulle.

Många år har passerat sedan den morgonen, många känslor, många tvivel, många frågor och flera år av sorg, som till slut mynnade ut i spelad likgiltighet.
Men en tomhet som var äkta.
Framförallt så var det många år av tystnad, en tystnad som än idag hörs men som inte längre gör så förbaskat ont.
Den bara stör mig ibland. Just för att den finns bland nära människor omkring mig och att jag aldrig satte ner foten och sa, men skrik då för fan!
Det hade ju liksom varit bättre.

Kanske gör det inte ont för att tiden fick sitt, för att jag växte upp och inte behövde samma saker längre.
Hittade i mig själv, annat som var viktigt.

Idag, 28 år senare, kan jag bara känna att det är synd, att jag aldrig fick möjligheten att lära känna honom som vuxen. Och att han missade möjligheten att se vem jag blev och vad jag för vidare, i form av Saga.

Nu är allt som det ska

Äntligen så är hon då hemma igen, mitt Skrot...jag har börjat sakna henne mer och mer på sista tiden då hon åker och sen känns det direkt att ordningen är återställd då hon kommer hem.
Ibland då hon varit borta, som denna gången kommer hon tillbaka och har blivit större, ordförråd och hur hon pratar, frågar, har hunnit ändrats på bara några dagar.

Idag började hon med 10 000-kronorsfrågan.

Vad är det?
Det är spolarvätska som man tvättar bilrutan med.
Varför gör man det?
Ja, för att den är smutsig.
Varför blir den det?
Jo, det är ju smutsigt på gatan och det stänker upp på rutan.
Varför gör det det?
Ja, jag vet inte riktigt.
Vad är det som luktar.
Det är spolarvätskan.
Varför gör den det?

Ja, sen fortsatte det så hela vägen hem.

Sen började hon även idag med...vet du.

Vet du mamma, jag tycker inte om korv längre.
Vet du, Miriam, imorgon ska mamma och jag baka pepparkakor.

Tycker det är jätteroligt med allt detta prat. Hon har ju alltid varit duktig på det och det är ju tydligt att det inte kommer att få stopp på henne sen.

Nu ligger hon till sängs, täcket uppdraget över huvudet, precis som jag brukade ha det och jag sitter här, lyssnar på hennes andetag då hon försöker somna.
Och jag älskar henne över allt annat.

Ett frö, blev ett skräp, blev ett skrot.

Lilla Julafton DEL 1

Tomten brukar alltid komma till oss på julafton.
Och tomten hade i år hört att julen skulle komma lite tidigare än vanligt till huset i Öregrund.

Lilla Julafton DEL 2

Julen är en jävla Norenpjäs i min familj.
Vid julen så kanske det är mina förväntningar på att det just SKA bli/vara trevligt och att alla ska kunna vara bara älskvärda, hyfsat nyktra och inte så jävla tjafsiga som gör att jag blir ångestladdad och ledsen.
Men kanske har vi det likadant jämt.

Igår trodde jag, bara för att det inte var jul på riktigt utan bara lilla julafton vi firade att det skulle vara annorlunda och det började iof bra.
Idag undrar jag varför jag trodde det.

En del av mig vill vända ryggen åt allt, skita i dem, vara rak och säga, att nej, jag vill inte vara delaktig i det här längre.
Den andra delen av mig, den som faktiskt älskar min familj, vill rädda den från undergång innan tiden rinner ut.

Bloggjunkie

Jag har blivit en bloggjunkie av stora mått, älskar att läsa människors bloggar, okända och dom jag känner och gärna då dom är privata och inte så maskerade och tillrättalagda.

Någon som ni alla borde kolla in är Mia Skäringers blogg, riktigt jäkla skitbra.
Kände inte till henne förut men numera är det nästan som om hon är min vän, jag är dock inte hennes...*s*

Låter lite som om jag inte har något liv och efter dessa vabbdagar så känns det ju nästan så, mycket datortid blir det...

Julklappar med mening

Har idag köpt en get och lite skolböcker som julklappar till några av mina nära.

Gå gärna in på http://www.actionaid.se/ för att göra livet bättre för någon annan.

Homokompetens

Bara det ordet, ger mig rysningar.

