Min faster och Saga "rockar" losss
Min kusin Peter, tillika Sagas stora kärlek
lördag 27 december 2008
tisdag 23 december 2008
Till någon som behövde det mer än vi
Idag har Saga och jag åkt med 4 kassar urväxta barnkläder och 1 kasse böcker och leksaker till det skyddade boende som kvinnojouren i Sollentuna har.
Saga protesterade hej vilt, hon ville behålla allt.
Mitt, mitt, mitt!
Hon provade lite kläder och insåg ju att det var för smått men att ge bort det, det skulle vi inte göra.
Men efter en lång förklaring om varför vi skulle ge bort, så tror jag att hon förstod.
Hon har i alla fall pratat om det efter vi har varit där och sagt att det finns barn som inte har kläder och leksaker så att det var bra att vi lämnade.
Kände att det var viktigt att hon var med, att lära sig att det kan vara fint att ge utan att få tillbaka.
Och det är viktigt, även om hon inte förstår allt än, att veta att det finns människor som ibland behöver stöd och hjälp på olika sätt och vis.
God Jul önskar vi kvinnorna och framförallt barnen, som just i år har en skitjul.
Dom har ändå tagit ett steg i rätt riktning för att nästa ska bli bättre.
Saga protesterade hej vilt, hon ville behålla allt.
Mitt, mitt, mitt!
Hon provade lite kläder och insåg ju att det var för smått men att ge bort det, det skulle vi inte göra.
Men efter en lång förklaring om varför vi skulle ge bort, så tror jag att hon förstod.
Hon har i alla fall pratat om det efter vi har varit där och sagt att det finns barn som inte har kläder och leksaker så att det var bra att vi lämnade.
Kände att det var viktigt att hon var med, att lära sig att det kan vara fint att ge utan att få tillbaka.
Och det är viktigt, även om hon inte förstår allt än, att veta att det finns människor som ibland behöver stöd och hjälp på olika sätt och vis.
God Jul önskar vi kvinnorna och framförallt barnen, som just i år har en skitjul.
Dom har ändå tagit ett steg i rätt riktning för att nästa ska bli bättre.
måndag 22 december 2008
Sänder en tanke
.jpg)
28 år har idag passerat sedan jag vaknade en morgon och allt var förändrat.
Kommer inte ihåg så mycket från min barndom men just den här morgonen kommer jag ihåg.
Just för att något var förändrat, något var tyst och konstigt i huset och min farbror satt vid köksbordet fast det var så attans tidigt.
Pappa hade dött den natten.
En hjärtinfarkt senare och allt var inte längre tryggt och som det skulle.
Många år har passerat sedan den morgonen, många känslor, många tvivel, många frågor och flera år av sorg, som till slut mynnade ut i spelad likgiltighet.
Men en tomhet som var äkta.
Framförallt så var det många år av tystnad, en tystnad som än idag hörs men som inte längre gör så förbaskat ont.
Den bara stör mig ibland. Just för att den finns bland nära människor omkring mig och att jag aldrig satte ner foten och sa, men skrik då för fan!
Det hade ju liksom varit bättre.
Kanske gör det inte ont för att tiden fick sitt, för att jag växte upp och inte behövde samma saker längre.
Hittade i mig själv, annat som var viktigt.
Idag, 28 år senare, kan jag bara känna att det är synd, att jag aldrig fick möjligheten att lära känna honom som vuxen. Och att han missade möjligheten att se vem jag blev och vad jag för vidare, i form av Saga.
söndag 21 december 2008
Nu är allt som det ska
Äntligen så är hon då hemma igen, mitt Skrot...jag har börjat sakna henne mer och mer på sista tiden då hon åker och sen känns det direkt att ordningen är återställd då hon kommer hem.
Ibland då hon varit borta, som denna gången kommer hon tillbaka och har blivit större, ordförråd och hur hon pratar, frågar, har hunnit ändrats på bara några dagar.
Idag började hon med 10 000-kronorsfrågan.
Vad är det?
Det är spolarvätska som man tvättar bilrutan med.
Varför gör man det?
Ja, för att den är smutsig.
Varför blir den det?
Jo, det är ju smutsigt på gatan och det stänker upp på rutan.
Varför gör det det?
Ja, jag vet inte riktigt.
Vad är det som luktar.
Det är spolarvätskan.
Varför gör den det?
Ja, sen fortsatte det så hela vägen hem.
Sen började hon även idag med...vet du.
Vet du mamma, jag tycker inte om korv längre.
Vet du, Miriam, imorgon ska mamma och jag baka pepparkakor.
Tycker det är jätteroligt med allt detta prat. Hon har ju alltid varit duktig på det och det är ju tydligt att det inte kommer att få stopp på henne sen.
Nu ligger hon till sängs, täcket uppdraget över huvudet, precis som jag brukade ha det och jag sitter här, lyssnar på hennes andetag då hon försöker somna.
Och jag älskar henne över allt annat.
Ett frö, blev ett skräp, blev ett skrot.
Ibland då hon varit borta, som denna gången kommer hon tillbaka och har blivit större, ordförråd och hur hon pratar, frågar, har hunnit ändrats på bara några dagar.
Idag började hon med 10 000-kronorsfrågan.
Vad är det?
Det är spolarvätska som man tvättar bilrutan med.
Varför gör man det?
Ja, för att den är smutsig.
Varför blir den det?
Jo, det är ju smutsigt på gatan och det stänker upp på rutan.
Varför gör det det?
Ja, jag vet inte riktigt.
Vad är det som luktar.
Det är spolarvätskan.
Varför gör den det?
Ja, sen fortsatte det så hela vägen hem.
Sen började hon även idag med...vet du.
Vet du mamma, jag tycker inte om korv längre.
Vet du, Miriam, imorgon ska mamma och jag baka pepparkakor.
Tycker det är jätteroligt med allt detta prat. Hon har ju alltid varit duktig på det och det är ju tydligt att det inte kommer att få stopp på henne sen.
Nu ligger hon till sängs, täcket uppdraget över huvudet, precis som jag brukade ha det och jag sitter här, lyssnar på hennes andetag då hon försöker somna.
Och jag älskar henne över allt annat.
Ett frö, blev ett skräp, blev ett skrot.
söndag 14 december 2008
Lilla Julafton DEL 1
Tomten brukar alltid komma till oss på julafton.
Och tomten hade i år hört att julen skulle komma lite tidigare än vanligt till huset i Öregrund.
Och tomten hade i år hört att julen skulle komma lite tidigare än vanligt till huset i Öregrund.
Lilla Julafton DEL 2
Julen är en jävla Norenpjäs i min familj.
Vid julen så kanske det är mina förväntningar på att det just SKA bli/vara trevligt och att alla ska kunna vara bara älskvärda, hyfsat nyktra och inte så jävla tjafsiga som gör att jag blir ångestladdad och ledsen.
Men kanske har vi det likadant jämt.
Igår trodde jag, bara för att det inte var jul på riktigt utan bara lilla julafton vi firade att det skulle vara annorlunda och det började iof bra.
Idag undrar jag varför jag trodde det.
En del av mig vill vända ryggen åt allt, skita i dem, vara rak och säga, att nej, jag vill inte vara delaktig i det här längre.
Den andra delen av mig, den som faktiskt älskar min familj, vill rädda den från undergång innan tiden rinner ut.
Vid julen så kanske det är mina förväntningar på att det just SKA bli/vara trevligt och att alla ska kunna vara bara älskvärda, hyfsat nyktra och inte så jävla tjafsiga som gör att jag blir ångestladdad och ledsen.
Men kanske har vi det likadant jämt.
Igår trodde jag, bara för att det inte var jul på riktigt utan bara lilla julafton vi firade att det skulle vara annorlunda och det började iof bra.
Idag undrar jag varför jag trodde det.
En del av mig vill vända ryggen åt allt, skita i dem, vara rak och säga, att nej, jag vill inte vara delaktig i det här längre.
Den andra delen av mig, den som faktiskt älskar min familj, vill rädda den från undergång innan tiden rinner ut.
onsdag 10 december 2008
Bloggjunkie
Jag har blivit en bloggjunkie av stora mått, älskar att läsa människors bloggar, okända och dom jag känner och gärna då dom är privata och inte så maskerade och tillrättalagda.
Någon som ni alla borde kolla in är Mia Skäringers blogg, riktigt jäkla skitbra.
Kände inte till henne förut men numera är det nästan som om hon är min vän, jag är dock inte hennes...*s*
Låter lite som om jag inte har något liv och efter dessa vabbdagar så känns det ju nästan så, mycket datortid blir det...
Någon som ni alla borde kolla in är Mia Skäringers blogg, riktigt jäkla skitbra.
Kände inte till henne förut men numera är det nästan som om hon är min vän, jag är dock inte hennes...*s*
Låter lite som om jag inte har något liv och efter dessa vabbdagar så känns det ju nästan så, mycket datortid blir det...
