8 plusgrader

Var precis ute och rökte och det är varmt på min balkong.
8 plusgrader och tittar jag ut så syns inte längre någon snö, förutom de rester av högar efter plogbilen, som fortfarande kämpar mot plusgraderna.
Jag ger dem några timmar, sedan är nog även de borta.

Jag gillade snön när den kom nu. Och att den stannade kvar hos oss några dagar.
Jag gillar inte det blöta, fuktiga som nu kom istället.
Det är inte så att jag egentligen har så mycket övers för november och december.
Men om vi nu ska ha just de månaderna med i kalendern så tycker jag de ska vara vita, inte gråslaskiga och blöta.

Mina piller hjälper. Nästan alla biverkningar är borta och jag ser ljuset.
Nästan som om jag vore nyfrälst och jag har börjat känna igen mig själv igen.
Känna igen sedan lång tid tillbaka.
Undrar just när det började, att jag fick en släng av deppression och seratoninmängden sakta sjönk.
Lite tacksam nu över att jag faktiskt fick mina panikångestattacker. Att jag fick en hint om att det faktiskt inte går att bara köra på.
Och att det faktiskt finns ett annat sätt att må, ett inte glömt men alldeles för långt borta sätt att må som jag faktiskt kan nå igen.
Måste bara jobba lite på det, inte vänta på att något yttre mirakel ska ske och ta mig tillbaka.
Min seratonin, mitt ansvar och med lite hjälp av små, små piller så kommer det att gå.

I övrigt så har jag glömt bort att vårda utsidan då allt varit så snurrigt på insidan så igår blev det hårklippning och ja, det blev faktiskt bra.
Sedan en sväng till solariet.

Nästa vecka blir det banne mig yoga!

Tack!

Det finns vänner i min närhet.
Underbara vänner som jag alltid vet var jag har.
Det är ni som med kärlek alltid bryr er om, ger mig skratt, tillit och svar på tal och på olika sätt visar att ni finns.

Inte vackra...

...men väldigt goda!!!

En underbart vintrig dag

Något "konstigt" hände idag

Det har varit roligt på jobbet och jag har varit pigg och glad när jag kom hem!!!
Suger åt mig och lagrar känslan.

Jag mår bra.

Söndag morgon

Ensam uppe, vilket är skönt.
Det är bara jag , lapen och en kaffekopp. Och ett virrvarr av tankar.
Det är så mycket nu som är svart eller vitt, alla gråzoner är som bortblåsta och jag önskar dem tillbaka.
Men nog om det, jag orkar egentligen inte må dåligt, tänker försöka fokusera på annat.

Det är ju så mycket just nu att vara glad för.

Känns faktiskt helt otroligt det som komma skall. En lillebror eller lillasyster. Saga önskar sig det senare vet jag.
Och jag är glad, glad för Miriams skull och för vår som en familj. Känns som om det är den sista pusselbiten för att familjen ska bli fullkomlig. Shit, vem vet, hon kanske skaffar tre till...*s*

Känns i allafall helt fantastiskt att få ynnesten att vara med om detta en gång till.
Nu som Helene, inte som en gravid blivande mamma, vilket såklart också var fantastiskt men det känns väldigt speciellt att även få vara på andra sidan.
Den som får följa graviditeten och Miriams växande mage från utsidan.
Och sen, att få vara en viktig person för den lilla nya människan som komma skall.
Och Saga, hon kommer bli storasyster, det passar henne bra..*s*


På tal om allt och ingenting så har ju husbandet dragit igång igen och än en gång så blir jag så imponerad över hur duktiga musiker vi har på jobbet, vardagligen utklädda tilll elevassistenter. Dom bara kör!
Det ät jag som är det svarta fåret där, jag som bara gillar att sjunga, men som varken har självsäkerheten eller talangen att bara köra.
Måste nöta lite och helst skulle jag vilja repa hela tiden.
Vi har fått reptid på skoltid, vilket är så kul. Tänk att få hålla på med det här på arbetstid.
Tack för det!

Ett litet, litet frö är sått

:)

Lite mer PÅ

Tabletterna gör mig trött, har nu ätit dem i snart 3 veckor och den största biverkningen jag har känt av är just komaliknande trötthet.
Hoppas verkligen att det går över, vet inte om det är värt att äta dem annars.
Man ska väl orka leva också förhoppningsvis.

Rädslan för att panikångesten ska förvärras gör dock att jag tänker äta dem ett tag till, det tar ju ungefär 4 veckor innan man ser de små pillrenas effekt.

Har även fått en samtalskontakt nu, konstigt att jag fick be om det själv.
För mig känns det självklart att inte bara äta piller, de tar ju bara bort symptomen och dealar ju inte med orsakerna.
Sen får farbror doktor säga vad han vill om att tabletterna även är behandlande.
Tänker dock inte bara sitta still, äta piller och hoppas att saker går över av sig själv.
Det gör dom nästan aldrig i några lägen.

Att skapa liv!

Lugnet har lagt sig över hemmet på Malmvägen.
Fullt upp idag med städning, mys med Saga innan pappa J kom och hämtade henne och lite handling i form av mat och raggsockor.

På eftermiddagn kom en mycket trevlig blivande pappa M, åt varma mackor, fikade och gick sedan in och gjorde det han skulle inne på toaletten, innan ham kom ut och överlämnade dagens gåva.

Det är sådana sjukt roliga situationer man hamnar i ibland.
Totalt främmande för de allra flesta att skaffa barn på det här viset.
Tittade roat på medan de båda blivande föräldrarna idag turades om att göra deras olika uppgifter.
Mindes mina egna inseminationer och hur vi efteråt låg i sängen och åt glass ihop och snackade skit.

Och det roliga är att det inte är några konstigheter, bara avslappnat och fint på något vis.

Blir roligt sen när man ska försöka förklara hur barn blir till...*ler*