Uttråkad mamma bloggar från sängkanten

Jag har helt klart tröttnat på att natta Saga hur länge som helst ibland.
Vet att det kanske inte är det optimala det jag nu gör men, jag tror heller inte att hon får några framtida men av att jag sitter vid hennes fotände med lapen i knät och internettar mig.
Hellre det än en mamma som efter hon berättat saga, ligger och blir halvirriterad(läs helirriterad)för att hon har dåligt tålamod med vissa nattningsfasoner.
Och faktiskt så funkar det här bättre, hon ligger faktiskt still, utan att köra viljornas kamp med sin mamma än om jag ligger bredvid.

Så, alla vinner ju, hon får sin sömn och jag behåller min sinnesfrid...

Här och nu. Stort och starkt.

Lite tankar bara om kärleken till Saga, kärleken till Miriam och kärleken till livet.

Jag har det så himla bra just nu.

Saga, så stor, stark, liten, fin och helt underbar. Min lilla skapelse av kött och blod och tror jag,  med ett hjärta av renaste guld.

Miriam, som älskar mig, mot alla odds känner jag ibland. En småbarnsmorsa med för lite tid och för lite ork nästan jämt, det kan ju inte vara så kul.

Men, jag kanske är en alldeles underbar person...totalt lovable så hon bara inte kan låta bli. Troligtvis inte men hon verkar ju ta mig för den jag är.

Och efter år av famlande bland män(ja, innan jag förstod mitt eget bästa) och kvinnor, några väldigt seriösa relationer men desto fler oseriösa har jag haft, ja då står hon här och här vill jag att hon stannar.

Och jag har plötsligt ändrat karaktär, jag har inget behov längre av att söka, vare sig bekräftelse, kärlek, sex eller mental attraktion någon annanstans. Blicken har slutat flacka och jag ser rakt in i ögon som möter mina, som ser och stadigt möter min.

Jag saknar liksom ingenting. och det är ovanligt, brukar sällan känna mig i fas med var jag är, ständigt sökande efter kickar, som får mitt blod att pulsera. Och min tanke att flöda.

Stannar till här, tittar på min egna lilla familj, mina vänner och mig själv. Och här står jag liksom stadigt.

Snabbgenomgång av december eftersom jag inte klarar av att uppdatera regelbundet.

Mycket sjukt har det varit i december, början var bara sjuk, några dagar i mitten var friska o sen drog det igång igen.

Spelningen på jobbet var sjukt rolig, nervös som få men sjöng till slut som om jag inte gjort annat, sen hur det lät det blev helt plötsligt sekundärt. Men snälla personer har sagt att det var bra, så jag väljer att tro..*ler*

Kom hem på natten o svamlade om att jag var en stor rocker...hehe, I wish...

Julen kom och med den kom vattkoppor, massor med vattkoppor.

Överallt var det kliande röda prickar som inte alls gjorde det lätt att vara ett litet skrot.

Det som var positivt med dem var att jag fick fira jul med Saga, som egentligen skulle åkt till Ljusdal med pappa J.

Planerat flyttlass blev försenat pga av sjukdom men nu, väldigt snabbt men inte en dag för tidigt, så har Miriam och hennes saker flyttat in på riktigt.

Förutom att hon är min blivande fru så äger hon ett mickstativ. Man kan ju bli lycklig för mindre...*ler*

Gott nytt år alla!

Uppdatering från smitthärden

I skrivande stund sover två skönheter i min säng och jag är irriterande nog vaken, trots att jag är hemma från jobbet och vabbar.
5.40 vaknade jag av något som har med Tant Röd att göra, mer tillägger jag inte om det. Mer än att hon är jävligt irriterande just nu.
Saga har varit sjuk sedan i onsdags, snart en vecka och jag har gett mig den på att senast på torsdag ska hon vara frisk och infinna sig på dagis för Luciafirande. Kan för mitt liv inte tänka mig att missa henne i tomtedräkt, tillsammans med de övriga godingarna på dagis.