Julklappar med mening
Har idag köpt en get och lite skolböcker som julklappar till några av mina nära.
Gå gärna in på http://www.actionaid.se/ för att göra livet bättre för någon annan.
Gå gärna in på http://www.actionaid.se/ för att göra livet bättre för någon annan.
Homokompetens
Bara det ordet, ger mig rysningar.
Jag vet att jag måhända får halva homobefolkningen emot mig nu, fast dom är väl förvisso inte här och läser.
Men jag tycker verkligen att vi inte behöver hamna i små fack.
Jag tycker inte att vi behöver ålderdomshem som bara är för homosexuella.
Eller vårdcentraler, som bara är för oss.Undantaget transpersoner då kanske.
Och jag gillar inte iden med Mama Mia, barnmorskor med homokompetens med garanterad plats på Danderyd, där personalen har homokompetens.
Ursäkta mig, men jag tror att vi funkar som andra människor gör rent fysiskt, eller finns det ett viss homosexuellt sätt att vara gravid på och sedan föda barn, eller att bli gammal på?
Jag vet, vänner har sagt...men det är ju så skönt att slippa förklara och vad ska dom tycka och tänk om dom inte är ok med det.
Jättejobbigt att behöva förklara, verkligen..kan man inte stå för att man är homo framför heterofolk när man ska skaffa barn, då kanske man ska ta sig en funderare.
Och so what, att dom tar för givet att man är hetero, det är klart att dom gör, majoriteten av befolkningen är ju hetero.
Men det hindrar ju inte att man ger dom en chans.
Hur ska det annars kunna bli mer naturligt och "som vanligt" om man inte ger dom den chansen???
Och om vi vill ha samma rättigheter fullt ut, med t.ex giftemål och adoptioner, då förstår inte jag varför vi vill särskilja oss själva???
Ibland tror jag att "vi" har mer fördomar om "dom" än vad "dom" har om "oss", om jag får generalisera lite.
Jag vet att jag måhända får halva homobefolkningen emot mig nu, fast dom är väl förvisso inte här och läser.
Men jag tycker verkligen att vi inte behöver hamna i små fack.
Jag tycker inte att vi behöver ålderdomshem som bara är för homosexuella.
Eller vårdcentraler, som bara är för oss.Undantaget transpersoner då kanske.
Och jag gillar inte iden med Mama Mia, barnmorskor med homokompetens med garanterad plats på Danderyd, där personalen har homokompetens.
Ursäkta mig, men jag tror att vi funkar som andra människor gör rent fysiskt, eller finns det ett viss homosexuellt sätt att vara gravid på och sedan föda barn, eller att bli gammal på?
Jag vet, vänner har sagt...men det är ju så skönt att slippa förklara och vad ska dom tycka och tänk om dom inte är ok med det.
Jättejobbigt att behöva förklara, verkligen..kan man inte stå för att man är homo framför heterofolk när man ska skaffa barn, då kanske man ska ta sig en funderare.
Och so what, att dom tar för givet att man är hetero, det är klart att dom gör, majoriteten av befolkningen är ju hetero.
Men det hindrar ju inte att man ger dom en chans.
Hur ska det annars kunna bli mer naturligt och "som vanligt" om man inte ger dom den chansen???
Och om vi vill ha samma rättigheter fullt ut, med t.ex giftemål och adoptioner, då förstår inte jag varför vi vill särskilja oss själva???
Ibland tror jag att "vi" har mer fördomar om "dom" än vad "dom" har om "oss", om jag får generalisera lite.
tisdag 9 december 2008
Tomorrow, tomorrow...
...I love ya tomorrow, it´s only a day away...
Ja, inte för att jag inte tyckt om att vara hemma och vabba. Det har jag.
Det har varit mysigt på alla sätt och vis med lilla sjuka fröken Skrot.
Men 3 dagar med sjuklingen gör ju att man blir lite isolerad.
Så nu är det med blandade känslor jag skjutsar henne till pappa J imorgon.
Är ju lite löjlig så där och tycker att jag ska ta hand om henne när hon är sjuk, inte för att pappa inte kan, för det är jag alldeles övertygad om att han kan.
Det är bara en sån där fjompig mammagrej.
Och oavsett mina mammagrejer/känslor, så är det ju hans dagar nu. Så punkt liksom.
Men det guldkantade med det hela är ju att jag kommer få lite egen tid, i god väns lag i några timmar.Trevligt!
Ja, inte för att jag inte tyckt om att vara hemma och vabba. Det har jag.
Det har varit mysigt på alla sätt och vis med lilla sjuka fröken Skrot.
Men 3 dagar med sjuklingen gör ju att man blir lite isolerad.
Så nu är det med blandade känslor jag skjutsar henne till pappa J imorgon.
Är ju lite löjlig så där och tycker att jag ska ta hand om henne när hon är sjuk, inte för att pappa inte kan, för det är jag alldeles övertygad om att han kan.
Det är bara en sån där fjompig mammagrej.
Och oavsett mina mammagrejer/känslor, så är det ju hans dagar nu. Så punkt liksom.
Men det guldkantade med det hela är ju att jag kommer få lite egen tid, i god väns lag i några timmar.Trevligt!
Rapport från sjukstugan
3-dagarsfebern är det inte.
Den har hon haft för länge sedan.
Men det hindrar inte att hon är inne på sin tredje febriga dag, med som lägst 38 och hittills högst 39.8.
Vi har det dock rätt mysigt här hemma, tittar mycket på film och sover lite där emellan.
Förövrigt så har jag idag tjänat min lättaste tusenlapp, på mindre än en timme.
Lånade min kropp till forskning i WHO´s namn så bonuspengen förenades med lite nytta.
Ska defenitivt göra mera sånt så fort jag får chansen, vilket troligtvis blir efter nyår.
Den har hon haft för länge sedan.
Men det hindrar inte att hon är inne på sin tredje febriga dag, med som lägst 38 och hittills högst 39.8.
Vi har det dock rätt mysigt här hemma, tittar mycket på film och sover lite där emellan.
Förövrigt så har jag idag tjänat min lättaste tusenlapp, på mindre än en timme.
Lånade min kropp till forskning i WHO´s namn så bonuspengen förenades med lite nytta.
Ska defenitivt göra mera sånt så fort jag får chansen, vilket troligtvis blir efter nyår.
lördag 6 december 2008
Idag är det lördag
Och det har varit en alldeles bra dag.
Adventspyntandet var lite försenat här i år, så idag städade vi, satte upp nya gardiner och fram med adventsljusstakarna.
Saga städade sitt rum, gick in för det med liv och lust.
Önskade att jag själv kände sådan glädje inför det.
Men,just idag var det roligt, just för att vi alla höll på och småpysslade ibland lite var för sig, ibland tillsammans.
Efter det bar det iväg för ett slutrep med bandet.
Vi har spelning både onsdag och torsdag, så det behövdes verkligen.
Vi har inte direkt varit vare sig diciplinerade eller hunnit så mycket på den timme vi fått oss på arbetstid.
Jag har varit tokförkyld och min röst är inte riktigt vad den ska vara och efter dagens maratonrep så är det värre.
Brukar i vanliga fall behöva sänka de flesta låtar någon eller några tonarter.
Men nu är den inte bara mörk utan även hes. Inte helt bra nu när det bara är några dagar kvar.
Huskur någon, mot hosta och heshet?
Adventspyntandet var lite försenat här i år, så idag städade vi, satte upp nya gardiner och fram med adventsljusstakarna.
Saga städade sitt rum, gick in för det med liv och lust.
Önskade att jag själv kände sådan glädje inför det.
Men,just idag var det roligt, just för att vi alla höll på och småpysslade ibland lite var för sig, ibland tillsammans.
Efter det bar det iväg för ett slutrep med bandet.
Vi har spelning både onsdag och torsdag, så det behövdes verkligen.
Vi har inte direkt varit vare sig diciplinerade eller hunnit så mycket på den timme vi fått oss på arbetstid.
Jag har varit tokförkyld och min röst är inte riktigt vad den ska vara och efter dagens maratonrep så är det värre.
Brukar i vanliga fall behöva sänka de flesta låtar någon eller några tonarter.
Men nu är den inte bara mörk utan även hes. Inte helt bra nu när det bara är några dagar kvar.
Huskur någon, mot hosta och heshet?
lördag 29 november 2008
8 plusgrader
Var precis ute och rökte och det är varmt på min balkong.
8 plusgrader och tittar jag ut så syns inte längre någon snö, förutom de rester av högar efter plogbilen, som fortfarande kämpar mot plusgraderna.
Jag ger dem några timmar, sedan är nog även de borta.
Jag gillade snön när den kom nu. Och att den stannade kvar hos oss några dagar.
Jag gillar inte det blöta, fuktiga som nu kom istället.
Det är inte så att jag egentligen har så mycket övers för november och december.
