Julen är en jävla Norenpjäs i min familj.
Vid julen så kanske det är mina förväntningar på att det just SKA bli/vara trevligt och att alla ska kunna vara bara älskvärda, hyfsat nyktra och inte så jävla tjafsiga som gör att jag blir ångestladdad och ledsen.
Men kanske har vi det likadant jämt.
Igår trodde jag, bara för att det inte var jul på riktigt utan bara lilla julafton vi firade att det skulle vara annorlunda och det började iof bra.
Idag undrar jag varför jag trodde det.
En del av mig vill vända ryggen åt allt, skita i dem, vara rak och säga, att nej, jag vill inte vara delaktig i det här längre.
Den andra delen av mig, den som faktiskt älskar min familj, vill rädda den från undergång innan tiden rinner ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Folk får banne mig rädda sig själva. Du är inte den som behöver hålla alla flytande.
Jag håller med Annelie..Folk får rädda sig själva! Men jag förstår dig..men vet du vad..Barnen var glada åt att få träffa varandra :)
Det är i alla fall ngt positivt! Nästa år får vi tänka ut något finurligt om hur vi gör med Julen..så att vi behåller julefriden. STOR KRAM!!
Skulle det hjälpa att sätta ner foten? Har du kanske redan försökt?
Jag hoppas att de närmaste dagarna har med sig lite julefrid till dig.
*KRAM*
Skicka en kommentar