Inte vackra...

...men väldigt goda!!!

En underbart vintrig dag

Något "konstigt" hände idag

Det har varit roligt på jobbet och jag har varit pigg och glad när jag kom hem!!!
Suger åt mig och lagrar känslan.

Jag mår bra.

Söndag morgon

Ensam uppe, vilket är skönt.
Det är bara jag , lapen och en kaffekopp. Och ett virrvarr av tankar.
Det är så mycket nu som är svart eller vitt, alla gråzoner är som bortblåsta och jag önskar dem tillbaka.
Men nog om det, jag orkar egentligen inte må dåligt, tänker försöka fokusera på annat.

Det är ju så mycket just nu att vara glad för.

Känns faktiskt helt otroligt det som komma skall. En lillebror eller lillasyster. Saga önskar sig det senare vet jag.
Och jag är glad, glad för Miriams skull och för vår som en familj. Känns som om det är den sista pusselbiten för att familjen ska bli fullkomlig. Shit, vem vet, hon kanske skaffar tre till...*s*

Känns i allafall helt fantastiskt att få ynnesten att vara med om detta en gång till.
Nu som Helene, inte som en gravid blivande mamma, vilket såklart också var fantastiskt men det känns väldigt speciellt att även få vara på andra sidan.
Den som får följa graviditeten och Miriams växande mage från utsidan.
Och sen, att få vara en viktig person för den lilla nya människan som komma skall.
Och Saga, hon kommer bli storasyster, det passar henne bra..*s*


På tal om allt och ingenting så har ju husbandet dragit igång igen och än en gång så blir jag så imponerad över hur duktiga musiker vi har på jobbet, vardagligen utklädda tilll elevassistenter. Dom bara kör!
Det ät jag som är det svarta fåret där, jag som bara gillar att sjunga, men som varken har självsäkerheten eller talangen att bara köra.
Måste nöta lite och helst skulle jag vilja repa hela tiden.
Vi har fått reptid på skoltid, vilket är så kul. Tänk att få hålla på med det här på arbetstid.
Tack för det!

Ett litet, litet frö är sått

:)

Lite mer PÅ

Tabletterna gör mig trött, har nu ätit dem i snart 3 veckor och den största biverkningen jag har känt av är just komaliknande trötthet.
Hoppas verkligen att det går över, vet inte om det är värt att äta dem annars.
Man ska väl orka leva också förhoppningsvis.

Rädslan för att panikångesten ska förvärras gör dock att jag tänker äta dem ett tag till, det tar ju ungefär 4 veckor innan man ser de små pillrenas effekt.

Har även fått en samtalskontakt nu, konstigt att jag fick be om det själv.
För mig känns det självklart att inte bara äta piller, de tar ju bara bort symptomen och dealar ju inte med orsakerna.
Sen får farbror doktor säga vad han vill om att tabletterna även är behandlande.
Tänker dock inte bara sitta still, äta piller och hoppas att saker går över av sig själv.
Det gör dom nästan aldrig i några lägen.

Att skapa liv!

Lugnet har lagt sig över hemmet på Malmvägen.
Fullt upp idag med städning, mys med Saga innan pappa J kom och hämtade henne och lite handling i form av mat och raggsockor.

På eftermiddagn kom en mycket trevlig blivande pappa M, åt varma mackor, fikade och gick sedan in och gjorde det han skulle inne på toaletten, innan ham kom ut och överlämnade dagens gåva.

Det är sådana sjukt roliga situationer man hamnar i ibland.
Totalt främmande för de allra flesta att skaffa barn på det här viset.
Tittade roat på medan de båda blivande föräldrarna idag turades om att göra deras olika uppgifter.
Mindes mina egna inseminationer och hur vi efteråt låg i sängen och åt glass ihop och snackade skit.

Och det roliga är att det inte är några konstigheter, bara avslappnat och fint på något vis.

Blir roligt sen när man ska försöka förklara hur barn blir till...*ler*