Men om vi nu ska ha just de månaderna med i kalendern så tycker jag de ska vara vita, inte gråslaskiga och blöta.
Mina piller hjälper. Nästan alla biverkningar är borta och jag ser ljuset.
Nästan som om jag vore nyfrälst och jag har börjat känna igen mig själv igen.
Känna igen sedan lång tid tillbaka.
Undrar just när det började, att jag fick en släng av deppression och seratoninmängden sakta sjönk.
Lite tacksam nu över att jag faktiskt fick mina panikångestattacker. Att jag fick en hint om att det faktiskt inte går att bara köra på.
Och att det faktiskt finns ett annat sätt att må, ett inte glömt men alldeles för långt borta sätt att må som jag faktiskt kan nå igen.
Måste bara jobba lite på det, inte vänta på att något yttre mirakel ska ske och ta mig tillbaka.
Min seratonin, mitt ansvar och med lite hjälp av små, små piller så kommer det att gå.
I övrigt så har jag glömt bort att vårda utsidan då allt varit så snurrigt på insidan så igår blev det hårklippning och ja, det blev faktiskt bra.
Sedan en sväng till solariet.
Nästa vecka blir det banne mig yoga!
8 plusgrader och tittar jag ut så syns inte längre någon snö, förutom de rester av högar efter plogbilen, som fortfarande kämpar mot plusgraderna.
Jag ger dem några timmar, sedan är nog även de borta.
Jag gillade snön när den kom nu. Och att den stannade kvar hos oss några dagar.
Jag gillar inte det blöta, fuktiga som nu kom istället.
Det är inte så att jag egentligen har så mycket övers för november och december.
Men om vi nu ska ha just de månaderna med i kalendern så tycker jag de ska vara vita, inte gråslaskiga och blöta.
Mina piller hjälper. Nästan alla biverkningar är borta och jag ser ljuset.
Nästan som om jag vore nyfrälst och jag har börjat känna igen mig själv igen.
Känna igen sedan lång tid tillbaka.
Undrar just när det började, att jag fick en släng av deppression och seratoninmängden sakta sjönk.
Lite tacksam nu över att jag faktiskt fick mina panikångestattacker. Att jag fick en hint om att det faktiskt inte går att bara köra på.
Och att det faktiskt finns ett annat sätt att må, ett inte glömt men alldeles för långt borta sätt att må som jag faktiskt kan nå igen.
Måste bara jobba lite på det, inte vänta på att något yttre mirakel ska ske och ta mig tillbaka.
Min seratonin, mitt ansvar och med lite hjälp av små, små piller så kommer det att gå.
I övrigt så har jag glömt bort att vårda utsidan då allt varit så snurrigt på insidan så igår blev det hårklippning och ja, det blev faktiskt bra.
Sedan en sväng till solariet.
Nästa vecka blir det banne mig yoga!
måndag 24 november 2008
Tack!
Det finns vänner i min närhet.
Underbara vänner som jag alltid vet var jag har.
Det är ni som med kärlek alltid bryr er om, ger mig skratt, tillit och svar på tal och på olika sätt visar att ni finns.
Underbara vänner som jag alltid vet var jag har.
Det är ni som med kärlek alltid bryr er om, ger mig skratt, tillit och svar på tal och på olika sätt visar att ni finns.
lördag 22 november 2008
måndag 17 november 2008
Något "konstigt" hände idag
Det har varit roligt på jobbet och jag har varit pigg och glad när jag kom hem!!!
Suger åt mig och lagrar känslan.
Jag mår bra.
Suger åt mig och lagrar känslan.
Jag mår bra.
söndag 16 november 2008
Söndag morgon
Ensam uppe, vilket är skönt.
Det är bara jag , lapen och en kaffekopp. Och ett virrvarr av tankar.
Det är så mycket nu som är svart eller vitt, alla gråzoner är som bortblåsta och jag önskar dem tillbaka.
Men nog om det, jag orkar egentligen inte må dåligt, tänker försöka fokusera på annat.
Det är ju så mycket just nu att vara glad för.
Känns faktiskt helt otroligt det som komma skall. En lillebror eller lillasyster. Saga önskar sig det senare vet jag.
Och jag är glad, glad för Miriams skull och för vår som en familj. Känns som om det är den sista pusselbiten för att familjen ska bli fullkomlig. Shit, vem vet, hon kanske skaffar tre till...*s*
Känns i allafall helt fantastiskt att få ynnesten att vara med om detta en gång till.
Nu som Helene, inte som en gravid blivande mamma, vilket såklart också var fantastiskt men det känns väldigt speciellt att även få vara på andra sidan.
Den som får följa graviditeten och Miriams växande mage från utsidan.
Och sen, att få vara en viktig person för den lilla nya människan som komma skall.
Och Saga, hon kommer bli storasyster, det passar henne bra..*s*
På tal om allt och ingenting så har ju husbandet dragit igång igen och än en gång så blir jag så imponerad över hur duktiga musiker vi har på jobbet, vardagligen utklädda tilll elevassistenter. Dom bara kör!
Det ät jag som är det svarta fåret där, jag som bara gillar att sjunga, men som varken har självsäkerheten eller talangen att bara köra.
Måste nöta lite och helst skulle jag vilja repa hela tiden.
Vi har fått reptid på skoltid, vilket är så kul. Tänk att få hålla på med det här på arbetstid.
Tack för det!
Det är bara jag , lapen och en kaffekopp. Och ett virrvarr av tankar.
Det är så mycket nu som är svart eller vitt, alla gråzoner är som bortblåsta och jag önskar dem tillbaka.
Men nog om det, jag orkar egentligen inte må dåligt, tänker försöka fokusera på annat.
Det är ju så mycket just nu att vara glad för.
Känns faktiskt helt otroligt det som komma skall. En lillebror eller lillasyster. Saga önskar sig det senare vet jag.
Och jag är glad, glad för Miriams skull och för vår som en familj. Känns som om det är den sista pusselbiten för att familjen ska bli fullkomlig. Shit, vem vet, hon kanske skaffar tre till...*s*
Känns i allafall helt fantastiskt att få ynnesten att vara med om detta en gång till.
Nu som Helene, inte som en gravid blivande mamma, vilket såklart också var fantastiskt men det känns väldigt speciellt att även få vara på andra sidan.
Den som får följa graviditeten och Miriams växande mage från utsidan.
Och sen, att få vara en viktig person för den lilla nya människan som komma skall.
Och Saga, hon kommer bli storasyster, det passar henne bra..*s*
På tal om allt och ingenting så har ju husbandet dragit igång igen och än en gång så blir jag så imponerad över hur duktiga musiker vi har på jobbet, vardagligen utklädda tilll elevassistenter. Dom bara kör!
Det ät jag som är det svarta fåret där, jag som bara gillar att sjunga, men som varken har självsäkerheten eller talangen att bara köra.
Måste nöta lite och helst skulle jag vilja repa hela tiden.
Vi har fått reptid på skoltid, vilket är så kul. Tänk att få hålla på med det här på arbetstid.
Tack för det!
fredag 14 november 2008
söndag 2 november 2008
Lite mer PÅ
Tabletterna gör mig trött, har nu ätit dem i snart 3 veckor och den största biverkningen jag har känt av är just komaliknande trötthet.
Hoppas verkligen att det går över, vet inte om det är värt att äta dem annars.
Man ska väl orka leva också förhoppningsvis.
Rädslan för att panikångesten ska förvärras gör dock att jag tänker äta dem ett tag till, det tar ju ungefär 4 veckor innan man ser de små pillrenas effekt.
Har även fått en samtalskontakt nu, konstigt att jag fick be om det själv.
För mig känns det självklart att inte bara äta piller, de tar ju bara bort symptomen och dealar ju inte med orsakerna.
Sen får farbror doktor säga vad han vill om att tabletterna även är behandlande.
Tänker dock inte bara sitta still, äta piller och hoppas att saker går över av sig själv.
Det gör dom nästan aldrig i några lägen.
Hoppas verkligen att det går över, vet inte om det är värt att äta dem annars.
Man ska väl orka leva också förhoppningsvis.
Rädslan för att panikångesten ska förvärras gör dock att jag tänker äta dem ett tag till, det tar ju ungefär 4 veckor innan man ser de små pillrenas effekt.
Har även fått en samtalskontakt nu, konstigt att jag fick be om det själv.
För mig känns det självklart att inte bara äta piller, de tar ju bara bort symptomen och dealar ju inte med orsakerna.
Sen får farbror doktor säga vad han vill om att tabletterna även är behandlande.
Tänker dock inte bara sitta still, äta piller och hoppas att saker går över av sig själv.
Det gör dom nästan aldrig i några lägen.
lördag 1 november 2008
Att skapa liv!
Lugnet har lagt sig över hemmet på Malmvägen.
Fullt upp idag med städning, mys med Saga innan pappa J kom och hämtade henne och lite handling i form av mat och raggsockor.
