Har idag bestämt mig för att mer eller mindre sluta plåta digitalt.
Jag ska släpa runt på min systemkamera som väger mer men tar bättre bilder och jag ska sätta in papperskopiorna jag får i ett album direkt.

I min dator just nu finns massor med bilder, orkar inte räkna dem alla. Det är massor, trots att jag har rensat hela förra årets och slängt de mest kassa.
Jag har skickat efter kopior från jan-aug 2006 och då finns nu resterande 1.5 år kvar.
Hur långt har jag kommit med albumet då?
Jag har satt in tom halva februari 2006 och resten av alla som nu ligger löst, de som en gång låg i ordning måste sorteras.
För är det något jag är pedantisk med så är det ordningen i ett fotoalbum.
Varje kort måste ligga i kronologisk ordning och på så vis bilda som en tidslinje.
En dokumentation av livet. Mitt och numera mitt och Sagas liv.

Innan digitalfotografins intrång i mitt liv så fanns det en viss charm med det här att med spänning skicka in rullen, vänta, få hem sina papperskopior och med glädje öppna upp kuvertet och TITTA.
Jag tittar inte så på bilder längre och det saknar jag.
Inte heller är jag lika bra på att fotografera nu som jag en gång var.
Det saknar jag också.

Men slut nu på saknandet och omstart för förändring av det som går.
Behöver ju inte ens dopaminer till det här men har jag tur så kanske det skapar lite patos...*s*