onsdag 6 augusti 2008

Ett startskede av alzheimer kanske?

Jag är 37 år, alltså alldeles för tidigt för senildemens men något fel verkar jag ju ha.
Sedan jag fick Saga så har en gradvis försämring av minne och koncentration inträffat. Och, det fortsätter att bli värre.

En del av mig tror att det beror på att jag har fått sådant kontrollbehov och i vissa perioder varit väldigt stressad.
Alltid "on top", alltid steget före vad det gäller saker som rör Saga.
Har ständigt egna skapade krav på mig själv som mamma och jag gör allt som står i min makt för att allt ska vara "rätt".
Men det där är bara det som rör Saga, där har jag stenkoll.
Allt annat är noll koll.

Koncentrationsförmågan gör att jag verkar puckad.
Kan inte ta in information längre, det går in genom det ena örat och ut genom det andra. Lika fort som det kom in.
Be mig göra något på jobbet och är det väck 2 sekunder senare.

När jag pratar med någon så lyssnar jag oftast bara med ett halvt öra, inte för att det är så jäkla ointressant utan för att jag fastnar i allt som händer runt omkring.
Ingen sorteringsförmåga överhuvudtaget kvar.

Jag jobbar ju på en särskola och det enda positiva detta har fört med sig är att jag faktiskt har fått en större förståelse för mina elever som även dom många, lider av ovanstående som tillägg.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Känner igen mig precis!!
Du är inte ensam, men jag undrar om det någonsin går över - att man kommer tillbaka "on-top" of everything... som man var innan underverken kom in i ens liv... ?

;)

Busmamman sa...

hehe... känner igen mig. ;) Med andra ord så borde det kanske inte vara så konstigt att jag har fått den son jag har fått... ;)