tisdag 11 december 2007

Uppdatering från smitthärden

I skrivande stund sover två skönheter i min säng och jag är irriterande nog vaken, trots att jag är hemma från jobbet och vabbar.
5.40 vaknade jag av något som har med Tant Röd att göra, mer tillägger jag inte om det. Mer än att hon är jävligt irriterande just nu.
Saga har varit sjuk sedan i onsdags, snart en vecka och jag har gett mig den på att senast på torsdag ska hon vara frisk och infinna sig på dagis för Luciafirande. Kan för mitt liv inte tänka mig att missa henne i tomtedräkt, tillsammans med de övriga godingarna på dagis.

Själv måste jag också bli frisk inom kort, veckan som gått har bestått av ömsom ögoninflammation, sprängande huvudvärk, mensvärk och nu halsont och en rinnande näsa.
Tisdagen som kommer, julfest på jobbet och jag, som tycks ha slagit något hårt i huvudet har gått med i det nystartade husbandet på jobbet och vi har vår första spelning.
Prestationsångest och scenskräck har jag ju så jag ser detta som terapi men sen måste jag ju säga att vi har jävligt skoj när vi repar.
Men att repa och sen faktiskt stå och sjunga för alla arbetskamraterna, det är helt skilda saker och jag hoppas jag inte crackar.
Har dock en liten förhoppning och tro på att det kanske kommer att gå skitbra!

lördag 1 december 2007

Håret mamma, håret...





Saga börjar bli en "riktig" liten tjej, allt är fint, skorna, kläder och håruppsättningarna som hon ska ha nu.
Hon tittar sig i spegeln och blir lycklig över tofsar i håret.
Synd för henne bara att hennes mamma inte får till några snygga...

Lite av min sanning som får stå för mig...

Jag var i kyrkan igår, adventsfirandande med skolan.
Jag gillar kyrkan, eller rättare sagt jag gillar kyrkorummet, det fyller mig med lugn och med eftertanke.
Sen gillar jag inte allt som kyrkan står för, som begrepp.
Så här är bara lite tankar som ploppat upp, inte alls meningen att uppröra någon utan bara tankar.
Anledningen till att jag känner mig lite manad att skriva så är att det ju ändå är ett lite känsligt ämne och att det igår på nyheterna talades om en brittisk lärarinna som åkt in i fängelse för att hon döpte en nalle till Mohammed.
Och det är lite det allt handlar om. En icke-tolerans och en överkänslighet då det kommer till att diskutera trosinriktningar och alla människors rätt att känna och tro olika.
Att inte pracka på varandra sanningar som inte är deras egna.

Jag är inte kristen men jag tror på en Gud.
Jag är inte muslim men jag kan köpa Allahs eventuella "existens".
Och jag tror, att om det finns en Gud, så är det en och samma, tror inte att det sitter fler "där uppe", som tjafsar om vem som är den rätta, det är bara vi som döpt han/hon olika.
Jag brukar kalla mig själv för halvbuddist.
Jag tror på mycket och utan att känna mig som ett stort ego så tror jag mycket på mig.
Jag tror på spöken, andar och änglar.
Jag är troende på mitt eget vis, tror att man kan plocka ihop de andliga delar man vill, dom som passar och bygga ihop sin alldeles egna religon.

Jag tror inte på bibelns riktighet, eller koranens för den delen, tror inte för mitt liv att man kan kan läsa de böckerna, säga att orden är från Gud eller Allah, tolka fritt för att sedan leva efter dem, värdera hela livet och andra efter sina tolkningar och särskilt inte om det är någon annans, kanske nedärvda trosuppfattningar.
Inte heller tror jag att det är nyttigt att leva efter det som man kanske tolkar som gott där ur, hur man ska vara för att leva rätt, och riktigt.
Inte om man gör det bara för att det står där.
Vad hände med människans sunda förnuft och möjlighet till att fritt välja?

Jag tror att människor skulle vara mer benägna att handla rätt om man använde sig av sitt eget samvete istället för att lägga över ansvaret på Någon Annan.
För i slutändan så är det ju den enskilda individen som utför handlingar, även om de gör det i någon annans namn.

Skulle önska mig mer tolerans i världen, för att ha en tro eller att inte ha det, måste ju rimligtvis vara något man finner inom sig som i sådana fall passar just den enskilda individen och dennes sätt att leva.

Nä, mycket svammel, skulle kunna hålla på att skriva hur länge som helst om det här men besparar er nu...*ler*

Vattenlek