8 plusgrader

Var precis ute och rökte och det är varmt på min balkong.
8 plusgrader och tittar jag ut så syns inte längre någon snö, förutom de rester av högar efter plogbilen, som fortfarande kämpar mot plusgraderna.
Jag ger dem några timmar, sedan är nog även de borta.

Jag gillade snön när den kom nu. Och att den stannade kvar hos oss några dagar.
Jag gillar inte det blöta, fuktiga som nu kom istället.
Det är inte så att jag egentligen har så mycket övers för november och december.
Men om vi nu ska ha just de månaderna med i kalendern så tycker jag de ska vara vita, inte gråslaskiga och blöta.

Mina piller hjälper. Nästan alla biverkningar är borta och jag ser ljuset.
Nästan som om jag vore nyfrälst och jag har börjat känna igen mig själv igen.
Känna igen sedan lång tid tillbaka.
Undrar just när det började, att jag fick en släng av deppression och seratoninmängden sakta sjönk.
Lite tacksam nu över att jag faktiskt fick mina panikångestattacker. Att jag fick en hint om att det faktiskt inte går att bara köra på.
Och att det faktiskt finns ett annat sätt att må, ett inte glömt men alldeles för långt borta sätt att må som jag faktiskt kan nå igen.
Måste bara jobba lite på det, inte vänta på att något yttre mirakel ska ske och ta mig tillbaka.
Min seratonin, mitt ansvar och med lite hjälp av små, små piller så kommer det att gå.

I övrigt så har jag glömt bort att vårda utsidan då allt varit så snurrigt på insidan så igår blev det hårklippning och ja, det blev faktiskt bra.
Sedan en sväng till solariet.

Nästa vecka blir det banne mig yoga!