Det är svårt!

Men ändå, mycket lättare än vad jag trodde.
Jag har precis rökt, jag som "slutade" i måndags.
Tanken var i alla fall att jag skulle sluta helt, kapa alla mina 20 till 0.
Och faktiskt, det har gått bra, bortsett från att nollan inte är hållen.
Men ändå, jag har varit duktig, om jag får säga det själv, det har varit allt mellan 1-3 cigaretter per dag.
Och det är ju faktiskt en stor skillnad.
Sen att jag har snusat är ju en annan sak...men det gjorde jag ju innan också.

Nu är det torsdag och den första skolveckan är snart avklarad.
Jag har inte gått och lagt mig senare än 21.30 någon dag, däckat toktrött efter intensiva dagar.
Vad jag kan konstatera är att det är roligt precis som jag trodde men vad jag också kan konstatera är att jag måste styrketräna för att mäkta med kamperna som utspelas utan att själv hamna i kläm.
Men, defenitivt roligt och utmanande.
Och det är faktiskt med glädje jag går till jobbet.

Med eller utan cigaretterna.

Nu drar det igång!

Det var kick off i fredags.
Mycket fest framåt småtimmarna, det var jag och 159 st till.
Och roligt hade vi.
Det är alltid ett bra sätt att festa loss innan allvaret drar igång och det ibland blir tungt.
Något som var riktigt kul under den här festen var att jag fick så goda saker sagda till mig, om mig och mitt sätt att arbeta, från flera skilda håll.
Sög åt mig som en svamp och tog det till mig.

Imorgon är det måndag och jag är glad.
Första dagen i skolan för alla elever och det ska bli kul att träffa dem igen.

Det är förändringar i klasrummet. 9 ungdomar istället för 4.
2 lärare och 3 assistenter, istället för bara jag och Majken.
Och det kommer behövas med det här gänget.
Det kommer bli så sjukt mycket att göra om dagarna, det kommer att bli mycket tjatande, lirkande och starka känslor.
Det kommer bli glädje då det ju kommer att vara skeenden som påverkar utveckling.
Det kommer bli "brottningsmatcher" på fler sätt än ett, för envishet och styrka finns det gott om.
Men framförallt kommer det bli mycket skratt tror jag.

Börjar jobba heltid nu, det har jag inte gjort sedan Saga föddes men nu är det dags igen och det känns också bra.

Ser fram emot utmaningarna den här större klassen och dess elever och personal kommer att föra med sig.

Hoppas innerligt att jag i slutet av veckan är minst lika positiv.

Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är

Är som de flesta av oss vet, religöst/andligt öppen och intresserad av det mesta där, blandar lite som jag vill.
Har ikväll för första gången varit och bevittnat en buddhistisk högtid.

Munken som höll i den pratade om sånt jag redan tänker och försöker, mer eller mindre lyckosamt leva efter.
Att våra tankar och handlingar påverkar allt det som sker bland annat.
Att goda handlingar föder goda saker.

Men just som han pratade om det, så slår det mig, att jag försöker ju alltid att göra just det, leva väl, behandla andra väl, både människor och djur.
Jag hjälper tanter med tunga påsar, erbjuder mig frivilligt att få upp cykeln uppför barnvagnsrampen i trappan, hoppar ner på tunnelbanespår och hämtar upp en pojke.
Jag räddar humlan som fastnat mellan fönsterglasen etc.
Inte för att jag då jag gör det har någon tanke på karma, det är sånt som bara sker instinktivt.
Och jag skriver det inte här för att ni, vänner eller främlingar som läser här ska tycka att jag är en sån fantastisk person.
Nä, jag skriver det här, för att jag nog är lite otacksam.
Lite otacksam och lite bitter.

För jag har goda saker i mitt liv.
Jag har en underbar dotter, fullt frisk, charmig och som växer upp till en underbar liten tjej som jag älskar högt.
Jag har en flickvän som jag älskar, som älskar mig, jämbördigt och som jag vill gifta mig med så fort jag bara får.
Jag har vänner, ett jobb och jag har tak över huvudet.