På eftermiddagn kom en mycket trevlig blivande pappa M, åt varma mackor, fikade och gick sedan in och gjorde det han skulle inne på toaletten, innan ham kom ut och överlämnade dagens gåva.
Det är sådana sjukt roliga situationer man hamnar i ibland.
Totalt främmande för de allra flesta att skaffa barn på det här viset.
Tittade roat på medan de båda blivande föräldrarna idag turades om att göra deras olika uppgifter.
Mindes mina egna inseminationer och hur vi efteråt låg i sängen och åt glass ihop och snackade skit.
Och det roliga är att det inte är några konstigheter, bara avslappnat och fint på något vis.
Blir roligt sen när man ska försöka förklara hur barn blir till...*ler*
Fullt upp idag med städning, mys med Saga innan pappa J kom och hämtade henne och lite handling i form av mat och raggsockor.
På eftermiddagn kom en mycket trevlig blivande pappa M, åt varma mackor, fikade och gick sedan in och gjorde det han skulle inne på toaletten, innan ham kom ut och överlämnade dagens gåva.
Det är sådana sjukt roliga situationer man hamnar i ibland.
Totalt främmande för de allra flesta att skaffa barn på det här viset.
Tittade roat på medan de båda blivande föräldrarna idag turades om att göra deras olika uppgifter.
Mindes mina egna inseminationer och hur vi efteråt låg i sängen och åt glass ihop och snackade skit.
Och det roliga är att det inte är några konstigheter, bara avslappnat och fint på något vis.
Blir roligt sen när man ska försöka förklara hur barn blir till...*ler*
söndag 19 oktober 2008
Fryser
Droppe efter droppe.
Försökte i ett infall räkna dem på fönsterrutan, vilket var omöjligt.
Satt även som i trans och tittade på hundratals björklöv som hetsigt dansade i vinden.
Kallt och fuktigt som tränger in.
Shit, vad jag vill avbryta nu, inte låta tiden och årstiderna ha sin gång.
Längtar mig förbi hösten och vintern.
Vill ha våren, värmen och vår nya lägenhet.
Vill se att allt har gått bra och vad som är vad.
.JPG)
Försökte i ett infall räkna dem på fönsterrutan, vilket var omöjligt.
Satt även som i trans och tittade på hundratals björklöv som hetsigt dansade i vinden.
Kallt och fuktigt som tränger in.
Shit, vad jag vill avbryta nu, inte låta tiden och årstiderna ha sin gång.
Längtar mig förbi hösten och vintern.
Vill ha våren, värmen och vår nya lägenhet.
Vill se att allt har gått bra och vad som är vad.
.JPG)
fredag 17 oktober 2008
Följ min blogg med bloggkoll
Helg igen.
Tack för det.
Har varit mycket att vända ut och in på den här veckan så nu när jag nu blev ledig blev jag toktrött och satte mig i soffan med lapen.
Och än på ett tag så vägrar jag röra mig.
Helg igen.
Tack för det.
Har varit mycket att vända ut och in på den här veckan så nu när jag nu blev ledig blev jag toktrött och satte mig i soffan med lapen.
Och än på ett tag så vägrar jag röra mig.
tisdag 14 oktober 2008
Hänger ut mig själv för en stund
Vill så gärna skriva här nu men det enda jag vill skriva om är det jag just nu, är rädd att prata om.
Shit, jag vill ju inte ens tänka på det.
Ändå är det det som mest upptar min tänkande tid nu.
Prata om, skriva om…same, same but different.
Men bättre än tänkandet i vissa lägen.
Mina psykbryt har nu fått sin diagnos, anade det, sökte för det men gillade inte att få det bekräftat.
Panikångest.
Har lite svårt att acceptera det.
Jag! Panikångest.
Tycker det är löjeväckande faktiskt och anser mig bättre, starkare än så.
(Ursäkta, ni andra som kanske har det, menar inte att ni är svaga).
Det är liksom inte likt mig att inte ha kontroll över mina egna känsloutspel.
Att inte orka.
Fast å andra sidan kanske det är just därför.
Någonstans kanske det måste ta stopp.
Ångest? Har du haft det tidigare frågade läkaren.
Nääääää, sa jag och kom inte på förrän senare att jag ljög mig blå.
Är det något jag haft stundtals genom åren så är det väl just det.
Har bara inte sett det riktigt så.
Lite som att det vore ett normaltillstånd, att det är som det ska, att titt som tätt sjunka rakt ner innan det är dags att kravla sig upp igen.
Så jag, som inte ens känner mig deprimerad, är nu satt på antidepp.
Och är det något jag har fördomar om, så är det antideppresiva mediciner.
Funderar över biverkningar men är ändå nyfiken nu.
Hur känns det sen???
Shit, jag vill ju inte ens tänka på det.
Ändå är det det som mest upptar min tänkande tid nu.
Prata om, skriva om…same, same but different.
Men bättre än tänkandet i vissa lägen.
Mina psykbryt har nu fått sin diagnos, anade det, sökte för det men gillade inte att få det bekräftat.
Panikångest.
Har lite svårt att acceptera det.
Jag! Panikångest.
Tycker det är löjeväckande faktiskt och anser mig bättre, starkare än så.
(Ursäkta, ni andra som kanske har det, menar inte att ni är svaga).
Det är liksom inte likt mig att inte ha kontroll över mina egna känsloutspel.
Att inte orka.
Fast å andra sidan kanske det är just därför.
Någonstans kanske det måste ta stopp.
Ångest? Har du haft det tidigare frågade läkaren.
Nääääää, sa jag och kom inte på förrän senare att jag ljög mig blå.
Är det något jag haft stundtals genom åren så är det väl just det.
Har bara inte sett det riktigt så.
Lite som att det vore ett normaltillstånd, att det är som det ska, att titt som tätt sjunka rakt ner innan det är dags att kravla sig upp igen.
Så jag, som inte ens känner mig deprimerad, är nu satt på antidepp.
Och är det något jag har fördomar om, så är det antideppresiva mediciner.
Funderar över biverkningar men är ändå nyfiken nu.
Hur känns det sen???
fredag 3 oktober 2008
Med helt andra ord
Med tunga skuldror, ett huvud som inte längre orkar
lägger jag mig ner.
Din själ inuti min, min tanke i din.
och mitt motstånd ger upp
Just där, där närheten bränns möter du mig.
Fängslar mig och älskar mig.
Älskar med mig
tills rytmen av mitt hjärta åter sakta slår
lägger jag mig ner.
Din själ inuti min, min tanke i din.
och mitt motstånd ger upp
Just där, där närheten bränns möter du mig.
Fängslar mig och älskar mig.
Älskar med mig
tills rytmen av mitt hjärta åter sakta slår
onsdag 1 oktober 2008
Saknad av orden sprungna ur känslan
Meningslösa ord utan känsla, säger mig absolut ingenting.
Skrivna av mig, är dom än mer utan mening.
Och ja, det här är en rätt meningslös blogg, säger inte mycket av det som är sant.
Vardagsdravel i all ära men jag vet ju, att det finns en annan verklighet också.
Den jag har inom mig, som rymmer så mycket mer än bara yttre skeenden.
Och jag lyckas nästan aldrig längre skriva om något som berör mig.
Kanske iof är för att det är så lite som kommer in som påverkar numera och just berör, där längst inne där det känns som allra mest.
Fastän det är vad jag helst av allt vill.
Och händer det, så lyckas jag aldrig skriva det rätt.
Kommer på mig själv med att alltid skriva korrekt och korrekt i det här fallet är ju helt fel.
Väljer mina ord med omsorg och utan att blotta för mycket.
Kontrollerar känslorna, orden och livet.
Något som förr, för mig var detsamma som stagnation och att sakta dö.
Skrivna av mig, är dom än mer utan mening.
Och ja, det här är en rätt meningslös blogg, säger inte mycket av det som är sant.
Vardagsdravel i all ära men jag vet ju, att det finns en annan verklighet också.
Den jag har inom mig, som rymmer så mycket mer än bara yttre skeenden.
Och jag lyckas nästan aldrig längre skriva om något som berör mig.
Kanske iof är för att det är så lite som kommer in som påverkar numera och just berör, där längst inne där det känns som allra mest.
Fastän det är vad jag helst av allt vill.
Och händer det, så lyckas jag aldrig skriva det rätt.
Kommer på mig själv med att alltid skriva korrekt och korrekt i det här fallet är ju helt fel.
Väljer mina ord med omsorg och utan att blotta för mycket.
Kontrollerar känslorna, orden och livet.
Något som förr, för mig var detsamma som stagnation och att sakta dö.
måndag 29 september 2008
Projekt dockhus
Har börjat att göra ett dockhus.
Gjort en amatörritning och har nu börjat såga ut mina bitar.
Kan ju säga att det är tur att jag har en träslöjdssal på jobbet innehållande en erfaren träslöjdslärare.
