Söndag morgon

Ensam uppe, vilket är skönt.
Det är bara jag , lapen och en kaffekopp. Och ett virrvarr av tankar.
Det är så mycket nu som är svart eller vitt, alla gråzoner är som bortblåsta och jag önskar dem tillbaka.
Men nog om det, jag orkar egentligen inte må dåligt, tänker försöka fokusera på annat.

Det är ju så mycket just nu att vara glad för.

Känns faktiskt helt otroligt det som komma skall. En lillebror eller lillasyster. Saga önskar sig det senare vet jag.
Och jag är glad, glad för Miriams skull och för vår som en familj. Känns som om det är den sista pusselbiten för att familjen ska bli fullkomlig. Shit, vem vet, hon kanske skaffar tre till...*s*

Känns i allafall helt fantastiskt att få ynnesten att vara med om detta en gång till.
Nu som Helene, inte som en gravid blivande mamma, vilket såklart också var fantastiskt men det känns väldigt speciellt att även få vara på andra sidan.
Den som får följa graviditeten och Miriams växande mage från utsidan.
Och sen, att få vara en viktig person för den lilla nya människan som komma skall.
Och Saga, hon kommer bli storasyster, det passar henne bra..*s*


På tal om allt och ingenting så har ju husbandet dragit igång igen och än en gång så blir jag så imponerad över hur duktiga musiker vi har på jobbet, vardagligen utklädda tilll elevassistenter. Dom bara kör!
Det ät jag som är det svarta fåret där, jag som bara gillar att sjunga, men som varken har självsäkerheten eller talangen att bara köra.
Måste nöta lite och helst skulle jag vilja repa hela tiden.
Vi har fått reptid på skoltid, vilket är så kul. Tänk att få hålla på med det här på arbetstid.
Tack för det!