Jag vet att jag måhända får halva homobefolkningen emot mig nu, fast dom är väl förvisso inte här och läser.
Men jag tycker verkligen att vi inte behöver hamna i små fack.
Jag tycker inte att vi behöver ålderdomshem som bara är för homosexuella.
Eller vårdcentraler, som bara är för oss.Undantaget transpersoner då kanske.
Och jag gillar inte iden med Mama Mia, barnmorskor med homokompetens med garanterad plats på Danderyd, där personalen har homokompetens.

Ursäkta mig, men jag tror att vi funkar som andra människor gör rent fysiskt, eller finns det ett viss homosexuellt sätt att vara gravid på och sedan föda barn, eller att bli gammal på?
Jag vet, vänner har sagt...men det är ju så skönt att slippa förklara och vad ska dom tycka och tänk om dom inte är ok med det.
Jättejobbigt att behöva förklara, verkligen..kan man inte stå för att man är homo framför heterofolk när man ska skaffa barn, då kanske man ska ta sig en funderare.

Och so what, att dom tar för givet att man är hetero, det är klart att dom gör, majoriteten av befolkningen är ju hetero.
Men det hindrar ju inte att man ger dom en chans.
Hur ska det annars kunna bli mer naturligt och "som vanligt" om man inte ger dom den chansen???

Och om vi vill ha samma rättigheter fullt ut, med t.ex giftemål och adoptioner, då förstår inte jag varför vi vill särskilja oss själva???

Ibland tror jag att "vi" har mer fördomar om "dom" än vad "dom" har om "oss", om jag får generalisera lite.

Tomorrow, tomorrow...

...I love ya tomorrow, it´s only a day away...

Ja, inte för att jag inte tyckt om att vara hemma och vabba. Det har jag.
Det har varit mysigt på alla sätt och vis med lilla sjuka fröken Skrot.
Men 3 dagar med sjuklingen gör ju att man blir lite isolerad.

Så nu är det med blandade känslor jag skjutsar henne till pappa J imorgon.
Är ju lite löjlig så där och tycker att jag ska ta hand om henne när hon är sjuk, inte för att pappa inte kan, för det är jag alldeles övertygad om att han kan.
Det är bara en sån där fjompig mammagrej.
Och oavsett mina mammagrejer/känslor, så är det ju hans dagar nu. Så punkt liksom.

Men det guldkantade med det hela är ju att jag kommer få lite egen tid, i god väns lag i några timmar.Trevligt!

Rapport från sjukstugan

3-dagarsfebern är det inte.
Den har hon haft för länge sedan.
Men det hindrar inte att hon är inne på sin tredje febriga dag, med som lägst 38 och hittills högst 39.8.

Vi har det dock rätt mysigt här hemma, tittar mycket på film och sover lite där emellan.

Förövrigt så har jag idag tjänat min lättaste tusenlapp, på mindre än en timme.
Lånade min kropp till forskning i WHO´s namn så bonuspengen förenades med lite nytta.
Ska defenitivt göra mera sånt så fort jag får chansen, vilket troligtvis blir efter nyår.

Idag är det lördag

Och det har varit en alldeles bra dag.

Adventspyntandet var lite försenat här i år, så idag städade vi, satte upp nya gardiner och fram med adventsljusstakarna.
Saga städade sitt rum, gick in för det med liv och lust.
Önskade att jag själv kände sådan glädje inför det.
Men,just idag var det roligt, just för att vi alla höll på och småpysslade ibland lite var för sig, ibland tillsammans.

Efter det bar det iväg för ett slutrep med bandet.
Vi har spelning både onsdag och torsdag, så det behövdes verkligen.
Vi har inte direkt varit vare sig diciplinerade eller hunnit så mycket på den timme vi fått oss på arbetstid.
Jag har varit tokförkyld och min röst är inte riktigt vad den ska vara och efter dagens maratonrep så är det värre.
Brukar i vanliga fall behöva sänka de flesta låtar någon eller några tonarter.
Men nu är den inte bara mörk utan även hes. Inte helt bra nu när det bara är några dagar kvar.
Huskur någon, mot hosta och heshet?

Natten till idag...

Saga ville sova i sitt tält, så visst bäddade vi där.