Båda kommer väl till pass nu.
Gjort en amatörritning och har nu börjat såga ut mina bitar.
Kan ju säga att det är tur att jag har en träslöjdssal på jobbet innehållande en erfaren träslöjdslärare.
Båda kommer väl till pass nu.
tisdag 23 september 2008
Vi fick den!!!
Samma kvinna ringde mig igår och talade helt sonika om att dom hade ändrat ståndpunkt.
På torsdag ska vi skriva på kontrakt för att sedan 1 april flytta in i en splitterny lägenhet i Årstaberg.
Trodde verkligen inte att jag kunde ha sådan tur då det gäller en lägenhet men det kanske var min tur nu.
Och vår tur, att skaffa något beständigt för vår lilla familj, som ju till och med faktiskt snart planeras att bli större.
Så alla som är sugna att vara flytthjälp kan ställa in sig på ovanstående datum...*s*
På torsdag ska vi skriva på kontrakt för att sedan 1 april flytta in i en splitterny lägenhet i Årstaberg.
Trodde verkligen inte att jag kunde ha sådan tur då det gäller en lägenhet men det kanske var min tur nu.
Och vår tur, att skaffa något beständigt för vår lilla familj, som ju till och med faktiskt snart planeras att bli större.
Så alla som är sugna att vara flytthjälp kan ställa in sig på ovanstående datum...*s*
lördag 20 september 2008
Kanske, kanske har vi tur?
I torsdags så ringde det en mycket stressad kvinna från Storstockholms bostadsförmedling.
Jag fick en kvart på mig att tacka ja till en lägenhet.
Kollade av med pappa J, snabbt som attan att det var ok för hans del och tackade sedan ja.
Sån tur kan jag ju inte ha, det gällde ju en lägenhet.
Bästa läget i Årstadal, nyproduktion, ett stenkast från Liljeholmsbron.
Men jo, vi stod först i kön att få den!!!
Det enda som skulle kollas upp nu var att vi inte har några betalningsanmärkningar och det har vi ju inte så ja, hoppet grodde ju.
Fanns ju ingen anledning till att vi inte skulle få den.
Sen igår, ett nytt samtal, nu från Stockholmsbostäder.
En kvinna, som väldigt tydligt talade om för mig, att hon och hennes chef hade diskuterat och tyvärr, min inkomst var för låg.
Ja, det vet jag ju men Miriam då, hon står ju med som medsökande och vår sammanlagda hushållsinkomst kommer ju långt över vad dom krävde.
Nix! Det måste vara min inkomst som gäller säger hon.
Om man inte kan på visa att man är sambos.
Ja, men det är vi ju, sa jag...sedan i januari.
Men, det måste jag ju förstå, att det är alldelses för kort tid, ni måste ju kunna påvisa att ni levt sammanboende i minst 2-3 år.
Det är ju så många människor som skriver in en medsökande för att kunna få en lägenhet.
Kanske det sa jag, men det är inte jag. Jag inser ju själv att jag inte har tillräckligt hög lön för att själv klara av en hög hyra.
Nä, men så är det i alla fall, ni kan inte få den!
Kommer på mig själv med att börja försvara mitt föhållande.
Drar upp saker som att vi straxt ska börja skaffa ettt till barn, planerar att gifta oss.
Skulle det månne hjälpa om vi gifter oss imorgon.
Det skulle det såklart inte.
Grejen är, att det står på hyrestgästföreningens sida att det är 6 månader som gäller, så räknas man som sambo.
Sambolagen säger, att det är 6 månader, sen räknas man som sambo.
På bostadsförmedlingen sida står det:
"En medsökande är den person du vill bo med. Anledningen till att du lägger till en mesökande till ditt ärende är att få en högre hushållsinkomst samt att båda kan stå på kontraktet."
Kan dom ha olika regler???
Detta är inte färdigdiskuterat, hon skulle höra av sig igen då hon talat med sin chef.
Tycker det osar illa och jag undrar om dom hade resonerat lika om Miriam hade hetat något mer manligt?
Jag fick en kvart på mig att tacka ja till en lägenhet.
Kollade av med pappa J, snabbt som attan att det var ok för hans del och tackade sedan ja.
Sån tur kan jag ju inte ha, det gällde ju en lägenhet.
Bästa läget i Årstadal, nyproduktion, ett stenkast från Liljeholmsbron.
Men jo, vi stod först i kön att få den!!!
Det enda som skulle kollas upp nu var att vi inte har några betalningsanmärkningar och det har vi ju inte så ja, hoppet grodde ju.
Fanns ju ingen anledning till att vi inte skulle få den.
Sen igår, ett nytt samtal, nu från Stockholmsbostäder.
En kvinna, som väldigt tydligt talade om för mig, att hon och hennes chef hade diskuterat och tyvärr, min inkomst var för låg.
Ja, det vet jag ju men Miriam då, hon står ju med som medsökande och vår sammanlagda hushållsinkomst kommer ju långt över vad dom krävde.
Nix! Det måste vara min inkomst som gäller säger hon.
Om man inte kan på visa att man är sambos.
Ja, men det är vi ju, sa jag...sedan i januari.
Men, det måste jag ju förstå, att det är alldelses för kort tid, ni måste ju kunna påvisa att ni levt sammanboende i minst 2-3 år.
Det är ju så många människor som skriver in en medsökande för att kunna få en lägenhet.
Kanske det sa jag, men det är inte jag. Jag inser ju själv att jag inte har tillräckligt hög lön för att själv klara av en hög hyra.
Nä, men så är det i alla fall, ni kan inte få den!
Kommer på mig själv med att börja försvara mitt föhållande.
Drar upp saker som att vi straxt ska börja skaffa ettt till barn, planerar att gifta oss.
Skulle det månne hjälpa om vi gifter oss imorgon.
Det skulle det såklart inte.
Grejen är, att det står på hyrestgästföreningens sida att det är 6 månader som gäller, så räknas man som sambo.
Sambolagen säger, att det är 6 månader, sen räknas man som sambo.
På bostadsförmedlingen sida står det:
"En medsökande är den person du vill bo med. Anledningen till att du lägger till en mesökande till ditt ärende är att få en högre hushållsinkomst samt att båda kan stå på kontraktet."
Kan dom ha olika regler???
Detta är inte färdigdiskuterat, hon skulle höra av sig igen då hon talat med sin chef.
Tycker det osar illa och jag undrar om dom hade resonerat lika om Miriam hade hetat något mer manligt?
söndag 14 september 2008
Vår närmaste lekplats ligger i Lönneberga
Idag när Saga och jag var på lekparken, så var där även en mormor till ett annat barn.
Gissar på, att hon var från något öststatsland och hade ett typiskt sånt där huckle ni vet.
Och Saga tittar på henne allvarligt, vänder sig sedan till mig och ler.
Mamma, Krösamaja är här!!!
Kunde inte annat än att skratta gott.
Tur hon inte hörde...*ler*
Gissar på, att hon var från något öststatsland och hade ett typiskt sånt där huckle ni vet.
Och Saga tittar på henne allvarligt, vänder sig sedan till mig och ler.
Mamma, Krösamaja är här!!!
Kunde inte annat än att skratta gott.
Tur hon inte hörde...*ler*
lördag 13 september 2008
?
Grejen är att jag mår bra, så jag förstår inte riktigt nu vad det är som händer.
Jag bröt ihop igen. Den här gången på jobbet. Helt okontrollerat så kom det över mig.
Och när jag säger bröt ihop, så menar jag det. Inte bara att jag börjar gråta lite grann utan det är som att bara öppna en fördämmning och jag beter mig som om jag precis fått ett besked om ett dödsfall.
Det liksom bara bryter ut.
Jag gillar att vara på jobbet, jag gillar att göra det jag gör.
Miriam säger iof att det inte är helt normalt att hålla på med de fighter jag gör varje dag. Men det är faktiskt inget som jag själv känner att jag far illa av.
Och jag tror att det kommer att lugna ner sig på den fronten.
Jag skolkade sista timmen igår och försökte coola ner mig från gråten som hela tiden höll sig i brösthöjd på mig, redo att bryta ut vilken sekund som helst igen.
Fast jag mår bra. Fast jag faktiskt tycker om det mesta i mitt liv så blir det så här.
Rannsakar mig själv och funderar över Varför?
Men jag vet inte, lutar åt att det är något hormonellt.
För vad kan det annars vara?
Ställer mig undrande och hoppas att det inte händer igen.
Jag bröt ihop igen. Den här gången på jobbet. Helt okontrollerat så kom det över mig.
Och när jag säger bröt ihop, så menar jag det. Inte bara att jag börjar gråta lite grann utan det är som att bara öppna en fördämmning och jag beter mig som om jag precis fått ett besked om ett dödsfall.
Det liksom bara bryter ut.
Jag gillar att vara på jobbet, jag gillar att göra det jag gör.
