En trött mammas förlåt

Ibland får jag höra att jag är sådan bra mamma.
Och ja, det är jag väl...försöker i alla fall att vara det, göra mitt bästa för att Saga ska känna sig trygg och älskad.
Jag försöker ha en långsiktig tanke bakom det jag gör, vad jag säger och vad jag ger henne.
Det mesta kommer sig naturligt men ibland blir det galet.

Senaste nätterna som varit så har hon vaknat, inte velat somna om och studsat upp och ner och natten till fredag så fick jag ett tokspel och skällde ut den lilla fina.
Tydligen, fick jag höra dagen efter, så hade hon bara satt sig upp och gnällt 2 ggr under en kort stund.
Men jag hade känslan där i natten att hon hållt på i flera timmar och det var det jag reagerade på. Hela min kropp reagerade och jag fullkomligt exploderade.
Saga la sig ner predvid mig och sov, så visst, jag fick som jag ville.
Men till vilket pris.
Det är inte så här jag vill göra saker. Vill inte utsätta henne för en ilska som inte är befogad och som jag tydligen då, inte kunde kontrollera riktigt.
Ingen tanke med, bara känsla åt fel håll.

Saga var som vanligt dagen efter, hon hade ju såklart ingen tanke på det inträffade men jag...oj, vilket dåligt samvete.

Jag bestämde för länge sedan att jag skulle be om ursäkt till henne om jag någon gång gjorde fel, att det är viktigt att även föräldrar säger förlåt.
Så, det var det jag gjorde i går morse, var henne nära och bad om ursäkt för att jag blivit arg.