Själv måste jag också bli frisk inom kort, veckan som gått har bestått av ömsom ögoninflammation, sprängande huvudvärk, mensvärk och nu halsont och en rinnande näsa.
Tisdagen som kommer, julfest på jobbet och jag, som tycks ha slagit något hårt i huvudet har gått med i det nystartade husbandet på jobbet och vi har vår första spelning.
Prestationsångest och scenskräck har jag ju så jag ser detta som terapi men sen måste jag ju säga att vi har jävligt skoj när vi repar.
Men att repa och sen faktiskt stå och sjunga för alla arbetskamraterna, det är helt skilda saker och jag hoppas jag inte crackar.
Har dock en liten förhoppning och tro på att det kanske kommer att gå skitbra!

Håret mamma, håret...

Saga börjar bli en "riktig" liten tjej, allt är fint, skorna, kläder och håruppsättningarna som hon ska ha nu.
Hon tittar sig i spegeln och blir lycklig över tofsar i håret.
Synd för henne bara att hennes mamma inte får till några snygga...

Lite av min sanning som får stå för mig...

Jag var i kyrkan igår, adventsfirandande med skolan.
Jag gillar kyrkan, eller rättare sagt jag gillar kyrkorummet, det fyller mig med lugn och med eftertanke.
Sen gillar jag inte allt som kyrkan står för, som begrepp.
Så här är bara lite tankar som ploppat upp, inte alls meningen att uppröra någon utan bara tankar.
Anledningen till att jag känner mig lite manad att skriva så är att det ju ändå är ett lite känsligt ämne och att det igår på nyheterna talades om en brittisk lärarinna som åkt in i fängelse för att hon döpte en nalle till Mohammed.
Och det är lite det allt handlar om. En icke-tolerans och en överkänslighet då det kommer till att diskutera trosinriktningar och alla människors rätt att känna och tro olika.
Att inte pracka på varandra sanningar som inte är deras egna.

Jag är inte kristen men jag tror på en Gud.
Jag är inte muslim men jag kan köpa Allahs eventuella "existens".
Och jag tror, att om det finns en Gud, så är det en och samma, tror inte att det sitter fler "där uppe", som tjafsar om vem som är den rätta, det är bara vi som döpt han/hon olika.
Jag brukar kalla mig själv för halvbuddist.
Jag tror på mycket och utan att känna mig som ett stort ego så tror jag mycket på mig.
Jag tror på spöken, andar och änglar.
Jag är troende på mitt eget vis, tror att man kan plocka ihop de andliga delar man vill, dom som passar och bygga ihop sin alldeles egna religon.

Jag tror inte på bibelns riktighet, eller koranens för den delen, tror inte för mitt liv att man kan kan läsa de böckerna, säga att orden är från Gud eller Allah, tolka fritt för att sedan leva efter dem, värdera hela livet och andra efter sina tolkningar och särskilt inte om det är någon annans, kanske nedärvda trosuppfattningar.
Inte heller tror jag att det är nyttigt att leva efter det som man kanske tolkar som gott där ur, hur man ska vara för att leva rätt, och riktigt.
Inte om man gör det bara för att det står där.
Vad hände med människans sunda förnuft och möjlighet till att fritt välja?

Jag tror att människor skulle vara mer benägna att handla rätt om man använde sig av sitt eget samvete istället för att lägga över ansvaret på Någon Annan.
För i slutändan så är det ju den enskilda individen som utför handlingar, även om de gör det i någon annans namn.

Skulle önska mig mer tolerans i världen, för att ha en tro eller att inte ha det, måste ju rimligtvis vara något man finner inom sig som i sådana fall passar just den enskilda individen och dennes sätt att leva.

Nä, mycket svammel, skulle kunna hålla på att skriva hur länge som helst om det här men besparar er nu...*ler*

Vattenlek