Miriam säger iof att det inte är helt normalt att hålla på med de fighter jag gör varje dag. Men det är faktiskt inget som jag själv känner att jag far illa av.
Och jag tror att det kommer att lugna ner sig på den fronten.
Jag skolkade sista timmen igår och försökte coola ner mig från gråten som hela tiden höll sig i brösthöjd på mig, redo att bryta ut vilken sekund som helst igen.
Fast jag mår bra. Fast jag faktiskt tycker om det mesta i mitt liv så blir det så här.
Rannsakar mig själv och funderar över Varför?
Men jag vet inte, lutar åt att det är något hormonellt.
För vad kan det annars vara?
Ställer mig undrande och hoppas att det inte händer igen.
tisdag 2 september 2008
Det här med att försöka vara hel
Jag har haft en riktigt dålig dag idag.
Stressande som fan på jobbet, hinner inte ta rast och behöver ha alla sinnen på helspänn Hela tiden.
Har varit gråtfärdig flertalet gånger idag, för att jag har stressfaktor noll och har nu i en och en halv vecka knappt hunnit sitta ner i ens fem minuter per dag.
Så hur blev det här då??
Jo, jag bröt ihop idag på dagis.
Jättebra! Verkligen!
Jag som älskar att fälla minsta lilla tår så någon annan ser...
Och löjligt är det dessutom. Men droppen rann liksom bara över. Kunde inte hejda det även om jag ville.
Saga ville inte gå hem och satte sig rejält på tvären då skorna skulle på.
-Mamma får inte hjälpa mig!!!
Nä visst, sa jag, men sätt på dig skorna själv då.
-Jag vill inte!!!
Nä, men då hjälper jag dig.
-Inte du!!!! medan hon slängde skorna genom rummet
Tar då såklart det älskvärda barnet i knät för att faktiskt hjälpa henne på med skorna så att vi kan få gå hem.
Det var omöjligt, hon skruvade sig och blev hal som en ål, hysteriskt skrikande...SLÄPP NER MIG!!!!!!!
Kände mig som en skitdålig mamma, var precis på väg att ta av henne strumporna, ställa ut henne på gården och låta henne traska barfota hem, vilket ju är en jättemogen reaktion från mig, som faktiskt ska vara den vuxna här.
Men då, helt plötsligt så kommer såklart dagisfröken som inte kan undgå att höra "sirenen" ute i hallen, ser väl att här är en mamma som kommer cracka vilken sekund som helst och erbjuder sin hjälp.
Hon tar in Saga i ett annat rum, får till slut på henne skorna, ut kommer Saga till hallen, sätter sig på golvet och tar såklart av sig skorna.
Det är då det brister för mig och jag går in på barntoaletten, där stolen är minimalisk och sätter mig på golvet o bara gråter.
För jag orkade faktiskt inte mer idag.
Och det tycker jag är jävligt trist, för är det något jag Ska orka med, så är det Saga.
Det är ju bara så.
Hon är det finaste jag har och vad jag än dealar med på jobbet just nu så Ska jag orka deala med henne!
Vill så gärna ibland tro att jag är en supermorsa.
Och det dåliga samvetet kommer krypande så fort illusionen spricker...
Stressande som fan på jobbet, hinner inte ta rast och behöver ha alla sinnen på helspänn Hela tiden.
Har varit gråtfärdig flertalet gånger idag, för att jag har stressfaktor noll och har nu i en och en halv vecka knappt hunnit sitta ner i ens fem minuter per dag.
Så hur blev det här då??
Jo, jag bröt ihop idag på dagis.
Jättebra! Verkligen!
Jag som älskar att fälla minsta lilla tår så någon annan ser...
Och löjligt är det dessutom. Men droppen rann liksom bara över. Kunde inte hejda det även om jag ville.
Saga ville inte gå hem och satte sig rejält på tvären då skorna skulle på.
-Mamma får inte hjälpa mig!!!
Nä visst, sa jag, men sätt på dig skorna själv då.
-Jag vill inte!!!
Nä, men då hjälper jag dig.
-Inte du!!!! medan hon slängde skorna genom rummet
Tar då såklart det älskvärda barnet i knät för att faktiskt hjälpa henne på med skorna så att vi kan få gå hem.
Det var omöjligt, hon skruvade sig och blev hal som en ål, hysteriskt skrikande...SLÄPP NER MIG!!!!!!!
Kände mig som en skitdålig mamma, var precis på väg att ta av henne strumporna, ställa ut henne på gården och låta henne traska barfota hem, vilket ju är en jättemogen reaktion från mig, som faktiskt ska vara den vuxna här.
Men då, helt plötsligt så kommer såklart dagisfröken som inte kan undgå att höra "sirenen" ute i hallen, ser väl att här är en mamma som kommer cracka vilken sekund som helst och erbjuder sin hjälp.
Hon tar in Saga i ett annat rum, får till slut på henne skorna, ut kommer Saga till hallen, sätter sig på golvet och tar såklart av sig skorna.
Det är då det brister för mig och jag går in på barntoaletten, där stolen är minimalisk och sätter mig på golvet o bara gråter.
För jag orkade faktiskt inte mer idag.
Och det tycker jag är jävligt trist, för är det något jag Ska orka med, så är det Saga.
Det är ju bara så.
Hon är det finaste jag har och vad jag än dealar med på jobbet just nu så Ska jag orka deala med henne!
Vill så gärna ibland tro att jag är en supermorsa.
Och det dåliga samvetet kommer krypande så fort illusionen spricker...
torsdag 28 augusti 2008
Det är svårt!
Men ändå, mycket lättare än vad jag trodde.
Jag har precis rökt, jag som "slutade" i måndags.
Tanken var i alla fall att jag skulle sluta helt, kapa alla mina 20 till 0.
Och faktiskt, det har gått bra, bortsett från att nollan inte är hållen.
Men ändå, jag har varit duktig, om jag får säga det själv, det har varit allt mellan 1-3 cigaretter per dag.
Och det är ju faktiskt en stor skillnad.
Sen att jag har snusat är ju en annan sak...men det gjorde jag ju innan också.
Nu är det torsdag och den första skolveckan är snart avklarad.
Jag har inte gått och lagt mig senare än 21.30 någon dag, däckat toktrött efter intensiva dagar.
Vad jag kan konstatera är att det är roligt precis som jag trodde men vad jag också kan konstatera är att jag måste styrketräna för att mäkta med kamperna som utspelas utan att själv hamna i kläm.
Men, defenitivt roligt och utmanande.
Och det är faktiskt med glädje jag går till jobbet.
Med eller utan cigaretterna.
Jag har precis rökt, jag som "slutade" i måndags.
Tanken var i alla fall att jag skulle sluta helt, kapa alla mina 20 till 0.
Och faktiskt, det har gått bra, bortsett från att nollan inte är hållen.
Men ändå, jag har varit duktig, om jag får säga det själv, det har varit allt mellan 1-3 cigaretter per dag.
Och det är ju faktiskt en stor skillnad.
Sen att jag har snusat är ju en annan sak...men det gjorde jag ju innan också.
Nu är det torsdag och den första skolveckan är snart avklarad.
Jag har inte gått och lagt mig senare än 21.30 någon dag, däckat toktrött efter intensiva dagar.
Vad jag kan konstatera är att det är roligt precis som jag trodde men vad jag också kan konstatera är att jag måste styrketräna för att mäkta med kamperna som utspelas utan att själv hamna i kläm.
Men, defenitivt roligt och utmanande.
Och det är faktiskt med glädje jag går till jobbet.
Med eller utan cigaretterna.
söndag 24 augusti 2008
Nu drar det igång!
Det var kick off i fredags.
Mycket fest framåt småtimmarna, det var jag och 159 st till.
Och roligt hade vi.
Det är alltid ett bra sätt att festa loss innan allvaret drar igång och det ibland blir tungt.
Något som var riktigt kul under den här festen var att jag fick så goda saker sagda till mig, om mig och mitt sätt att arbeta, från flera skilda håll.
Sög åt mig som en svamp och tog det till mig.
Imorgon är det måndag och jag är glad.
Första dagen i skolan för alla elever och det ska bli kul att träffa dem igen.
Det är förändringar i klasrummet. 9 ungdomar istället för 4.
2 lärare och 3 assistenter, istället för bara jag och Majken.
Och det kommer behövas med det här gänget.
Det kommer bli så sjukt mycket att göra om dagarna, det kommer att bli mycket tjatande, lirkande och starka känslor.
Det kommer bli glädje då det ju kommer att vara skeenden som påverkar utveckling.
Det kommer bli "brottningsmatcher" på fler sätt än ett, för envishet och styrka finns det gott om.
Men framförallt kommer det bli mycket skratt tror jag.
Börjar jobba heltid nu, det har jag inte gjort sedan Saga föddes men nu är det dags igen och det känns också bra.
