Kärlek

Brukar prata med Saga på kvällarna, då jag lägger henne.
Jag ligger nära, tätt intill och pratar viktiga saker. Ofta rör det kärlek, att hon är älskad, inte bara av mig utan av så många andra människor.
Det är jag, hennes pappa m.fl och jag rabblar dem alla.
Alla som älskar henne får en plats i dessa samtal.

Det känns helt rätt att göra så här.
Dagligen ger jag henne ju min kärlek men jag vill att hon ska få en grundtrygghet och i längden en vetskap om att hon inte är ensam.
För den känslan kommer ju komma över henne då och då under årens lopp, som för alla.
Och jag har fått för mig att det jag ger henne nu i det här, är något som hon bär med sig.
Kanske har jag fel och kanske är jag bara övermammig...men det gör inget för det är mysigt medan vi gör det oavsett...