Saknad av orden sprungna ur känslan

Meningslösa ord utan känsla, säger mig absolut ingenting.
Skrivna av mig, är dom än mer utan mening.
Och ja, det här är en rätt meningslös blogg, säger inte mycket av det som är sant.
Vardagsdravel i all ära men jag vet ju, att det finns en annan verklighet också.
Den jag har inom mig, som rymmer så mycket mer än bara yttre skeenden.
Och jag lyckas nästan aldrig längre skriva om något som berör mig.
Kanske iof är för att det är så lite som kommer in som påverkar numera och just berör, där längst inne där det känns som allra mest.
Fastän det är vad jag helst av allt vill.
Och händer det, så lyckas jag aldrig skriva det rätt.

Kommer på mig själv med att alltid skriva korrekt och korrekt i det här fallet är ju helt fel.
Väljer mina ord med omsorg och utan att blotta för mycket.
Kontrollerar känslorna, orden och livet.
Något som förr, för mig var detsamma som stagnation och att sakta dö.