HAr idag varit på en heldagsföreläsning om ADHD, en mycket bra sådan och som vanligt en påminnelse om hur man bör arbeta.
För man glömmer jämt, särskilt när känslorna tar över och man slutar att tänka.
Det händer ju titt som tätt att man blir frustrerad och förbannad och oftast då är det ju för att man själv saknar redskapen.
I en perfekt värld skulle det inte hända och jag och alla mina kollegor skulle även vi vara perfekta och goda pedagoger med en ängels tålamod.
Men vad jag skulle komma till, det som ofta händer när jag är på föreläsningar är att jag börjar analysera, inte bara mig själv utan även andra brukar råka ut för min amatörutredning som ju såklart är fel.
För grejen är ju, att allt som dessa, barn och vuxna med diagnoser kan tänkas ha, så ingår det ju i det mänskliga spektrat, bara mer eller mindra förstärkt hos de som verkligen besitter syndromen.
Men vi har nog alla en släng av det av det varav igenkänningsfaktorn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Japp, visst har vi nog alla en släng av adhd när man tänker efter... ;) Fast jag som lever med en nära inpå och och du som jobbar med dessa personer VET ju att det är liiite mer invecklat än så. :)
Va bra du får gå lite utbildning emellanåt iallafall.
Kram /Nadja
P.s. Kul att se att DU i alla fall håller bloggen uppdaterad, värre är det med min... men, pssst, jag kan tipsa om att det faktiskt är gjort nu. ;)
Skicka en kommentar