Ny anledning att skriva om religon

Precis när jag står och lagar mat idag och samtidigt gör fingerfärg till Saga så ringer telefonen.
En kvinna presenterar sig med orden:
-Hej, mitt namn är Berit och du känner inte mig, även fast jag ringer till dig.
Jaha, hej sa jag o skrattade lite.
-Jag ringer för att prata med dig om Gud, då det är viktigt i dessa dagar då världen ser ut som den gör.
Jaha, sa jag...hur fick du mitt nummer?
-Jo, vi använder oss av gula sidorna.
Jaha, sa jag igen.
Vilket samfund ringer du ifrån då undrade jag, då jag av någon outgrundlig anledning bestämde mig snabbt för att inte bara snoppa av henne.
-Jo, jag är medlem i Jehovas vittnen och i bibeln står det att man ska söka upp människor och visa dom den rätta vägen.
Jaha, sa jag ännu en gång.

Berit och jag pratade i en halvtimme och jag hade jätteroligt.
Inte för att jag höll med henne, utan för att jag diskuterade med en människa som tänker helt annorlunda än mig.
Jag ställde, enligt mig själv roliga och ännu en gång enligt mig själv, smarta motfrågor till det hon sa.
Jag önskade så att Miriam hade varit hemma och lyssnat på mitt samtal.

Det var ett trevligt samtal, jag poängterade hela tiden med respekt min syn på saken, hur jag ser på Gud och alla männsikors rätt att hitta sin egen tro och sin egen väg att gå.
Vad jag var fascinerad av att hur jag än ställde mina frågor och var tydlig med att jag ville veta hur hon, personligen såg på saker, så svarade hon varje gång med ett bibelcitat.
Inte en gång fick jag något annat.
Det tycker jag är lite läskigt.

Nåväl, efter 4:e gången hon frågade mig om hon inte skulle skicka lite material till mig så sa jag Nej tack ännu en gång.
-Jag tror ju inte på samma vis som du och för det andra är jag inte välkommen i ditt samfund.
-Jasså, är du inte? Varför då?
-Nä, jag lever ju med en annan kvinna.
-Jasså, det gör du. Ja, men vi tycker inte illa om dig för det, det är bara handlingarna som inte är accepterade.
-Ja, men då så, sa jag, då är det ju kört för dom kommer jag ju fortsätta med.