Julafton

Min faster och Saga "rockar" losss

Min kusin Peter, tillika Sagas stora

kärlek

Liten bildkavalkad-blandat juligt

Till någon som behövde det mer än vi

Idag har Saga och jag åkt med 4 kassar urväxta barnkläder och 1 kasse böcker och leksaker till det skyddade boende som kvinnojouren i Sollentuna har.

Saga protesterade hej vilt, hon ville behålla allt.
Mitt, mitt, mitt!
Hon provade lite kläder och insåg ju att det var för smått men att ge bort det, det skulle vi inte göra.
Men efter en lång förklaring om varför vi skulle ge bort, så tror jag att hon förstod.
Hon har i alla fall pratat om det efter vi har varit där och sagt att det finns barn som inte har kläder och leksaker så att det var bra att vi lämnade.

Kände att det var viktigt att hon var med, att lära sig att det kan vara fint att ge utan att få tillbaka.
Och det är viktigt, även om hon inte förstår allt än, att veta att det finns människor som ibland behöver stöd och hjälp på olika sätt och vis.

God Jul önskar vi kvinnorna och framförallt barnen, som just i år har en skitjul.
Dom har ändå tagit ett steg i rätt riktning för att nästa ska bli bättre.

Sänder en tanke

28 år har idag passerat sedan jag vaknade en morgon och allt var förändrat.
Kommer inte ihåg så mycket från min barndom men just den här morgonen kommer jag ihåg.
Just för att något var förändrat, något var tyst och konstigt i huset och min farbror satt vid köksbordet fast det var så attans tidigt.

Pappa hade dött den natten.
En hjärtinfarkt senare och allt var inte längre tryggt och som det skulle.

Många år har passerat sedan den morgonen, många känslor, många tvivel, många frågor och flera år av sorg, som till slut mynnade ut i spelad likgiltighet.
Men en tomhet som var äkta.
Framförallt så var det många år av tystnad, en tystnad som än idag hörs men som inte längre gör så förbaskat ont.
Den bara stör mig ibland. Just för att den finns bland nära människor omkring mig och att jag aldrig satte ner foten och sa, men skrik då för fan!
Det hade ju liksom varit bättre.

Kanske gör det inte ont för att tiden fick sitt, för att jag växte upp och inte behövde samma saker längre.
Hittade i mig själv, annat som var viktigt.

Idag, 28 år senare, kan jag bara känna att det är synd, att jag aldrig fick möjligheten att lära känna honom som vuxen. Och att han missade möjligheten att se vem jag blev och vad jag för vidare, i form av Saga.

Nu är allt som det ska

Äntligen så är hon då hemma igen, mitt Skrot...jag har börjat sakna henne mer och mer på sista tiden då hon åker och sen känns det direkt att ordningen är återställd då hon kommer hem.
Ibland då hon varit borta, som denna gången kommer hon tillbaka och har blivit större, ordförråd och hur hon pratar, frågar, har hunnit ändrats på bara några dagar.

Idag började hon med 10 000-kronorsfrågan.

Vad är det?
Det är spolarvätska som man tvättar bilrutan med.
Varför gör man det?
Ja, för att den är smutsig.
Varför blir den det?
Jo, det är ju smutsigt på gatan och det stänker upp på rutan.
Varför gör det det?
Ja, jag vet inte riktigt.
Vad är det som luktar.
Det är spolarvätskan.
Varför gör den det?

Ja, sen fortsatte det så hela vägen hem.

Sen började hon även idag med...vet du.

Vet du mamma, jag tycker inte om korv längre.
Vet du, Miriam, imorgon ska mamma och jag baka pepparkakor.

Tycker det är jätteroligt med allt detta prat. Hon har ju alltid varit duktig på det och det är ju tydligt att det inte kommer att få stopp på henne sen.

Nu ligger hon till sängs, täcket uppdraget över huvudet, precis som jag brukade ha det och jag sitter här, lyssnar på hennes andetag då hon försöker somna.
Och jag älskar henne över allt annat.

Ett frö, blev ett skräp, blev ett skrot.

Lilla Julafton DEL 1

Tomten brukar alltid komma till oss på julafton.
Och tomten hade i år hört att julen skulle komma lite tidigare än vanligt till huset i Öregrund.

Lilla Julafton DEL 2

Julen är en jävla Norenpjäs i min familj.
Vid julen så kanske det är mina förväntningar på att det just SKA bli/vara trevligt och att alla ska kunna vara bara älskvärda, hyfsat nyktra och inte så jävla tjafsiga som gör att jag blir ångestladdad och ledsen.
Men kanske har vi det likadant jämt.

Igår trodde jag, bara för att det inte var jul på riktigt utan bara lilla julafton vi firade att det skulle vara annorlunda och det började iof bra.
Idag undrar jag varför jag trodde det.

En del av mig vill vända ryggen åt allt, skita i dem, vara rak och säga, att nej, jag vill inte vara delaktig i det här längre.
Den andra delen av mig, den som faktiskt älskar min familj, vill rädda den från undergång innan tiden rinner ut.