Ibland förändras människor.

Jag var på jobbfest igår, en mycket trevlig sådan.
Men det är dom alltid.
Är både glad och tacksam över att jag har ett jobb där det finns så mycket bra folk!

Men, men...timmarna gick igår och folk droppade av tills vi bara var ett litet gäng kvar som kanske inte var helt spiknyktra längre.
Och det är då det händer, någon som jag faktiskt brukar tycka är trevlig, börjar bete sig rätt puckat i mina ögon.
Inget ovanligt i det som händer och det är heller inte första gången.
Men jag måste säga att jag är lite trött på medelålders heterosexuella kvinnor som helt plötsligt, då dom är onyktra ska börja flirta med mig och insinuera på ett taffligt vis till sex, bara för att jag råkar vara den enda flata som finns i närheten.
Och nej, jag tänder inte på alla kvinnor, jag har urskiljning och jag är heller inte dum i huvudet.
Vilket det känns som om dom tror.
Och jag är heller ingens försökskanin.
Varför skulle jag överhuvudtaget vilja ens hångla, ännu mindre ha sex med någon som dels är så full att dom blir taffliga och dels faktiskt inte har någon erfarenhet alls.
Skulle inte tro det.
Smått undervärderad är jag då faktiskt.

Sen var det en diskussion mot slutet av kvällen där bl.a ovanstående kvinna deltog i.
Den gick ut på att man inte kan tala om för sin partner vad men vill ha i sängen.
Jag råkade ju då säga att då får man väl skylla sig själv.
Haha, det skulle jag aldrig ha sagt!!!
Vilket liv det blev.
Men faktum är att jag tycker det.
Det Måste vara högt i tak i ett förhållande, man måste kunna säga, drömma, tänka och fantisera och man måste få leva ut det man vill.
Mina två opponenter tittade på mig som att jag var dum i huvudet och så hade dom mage att säga att det nog berodde på att jag var flata som det var mycket lättare för mig.
Men det har väl inget med sexualitet att göra.
Mer om egenvärde och eget ansvar!