Äntligen så fick hon då cykeln

Och den var blå. Precis som hon önskade.

En saga till Saga...igen.

Det var en gång ett skrot, som bodde uppå berget där hallonen gror.
Ute på hennes tomt växte det ett stort körsbärsträd och i det körsbärsträdet hade Skrot byggt en koja.
Granne med kojan så låg det ett fågelbo, där det bodde en hel fågelfamilj.
Det var mamma fågel, pappa fågel och fyra små fågelungar som precis lärt sig att flyga.

Och flyga, det var något som Skrot hemskt gärna skulle vilja kunna.
Fågelmamman tänkte, att det skulle ju hon kunna hjälpa till med, jag har ju ändå lärt upp några små genom årens lopp.

Vad dom inte visste, det var ju att små Skrot inte kan flyga, det är det ju bara fåglar, bin, flugor och flygplan som kan.
Så dom började att öva.

Dom började lågt, Skrot klättrade upp på den nedersta grenen och ställde sig där.
Fågelmamma räknade 1-2-3!!!
Och så hoppade Skrot, flaxade fort, fort med sina små armar men ändå så föll hon rakt ner i backen.
Fast det gjorde inte så ont, för det var ju inte så högt.
Sen tänkte dom, att kanske man måste börja lite högre, så man får längre tid i luften.
Så Skrot, hon klättrade först upp på den första grenen, sen klättrade hon vidare upp på den som var över den och ställde sig där.
Fågelmamman räknade 1-2-3!!
Och så hoppade Skrot, flaxade fort, fort, fort, med allt vad hon hade men ändå…PANG!!!!!!!
Rakt ner i backen.

Den här gången gjorde det faktiskt lite ont och hon fick gå in till mamma och hämta plåster för det blödde lite från ena knät.

Men dom fortsatte att öva, varje dag övade dom.
Ända tills Skrot hade ont i hela kroppen, hon hade blåmärken, skrapsår och rivsår överallt.
Och mamma, hon hade slut på plåster.

Då en dag, när Skrot kom hem, stod där en stor korg på tomten och i den satt det fast en ännu större ballong.
I den kunde man flyga, sa mamma.

Så Skrot, hoppade i och ballongen lyfte upp över hustaket och upp över trädtopparna.
Närmare molnen och närmare solen.
Där flög hon äntligen tillsammans med hela fågelfamiljen bredvid sig.
Dom flög över berget där hallonen gror, där mamma stod och vinkade.

Så gick det till när Skrot skulle flyga.

Pub på småbarnsmammans vis

Idag har det varit fredagspub på jobbet.
Den infaller var 4:e vecka och det har hittintills varit 4 pubar och de har alla sammanfallit med när jag har Saga.
Idag har jag i alla fall varit där, vi bestämde oss i husbandet i onsdags att vi skulle spela.
Ingen tid för rep utan det var bara att köra.

Tanken var att Miriam skulle hämta Saga på dagis och jag skulle vara på puben men oturligt nog så blev Miriam sjuk.
Hämtade Saga och åkte tillbaka till jobbet.
Saga var på sitt allra mest strålande humör, ja, till ungefär 10 minuter innan vår försenade spelning kunde börja.

Saga ömsom var nere kring benen på mig, ryckandes i micksladden eller mina ben,
ömsom på väg att börja protestera högljutt så att jag blev tvungen att lyfta upp henne.
Slet av sig både byxor och blöja.
En tung, halvnaken Saga på ena armen och en mick i den andra.
Men det gick mot alla odds bra.

Hann i alla fall hem lagom till att se de sista av barnprogrammet och nu har jag en trött liten som precis somnat och en trött mamma som bloggar från sängkanten på väg till soffan.

Pubkväll med öl och sena timmar får det bli en annan gång.

Nu vankas kanske nya tider...

Jag är så sjukt less på mitt jobb.
Har inte gillat att jobba sedan innan jag blev mammaledig, då fullkomligt älsakde jag mitt jobb!!!
Men nu...oj, oj, vad jag tycker att jag gör för lite nytta och det är faktiskt inte det minsta meningsfullt för mig.
Jag vet att jag är bra på att jobba med de ungdomar jag gör men bara inte på skolan.
Det är totalt kvävande för mig.
Så nu, lite mer än ett år senare, efter inträdet i skolans värld så börjar jag inse att jag faktiskt måste ta tag i mitt liv lite.
Det blir inte bättre av att jag gnäller, är uttråkad och bara flyter med.
Nä, fram för lite mod att förändra!

Har börjat planera inför hösten och tänker försöka få ihop pengar till något jag tänkt i många år men ja, oftast så slutar jag aldrig tänka.


Massör.
Det är nog vad jag ska bli.
Så här ska sökas fonder, för inte är dom utbildningarna billiga inte och med min jättelön som elevassistent så blir det inte mycket sparat.

Gissar att fortsättning på detta följer...