Ändå bittrar jag. För någonstans inom mig vill jag ha mer.
Jag vill ha några tusenlappar mer i månaden och jag vill ha en lägenhet som är vår.
Jag vill kunna få ta ett lån. Men utan egen insats så är det idag svårt.
Jag bittrar för att någon som redan tjänar mycket, alltid lyckas få mer, dom får tjänstebil och mobiltelefoner och avggångsvederlag.
Och dom kan spara mer i månaden till pensionen än vad jag tjänar.
Som om dom inte skulle klara sig ändå.
Jag missunnar dock ingen.

Jag vet, jag låter lite avundsjuk. Ja, kanske…men egentligen begär jag inte allt ovanstående.
Jag skulle bara vilja ha lite mer för att känna mig trygg.
Ett par tusenlappar i månaden och ett hem att kalla vårt.
Det utöver ovanstående rikedom i kärlek, skulle vara min fallskärm.

Så med all god karma jag borde ha samlat på mig så tycker jag nog, att allehanda gudar borde kolla över sina register och låta mig frias från mina snedsteg.

Bartholinit...

Tänker inte gå in på några närmare detaljer här, ni som inte vet får googla själva...
Tänkte bara gnälla lite över att det gör ont och med tanke på att detta bara är den andra dagen så vet jag att det kommer bli värre.
Och det kommer bli knytnävsstort=man kan jämföra det med elefantmannen på ett visst ställe.

Usch! Tycker väldigt mycket illa om.

Ett startskede av alzheimer kanske?

Jag är 37 år, alltså alldeles för tidigt för senildemens men något fel verkar jag ju ha.
Sedan jag fick Saga så har en gradvis försämring av minne och koncentration inträffat. Och, det fortsätter att bli värre.

En del av mig tror att det beror på att jag har fått sådant kontrollbehov och i vissa perioder varit väldigt stressad.
Alltid "on top", alltid steget före vad det gäller saker som rör Saga.
Har ständigt egna skapade krav på mig själv som mamma och jag gör allt som står i min makt för att allt ska vara "rätt".
Men det där är bara det som rör Saga, där har jag stenkoll.
Allt annat är noll koll.

Koncentrationsförmågan gör att jag verkar puckad.
Kan inte ta in information längre, det går in genom det ena örat och ut genom det andra. Lika fort som det kom in.
Be mig göra något på jobbet och är det väck 2 sekunder senare.

När jag pratar med någon så lyssnar jag oftast bara med ett halvt öra, inte för att det är så jäkla ointressant utan för att jag fastnar i allt som händer runt omkring.
Ingen sorteringsförmåga överhuvudtaget kvar.

Jag jobbar ju på en särskola och det enda positiva detta har fört med sig är att jag faktiskt har fått en större förståelse för mina elever som även dom många, lider av ovanstående som tillägg.

Hjälp någon?

Hur gör jag för att sätta in text under bilderna?

Högmarsö

Mera semester.

Mestadels av semestern har inte varit uppbokad, utan vi har drivit runt utan vare sig mål eller mening, vilket har varit tokskönt.
Så, lite hemma, lite landet. Helt osorterat, precis som vår semester...

Semester!

Med början på Öland...

Morbror Janne

Saga och kusin Melwin

Kusinerna! Melwin, Philip och Saga

Ett helt hav emellan

Saga är i USA.
Jag saknar henne mer än jag brukar göra just för att hon är så långt borta.
Så hon är där och jag är här. Det är ju såklart emot naturlagarna.

Tur att det är pride så att sysselsättningsnivån är hög, för det har den varit, trevligt, grusigt och varmt.
Alkhoholhalten har också varit lite högre än den brukar en helt vanlig vecka så ikväll, blir det vitt!