lördag 13 september 2008

?

Grejen är att jag mår bra, så jag förstår inte riktigt nu vad det är som händer.

Jag bröt ihop igen. Den här gången på jobbet. Helt okontrollerat så kom det över mig.
Och när jag säger bröt ihop, så menar jag det. Inte bara att jag börjar gråta lite grann utan det är som att bara öppna en fördämmning och jag beter mig som om jag precis fått ett besked om ett dödsfall.
Det liksom bara bryter ut.
Jag gillar att vara på jobbet, jag gillar att göra det jag gör.
Miriam säger iof att det inte är helt normalt att hålla på med de fighter jag gör varje dag. Men det är faktiskt inget som jag själv känner att jag far illa av.
Och jag tror att det kommer att lugna ner sig på den fronten.
Jag skolkade sista timmen igår och försökte coola ner mig från gråten som hela tiden höll sig i brösthöjd på mig, redo att bryta ut vilken sekund som helst igen.
Fast jag mår bra. Fast jag faktiskt tycker om det mesta i mitt liv så blir det så här.


Rannsakar mig själv och funderar över Varför?
Men jag vet inte, lutar åt att det är något hormonellt.
För vad kan det annars vara?
Ställer mig undrande och hoppas att det inte händer igen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker det låter som min pms jag :-) Men det har du ju aldrig haft innan... inte jag heller förrän ett par år efter jag fick Emma. Stämmer det i tiden? Annars kan du ju göra en hormoncheck hos din gynekolog. Puss på pannan.

Busmamman sa...

Jag har haft några få perioder i livet med liknande psykbryt, då tror jag att det har varit en kombination av hormoner och annan press utifrån. I vilket fall så har det gått över, hoppas att även ditt är övergående. :D
Stor kram från mig!