Lite av min sanning som får stå för mig...

Jag var i kyrkan igår, adventsfirandande med skolan.
Jag gillar kyrkan, eller rättare sagt jag gillar kyrkorummet, det fyller mig med lugn och med eftertanke.
Sen gillar jag inte allt som kyrkan står för, som begrepp.
Så här är bara lite tankar som ploppat upp, inte alls meningen att uppröra någon utan bara tankar.
Anledningen till att jag känner mig lite manad att skriva så är att det ju ändå är ett lite känsligt ämne och att det igår på nyheterna talades om en brittisk lärarinna som åkt in i fängelse för att hon döpte en nalle till Mohammed.
Och det är lite det allt handlar om. En icke-tolerans och en överkänslighet då det kommer till att diskutera trosinriktningar och alla människors rätt att känna och tro olika.
Att inte pracka på varandra sanningar som inte är deras egna.

Jag är inte kristen men jag tror på en Gud.
Jag är inte muslim men jag kan köpa Allahs eventuella "existens".
Och jag tror, att om det finns en Gud, så är det en och samma, tror inte att det sitter fler "där uppe", som tjafsar om vem som är den rätta, det är bara vi som döpt han/hon olika.
Jag brukar kalla mig själv för halvbuddist.
Jag tror på mycket och utan att känna mig som ett stort ego så tror jag mycket på mig.
Jag tror på spöken, andar och änglar.
Jag är troende på mitt eget vis, tror att man kan plocka ihop de andliga delar man vill, dom som passar och bygga ihop sin alldeles egna religon.

Jag tror inte på bibelns riktighet, eller koranens för den delen, tror inte för mitt liv att man kan kan läsa de böckerna, säga att orden är från Gud eller Allah, tolka fritt för att sedan leva efter dem, värdera hela livet och andra efter sina tolkningar och särskilt inte om det är någon annans, kanske nedärvda trosuppfattningar.
Inte heller tror jag att det är nyttigt att leva efter det som man kanske tolkar som gott där ur, hur man ska vara för att leva rätt, och riktigt.
Inte om man gör det bara för att det står där.
Vad hände med människans sunda förnuft och möjlighet till att fritt välja?

Jag tror att människor skulle vara mer benägna att handla rätt om man använde sig av sitt eget samvete istället för att lägga över ansvaret på Någon Annan.
För i slutändan så är det ju den enskilda individen som utför handlingar, även om de gör det i någon annans namn.

Skulle önska mig mer tolerans i världen, för att ha en tro eller att inte ha det, måste ju rimligtvis vara något man finner inom sig som i sådana fall passar just den enskilda individen och dennes sätt att leva.

Nä, mycket svammel, skulle kunna hålla på att skriva hur länge som helst om det här men besparar er nu...*ler*