Såååå jag...

Det finns vissa saker i mitt liv, som aldrig riktigt går som jag vill.
Dels är det ekonomin och sen har vi det här med bostad.

Igår var vi och tittade på en lägenhet i Kallhäll, en hyresrätt, som var som ett litet radhus med en egen täppa.
Vi föll båda pladask för både lägenheten och området, även om just Kallhäll inte är vår direkta drömplats att bo på.
Men, grejen är att vi måste flytta.

Vi stod som nummer 13 och det var inte många som var på visningen så chansen fanns ju i alla fall.
Idag skulle jag få svar.

Blev påmind igår kväll om att det ju faktiskt kanske inte riktigt funkar att låta Saga gå kvar på dagis här i Sollentuna.
Så panik för mig i morse då jag satt och ringde runt till både Sollentuna kommun och till Järfälla..
För Sollentuna gick det bra, men Järfälla sa NEJ!!!

Så, det var bara för mig att ringa bostadskön och avsäga mitt "Ja".
Passade såklart på och fråga hur det skulle gått och ja, vi stod först och vi skulle ha fått den.

Ödets ironi.
Jag vill inte riktigt vara en bitterfitta men det är vad jag varit hela dagen, har ömsom jobbat, ömsom brutit ihop, ömsom skrattat och ömsom gråtit.

Jag försöker nu tänka att det inte var meningen, något dyker säkert upp som vi faktiskt hellre vill ha, som ligger bättre till, både för oss, Saga och för pappa J.
En plats att älska och att bo för samtliga inblandade.