Ser fram emot utmaningarna den här större klassen och dess elever och personal kommer att föra med sig.
Hoppas innerligt att jag i slutet av veckan är minst lika positiv.
Mycket fest framåt småtimmarna, det var jag och 159 st till.
Och roligt hade vi.
Det är alltid ett bra sätt att festa loss innan allvaret drar igång och det ibland blir tungt.
Något som var riktigt kul under den här festen var att jag fick så goda saker sagda till mig, om mig och mitt sätt att arbeta, från flera skilda håll.
Sög åt mig som en svamp och tog det till mig.
Imorgon är det måndag och jag är glad.
Första dagen i skolan för alla elever och det ska bli kul att träffa dem igen.
Det är förändringar i klasrummet. 9 ungdomar istället för 4.
2 lärare och 3 assistenter, istället för bara jag och Majken.
Och det kommer behövas med det här gänget.
Det kommer bli så sjukt mycket att göra om dagarna, det kommer att bli mycket tjatande, lirkande och starka känslor.
Det kommer bli glädje då det ju kommer att vara skeenden som påverkar utveckling.
Det kommer bli "brottningsmatcher" på fler sätt än ett, för envishet och styrka finns det gott om.
Men framförallt kommer det bli mycket skratt tror jag.
Börjar jobba heltid nu, det har jag inte gjort sedan Saga föddes men nu är det dags igen och det känns också bra.
Ser fram emot utmaningarna den här större klassen och dess elever och personal kommer att föra med sig.
Hoppas innerligt att jag i slutet av veckan är minst lika positiv.
fredag 15 augusti 2008
Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är
Är som de flesta av oss vet, religöst/andligt öppen och intresserad av det mesta där, blandar lite som jag vill.
Har ikväll för första gången varit och bevittnat en buddhistisk högtid.
Munken som höll i den pratade om sånt jag redan tänker och försöker, mer eller mindre lyckosamt leva efter.
Att våra tankar och handlingar påverkar allt det som sker bland annat.
Att goda handlingar föder goda saker.
Men just som han pratade om det, så slår det mig, att jag försöker ju alltid att göra just det, leva väl, behandla andra väl, både människor och djur.
Jag hjälper tanter med tunga påsar, erbjuder mig frivilligt att få upp cykeln uppför barnvagnsrampen i trappan, hoppar ner på tunnelbanespår och hämtar upp en pojke.
Jag räddar humlan som fastnat mellan fönsterglasen etc.
Inte för att jag då jag gör det har någon tanke på karma, det är sånt som bara sker instinktivt.
Och jag skriver det inte här för att ni, vänner eller främlingar som läser här ska tycka att jag är en sån fantastisk person.
Nä, jag skriver det här, för att jag nog är lite otacksam.
Lite otacksam och lite bitter.
För jag har goda saker i mitt liv.
Jag har en underbar dotter, fullt frisk, charmig och som växer upp till en underbar liten tjej som jag älskar högt.
Jag har en flickvän som jag älskar, som älskar mig, jämbördigt och som jag vill gifta mig med så fort jag bara får.
Jag har vänner, ett jobb och jag har tak över huvudet.
Ändå bittrar jag. För någonstans inom mig vill jag ha mer.
Jag vill ha några tusenlappar mer i månaden och jag vill ha en lägenhet som är vår.
Jag vill kunna få ta ett lån. Men utan egen insats så är det idag svårt.
Jag bittrar för att någon som redan tjänar mycket, alltid lyckas få mer, dom får tjänstebil och mobiltelefoner och avggångsvederlag.
Och dom kan spara mer i månaden till pensionen än vad jag tjänar.
Som om dom inte skulle klara sig ändå.
Jag missunnar dock ingen.
Jag vet, jag låter lite avundsjuk. Ja, kanske…men egentligen begär jag inte allt ovanstående.
Jag skulle bara vilja ha lite mer för att känna mig trygg.
Ett par tusenlappar i månaden och ett hem att kalla vårt.
Det utöver ovanstående rikedom i kärlek, skulle vara min fallskärm.
Så med all god karma jag borde ha samlat på mig så tycker jag nog, att allehanda gudar borde kolla över sina register och låta mig frias från mina snedsteg.
Har ikväll för första gången varit och bevittnat en buddhistisk högtid.
Munken som höll i den pratade om sånt jag redan tänker och försöker, mer eller mindre lyckosamt leva efter.
Att våra tankar och handlingar påverkar allt det som sker bland annat.
Att goda handlingar föder goda saker.
Men just som han pratade om det, så slår det mig, att jag försöker ju alltid att göra just det, leva väl, behandla andra väl, både människor och djur.
Jag hjälper tanter med tunga påsar, erbjuder mig frivilligt att få upp cykeln uppför barnvagnsrampen i trappan, hoppar ner på tunnelbanespår och hämtar upp en pojke.
Jag räddar humlan som fastnat mellan fönsterglasen etc.
Inte för att jag då jag gör det har någon tanke på karma, det är sånt som bara sker instinktivt.
Och jag skriver det inte här för att ni, vänner eller främlingar som läser här ska tycka att jag är en sån fantastisk person.
Nä, jag skriver det här, för att jag nog är lite otacksam.
Lite otacksam och lite bitter.
För jag har goda saker i mitt liv.
Jag har en underbar dotter, fullt frisk, charmig och som växer upp till en underbar liten tjej som jag älskar högt.
Jag har en flickvän som jag älskar, som älskar mig, jämbördigt och som jag vill gifta mig med så fort jag bara får.
Jag har vänner, ett jobb och jag har tak över huvudet.
Ändå bittrar jag. För någonstans inom mig vill jag ha mer.
Jag vill ha några tusenlappar mer i månaden och jag vill ha en lägenhet som är vår.
Jag vill kunna få ta ett lån. Men utan egen insats så är det idag svårt.
Jag bittrar för att någon som redan tjänar mycket, alltid lyckas få mer, dom får tjänstebil och mobiltelefoner och avggångsvederlag.
Och dom kan spara mer i månaden till pensionen än vad jag tjänar.
Som om dom inte skulle klara sig ändå.
Jag missunnar dock ingen.
Jag vet, jag låter lite avundsjuk. Ja, kanske…men egentligen begär jag inte allt ovanstående.
Jag skulle bara vilja ha lite mer för att känna mig trygg.
Ett par tusenlappar i månaden och ett hem att kalla vårt.
Det utöver ovanstående rikedom i kärlek, skulle vara min fallskärm.
Så med all god karma jag borde ha samlat på mig så tycker jag nog, att allehanda gudar borde kolla över sina register och låta mig frias från mina snedsteg.
söndag 10 augusti 2008
Bartholinit...
Tänker inte gå in på några närmare detaljer här, ni som inte vet får googla själva...
Tänkte bara gnälla lite över att det gör ont och med tanke på att detta bara är den andra dagen så vet jag att det kommer bli värre.
Och det kommer bli knytnävsstort=man kan jämföra det med elefantmannen på ett visst ställe.
Usch! Tycker väldigt mycket illa om.
Tänkte bara gnälla lite över att det gör ont och med tanke på att detta bara är den andra dagen så vet jag att det kommer bli värre.
Och det kommer bli knytnävsstort=man kan jämföra det med elefantmannen på ett visst ställe.
Usch! Tycker väldigt mycket illa om.
onsdag 6 augusti 2008
Ett startskede av alzheimer kanske?
Jag är 37 år, alltså alldeles för tidigt för senildemens men något fel verkar jag ju ha.
Sedan jag fick Saga så har en gradvis försämring av minne och koncentration inträffat. Och, det fortsätter att bli värre.
En del av mig tror att det beror på att jag har fått sådant kontrollbehov och i vissa perioder varit väldigt stressad.
Alltid "on top", alltid steget före vad det gäller saker som rör Saga.
Har ständigt egna skapade krav på mig själv som mamma och jag gör allt som står i min makt för att allt ska vara "rätt".
Men det där är bara det som rör Saga, där har jag stenkoll.
Allt annat är noll koll.
Koncentrationsförmågan gör att jag verkar puckad.
Kan inte ta in information längre, det går in genom det ena örat och ut genom det andra. Lika fort som det kom in.
Be mig göra något på jobbet och är det väck 2 sekunder senare.
När jag pratar med någon så lyssnar jag oftast bara med ett halvt öra, inte för att det är så jäkla ointressant utan för att jag fastnar i allt som händer runt omkring.
Ingen sorteringsförmåga överhuvudtaget kvar.
Jag jobbar ju på en särskola och det enda positiva detta har fört med sig är att jag faktiskt har fått en större förståelse för mina elever som även dom många, lider av ovanstående som tillägg.
Sedan jag fick Saga så har en gradvis försämring av minne och koncentration inträffat. Och, det fortsätter att bli värre.
En del av mig tror att det beror på att jag har fått sådant kontrollbehov och i vissa perioder varit väldigt stressad.
