Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är

Är som de flesta av oss vet, religöst/andligt öppen och intresserad av det mesta där, blandar lite som jag vill.
Har ikväll för första gången varit och bevittnat en buddhistisk högtid.

Munken som höll i den pratade om sånt jag redan tänker och försöker, mer eller mindre lyckosamt leva efter.
Att våra tankar och handlingar påverkar allt det som sker bland annat.
Att goda handlingar föder goda saker.

Men just som han pratade om det, så slår det mig, att jag försöker ju alltid att göra just det, leva väl, behandla andra väl, både människor och djur.
Jag hjälper tanter med tunga påsar, erbjuder mig frivilligt att få upp cykeln uppför barnvagnsrampen i trappan, hoppar ner på tunnelbanespår och hämtar upp en pojke.
Jag räddar humlan som fastnat mellan fönsterglasen etc.
Inte för att jag då jag gör det har någon tanke på karma, det är sånt som bara sker instinktivt.
Och jag skriver det inte här för att ni, vänner eller främlingar som läser här ska tycka att jag är en sån fantastisk person.
Nä, jag skriver det här, för att jag nog är lite otacksam.
Lite otacksam och lite bitter.

För jag har goda saker i mitt liv.
Jag har en underbar dotter, fullt frisk, charmig och som växer upp till en underbar liten tjej som jag älskar högt.
Jag har en flickvän som jag älskar, som älskar mig, jämbördigt och som jag vill gifta mig med så fort jag bara får.
Jag har vänner, ett jobb och jag har tak över huvudet.

Ändå bittrar jag. För någonstans inom mig vill jag ha mer.
Jag vill ha några tusenlappar mer i månaden och jag vill ha en lägenhet som är vår.
Jag vill kunna få ta ett lån. Men utan egen insats så är det idag svårt.
Jag bittrar för att någon som redan tjänar mycket, alltid lyckas få mer, dom får tjänstebil och mobiltelefoner och avggångsvederlag.
Och dom kan spara mer i månaden till pensionen än vad jag tjänar.
Som om dom inte skulle klara sig ändå.
Jag missunnar dock ingen.

Jag vet, jag låter lite avundsjuk. Ja, kanske…men egentligen begär jag inte allt ovanstående.
Jag skulle bara vilja ha lite mer för att känna mig trygg.
Ett par tusenlappar i månaden och ett hem att kalla vårt.
Det utöver ovanstående rikedom i kärlek, skulle vara min fallskärm.

Så med all god karma jag borde ha samlat på mig så tycker jag nog, att allehanda gudar borde kolla över sina register och låta mig frias från mina snedsteg.