Alltid "on top", alltid steget före vad det gäller saker som rör Saga.
Har ständigt egna skapade krav på mig själv som mamma och jag gör allt som står i min makt för att allt ska vara "rätt".
Men det där är bara det som rör Saga, där har jag stenkoll.
Allt annat är noll koll.
Koncentrationsförmågan gör att jag verkar puckad.
Kan inte ta in information längre, det går in genom det ena örat och ut genom det andra. Lika fort som det kom in.
Be mig göra något på jobbet och är det väck 2 sekunder senare.
När jag pratar med någon så lyssnar jag oftast bara med ett halvt öra, inte för att det är så jäkla ointressant utan för att jag fastnar i allt som händer runt omkring.
Ingen sorteringsförmåga överhuvudtaget kvar.
Jag jobbar ju på en särskola och det enda positiva detta har fört med sig är att jag faktiskt har fått en större förståelse för mina elever som även dom många, lider av ovanstående som tillägg.
tisdag 5 augusti 2008
.JPG)
.JPG)
.JPG)
Mera semester.
Mestadels av semestern har inte varit uppbokad, utan vi har drivit runt utan vare sig mål eller mening, vilket har varit tokskönt.
Så, lite hemma, lite landet. Helt osorterat, precis som vår semester...
.JPG)
.JPG)
.JPG)
Så, lite hemma, lite landet. Helt osorterat, precis som vår semester...
.JPG)
.JPG)
.JPG)
Semester!
Med början på Öland...
Morbror Janne
Saga och kusin Melwin
Kusinerna! Melwin, Philip och Saga
fredag 1 augusti 2008
Ett helt hav emellan
Saga är i USA.
Jag saknar henne mer än jag brukar göra just för att hon är så långt borta.
Så hon är där och jag är här. Det är ju såklart emot naturlagarna.
Tur att det är pride så att sysselsättningsnivån är hög, för det har den varit, trevligt, grusigt och varmt.
Alkhoholhalten har också varit lite högre än den brukar en helt vanlig vecka så ikväll, blir det vitt!
Jag saknar henne mer än jag brukar göra just för att hon är så långt borta.
Så hon är där och jag är här. Det är ju såklart emot naturlagarna.
Tur att det är pride så att sysselsättningsnivån är hög, för det har den varit, trevligt, grusigt och varmt.
Alkhoholhalten har också varit lite högre än den brukar en helt vanlig vecka så ikväll, blir det vitt!
torsdag 24 juli 2008
Såååå jag...
Det finns vissa saker i mitt liv, som aldrig riktigt går som jag vill.
Dels är det ekonomin och sen har vi det här med bostad.
Igår var vi och tittade på en lägenhet i Kallhäll, en hyresrätt, som var som ett litet radhus med en egen täppa.
Vi föll båda pladask för både lägenheten och området, även om just Kallhäll inte är vår direkta drömplats att bo på.
Men, grejen är att vi måste flytta.
Vi stod som nummer 13 och det var inte många som var på visningen så chansen fanns ju i alla fall.
Idag skulle jag få svar.
Blev påmind igår kväll om att det ju faktiskt kanske inte riktigt funkar att låta Saga gå kvar på dagis här i Sollentuna.
Så panik för mig i morse då jag satt och ringde runt till både Sollentuna kommun och till Järfälla..
För Sollentuna gick det bra, men Järfälla sa NEJ!!!
Så, det var bara för mig att ringa bostadskön och avsäga mitt "Ja".
Passade såklart på och fråga hur det skulle gått och ja, vi stod först och vi skulle ha fått den.
Ödets ironi.
Jag vill inte riktigt vara en bitterfitta men det är vad jag varit hela dagen, har ömsom jobbat, ömsom brutit ihop, ömsom skrattat och ömsom gråtit.
Jag försöker nu tänka att det inte var meningen, något dyker säkert upp som vi faktiskt hellre vill ha, som ligger bättre till, både för oss, Saga och för pappa J.
En plats att älska och att bo för samtliga inblandade.
Dels är det ekonomin och sen har vi det här med bostad.
Igår var vi och tittade på en lägenhet i Kallhäll, en hyresrätt, som var som ett litet radhus med en egen täppa.
Vi föll båda pladask för både lägenheten och området, även om just Kallhäll inte är vår direkta drömplats att bo på.
Men, grejen är att vi måste flytta.
Vi stod som nummer 13 och det var inte många som var på visningen så chansen fanns ju i alla fall.
Idag skulle jag få svar.
Blev påmind igår kväll om att det ju faktiskt kanske inte riktigt funkar att låta Saga gå kvar på dagis här i Sollentuna.
Så panik för mig i morse då jag satt och ringde runt till både Sollentuna kommun och till Järfälla..
För Sollentuna gick det bra, men Järfälla sa NEJ!!!
Så, det var bara för mig att ringa bostadskön och avsäga mitt "Ja".
Passade såklart på och fråga hur det skulle gått och ja, vi stod först och vi skulle ha fått den.
Ödets ironi.
Jag vill inte riktigt vara en bitterfitta men det är vad jag varit hela dagen, har ömsom jobbat, ömsom brutit ihop, ömsom skrattat och ömsom gråtit.
Jag försöker nu tänka att det inte var meningen, något dyker säkert upp som vi faktiskt hellre vill ha, som ligger bättre till, både för oss, Saga och för pappa J.
En plats att älska och att bo för samtliga inblandade.
torsdag 17 juli 2008
Inte för att jag vill vara en tråkig, snart medelålders kvinna...
Men, vissa saker irriterar skiten ur mig.
Var och så Mamma Mia igår kväll. Riktigt bra var den, men jag tror att min upplevelse av den kunde varit bättre om det inte på min högra sida suttit en kvinna som promt skulle sjunga och som promt skulle upprepa dialogerna.
Hon kunde hela texterna och sjöng med i varenda låt.
Efter en halvtimme vände jag mig mot henne och bad henne trevligt om hon kunde sluta sjunga?
Visst, kunde hon det. I en kvart eller så, märkte jag att hon ansträngde sig.
Sen var hon igång igen.
När sen filmen var slut så vänder hon sig till mig.
"Ja, du får ursäkta, men jag ÄLSKAR verkligen dom här låtarna, det är därför jag sjunger med"
Ja, jag märkte det, under Hela filmen, svarade jag, med en smått cyniskt tonfall...
Men alltså, har hon bara några hjärnceller hemma...hon hade lika gärna kunnat prassla med massa godispapper, pratat i mobil eller setat och diskuterat världspolitiken högt och ljudligt. Jag skiter väl i vilket. Och jag skiter i om hon älskar låtarna, vem gör inte det?
Det är ju Abba liksom...
Nix, nog om detta, popcornen var ju goda i alla fall...
Men, vissa saker irriterar skiten ur mig.
Var och så Mamma Mia igår kväll. Riktigt bra var den, men jag tror att min upplevelse av den kunde varit bättre om det inte på min högra sida suttit en kvinna som promt skulle sjunga och som promt skulle upprepa dialogerna.
Hon kunde hela texterna och sjöng med i varenda låt.
Efter en halvtimme vände jag mig mot henne och bad henne trevligt om hon kunde sluta sjunga?
Visst, kunde hon det. I en kvart eller så, märkte jag att hon ansträngde sig.
Sen var hon igång igen.
När sen filmen var slut så vänder hon sig till mig.
"Ja, du får ursäkta, men jag ÄLSKAR verkligen dom här låtarna, det är därför jag sjunger med"
Ja, jag märkte det, under Hela filmen, svarade jag, med en smått cyniskt tonfall...
Men alltså, har hon bara några hjärnceller hemma...hon hade lika gärna kunnat prassla med massa godispapper, pratat i mobil eller setat och diskuterat världspolitiken högt och ljudligt. Jag skiter väl i vilket. Och jag skiter i om hon älskar låtarna, vem gör inte det?
Det är ju Abba liksom...
Nix, nog om detta, popcornen var ju goda i alla fall...
lördag 28 juni 2008
Hon är min...
Var på skansen med henne och lillskrotet idag; och jag kände mig stolt över att jag hade henne vid min sida.
Och att jag nu bär hennes ring...
Och att jag nu bär hennes ring...
Livet på landet
Slutet av maj, början på juni, har äntligen fått in bilderna på datorn.
Min kamera badade sist vi var på landet; Miriam ramlade och slog sig på en brygga; min kamera i fickan; nederdelen av kroppen i vattet.
Nu har jag idag fått en ny, likadan kamera. Tack Miriam!
Och bilderna går nu att se.
.JPG)
.JPG)
.JPG)
Min kamera badade sist vi var på landet; Miriam ramlade och slog sig på en brygga; min kamera i fickan; nederdelen av kroppen i vattet.
Nu har jag idag fått en ny, likadan kamera. Tack Miriam!
Och bilderna går nu att se.
.JPG)
.JPG)
.JPG)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)